7 juli

Om någon hade frågat mig i våras hur jag trodde att mitt liv skulle se ut i början av juli hade jag förmodligen svarat att jag hoppades att det skulle vara okej. Att jag skulle vara okej. Jag kanske hade vågat säga något i stil med att jag önskade att jag skulle få vara ljus och vacker som nätterna i Norrbotten, men jag skulle nog inte ha trott på det själv. 
Hittills har sommaren 2014 varit den bästa på väldigt länge. Jag är glad nästan hela tiden. Även om det är många saker och många personer som har rört till det lite, så är jag och livet riktigt bra vänner. Jag klarar av att inte alla saker går som på räls och jag kan se det fina i nästan allt omkring mig. Det är så mycket värt att det är svårt att beskriva. Jag vågar knappt tro att det är jag som sitter och skriver det här och menar vart enda ord, men det verkar som att det är precis så det är. Kanske bara är att tacka och ta emot.
 
Exempel på dag sommaren 2014, för enkelhetens skull blir det idag:
promenad till buss i klänning, med fantastisk musik i öronen.
läsning av grym bok på bussen samt en halvtimme i solen innan jobbet.
jobb, inkl. intressanta patienter, sjukt härliga kollegor, sms av allra högsta kvalitet och glasspromenad i solen.
middag med greker x 3, Daniel och Malin (i solen) på Roasters.
frisbee och mördargympass på stranden (i solen) med Fredrik, Daniel och Anton inkl. bad och ytterligare två glassar.
 
Lägg märke till att det är sol här uppe. Det är även varmt. Nejmen seriöst, ni ser ju. Hur mycket bättre jobbmåndag än så kan det bli liksom?

26 juni

Märkligt ändå, att mitt sociala liv i Luleå kickade igång först när terminen tog slut och alla jag brukar umgås med åkte härifrån. Har aldrig haft såhär mycket att göra här uppe, aldrig trivts så bra. 
Och så har jag kommit igång med träningen litegrann. Har kört ett kort men intensivt gympass varje dag den här veckan, och njuter tusen av att gå runt med träningsvärk. Risk finns att det låter annorlunda i helgen när den inplanerade brännbollsturneringen går av stapeln. Dagens session i källargymmet bestod nämligen i första benpasset för året, vilket sannolikt kommer att resultera i vissa svårigheter att spurta in frivarv på frivarv. Men det är då, nu ska jag hem så jag hinner duscha innan fotbollen börjar!

17 juni

Börjar sakta men säkert få ordning på min lilla låda. Möblerna är på plats, flyttkartongerna uppackade och cykeln är numera i ett stycke, vilket innebär att mitt hem nog kan klassas som funktionsdugligt. Det är dock fortfarande viss Kumlafeeling över stället, i och med att jag har uttalade svårigheter med att klura ut vilken typ av väggar det är och därför inte vet med vad för slags skruv jag ska sätta upp mina tavlor och hyllor. Resultatet bli gråvita, tomma väggar med lite överspacklade hål här och var. Lär alltså dröja innan jag får visa upp mitt boende på mittuppslaget i "sköna hem", men det är ändå ganska mysigt. Jag gillar det, och jag gillar området. Dessutom får man uppleva en helt ny dimension av den här staden när man är här på sommaren och kan cykla vart man än ska. Har upptäckt jättemånga nya vägar och områden den senaste veckan, så Luleå har verkligen vuxit (åh humor) i mina ögon sen jag flyttade. 
 
Trivs som en firre i en pöl på jobbet också, speciellt de senaste dagarna när jag faktiskt fyller en funktion och måste anstränga mig för att hinna med det jag ska göra. Det ger mig så mycket perspektiv att jobba här. Jag inser hur fint jag har det, och hur mycket tur jag har haft i mitt liv som tog mig igenom all skit utan att hamna alldeles för snett. Klart att jag är lite speciell och att jag har mina halvtaskiga sidor, men det kunde verkligen ha blivit riktigt fel. Att få se exempel på hur illa det kan gå för de människor som inte hade samma tur som jag har haft, som kanske inte hade en lika fantastisk familj eller som inte hade turen att få en alldeles egen Myggan att fly till när verkligheten blev för mycket. Det gör mig enormt tacksam, och jag önskar att jag någon gång i mitt liv får möjligheten att ge tillbaka lite av allt som jag har fått. Jag ska göra mitt allra bästa för att kunna göra det, i alla fall.
 
 

11 juni

Efter att ha jobbat 08-17, hetscyklat 8.5 km x 2 i typ storm (ja, överdrift) på en halvpunkad cykel (obs! utan att cykla vilse trots bruk av enbart lokalsinne) och ridit ut en timme på en helgalen 18-åring är jag nu slut som artist. Orkade med nöd och näppe duscha en jättevarm och jättekort dusch samt steka två ägg, men nu är jag över. Ska släcka (inte för att det blir ens lite mörkt för det, haha) och somna med känslan av att ha fått vara med om ännu en sjukt härlig försommardag uppe i Norrbotten. Heja livet!

10 juni

Då har jag snart överlevt två dagar på sommarens jobb. På schemat står det "Ass" när jag är schemalagd, men jag kan trots den något sexistiska klangen ändå uppskatta att dom är tydliga med vart jag ska pallra min bakdel vilken tid. Så att jag inte kommer fel liksom. Annars kan jag nog bara blunda och gå åt det håll som känns "rätt", så kommer jag säkert fram till psyk så småningom.. Skämt åsido, tror att det kommer att bli en rätt soft sommar. UL-gänget på psyk verkar störtskönt, och jag kommer med största sannolikhet inte att jobba ihjäl mig. Har en bra känsla (peppar peppar).
 
Flytten ska vi däremot inte prata om. Jag har varit lite väl tidsoptimistisk, så än så länge äter jag alla mina måltider på golvet. Har förvisso uppgraderat från att bre mackan med en kapsylöppnare till att faktiskt använda en kniv, men jag har fortarande inte packat upp något annat än bestick, tallrikar och glas. Det är fullständigt kaos i lägenheten, och jag har inte en chans att hinna ordna upp det under veckan. Men det löser sig så småningom, och fram tills dess kan jag alltid låtsas att jag typ campar eller något. Faktiskt ganska mysigt.
 
Poängen är att livet är fint. Trots 11 grader och duggregn, en sjukt förvirrad sommarjobbsintroduktion och en lägenhet som påminner om en krigszon mår jag fint. Hur bisarrt det än låter verkar det inte bättre än att jag är det enda lugna i mitt liv. Undrens tid är inte förbi, grabbar. 
 
 

1 juni

Så alltså, nästan tre månader (but who's counting?). Upp och ned, berg - och dalbana och ett enda stort känslomässigt kaos. Samtidigt har livet rullat på mer eller mindre som vanligt i bakgrunden, med såväl små vardagsbekymmer som stora framtidsplaner. Och nu är det bara några få dagar kvar av den här terminen. Faktiskt ytterst märkligt.
 
Det fina är, att jag mår ganska bra. Det är inte som att alla sår är läkta och som att jag är en helt ny människa, men jag känner mig nog ändå inte helt som den jag var. Jag tycker mer om mig själv än jag har gjort på länge.  Känner mig lite mer säker på hur jag vill vara. Det är skönt.
 
Självinsikten räcker till och med så långt att jag inser att jag är en odräglig människa just för dagen (tenta i övermorgon). Fick för mig att vi skulle byta slang på bakhjulet på min cykel nu i eftermiddags. Jag har aldrig gjort det tidigare, och jag är inte direk född med skruvmejseln i handen. Köpte en slang. Den passade inte. Åkte och bytte slang. Fick loss däcket efter en halvtimme (glömde att tömma slangen som var i). Får på den nya slangen, som inte går att pumpa upp. Tar ut nya slangen, inser att den är trasig (och nej, det var inte jag - använde inga vassa verktyg). Inser att gamla slangen inte ens var trasig, utan att det var cykelpumparna som inte fungerade. Sätter tillbaka gamla slangen. Har sönder den (!) Ger upp. Åker och köper pizza.
 
Så nej, jag är inte fullärd. Har en bit kvar till Gandhi-nivå. Speciellt för stunden. 
 

23 maj

Första helgen uppe i Luleå den här våren. Märkligt hur det kan bli, men den här våren har upplägget "åk från ställe till ställe" passat mig ypperligt. Dels så har jag sluppit stanna upp och tänka efter mer än jag ändå redan gör, och dels så har jag hunnit göra fantastiskt många roliga saker som jag inte har haft tid att göra innan. Det jag är mest tacksam över är att jag äntligen, efter alldeles för många år, har tagit mig tid att umgås med mina vänner. Hemskt att jag inte har insett hur många jag har runt mig förrän nu, och hemskt att jag så många gånger har känt mig ensam när jag verkligen inte är det. Ni är fantastiska, och jag kommer aldrig att glömma hur ni den här våren har lärt mig att skratta igen. För skrattat, det har jag gjort. Mitt i allt elände och mitt i all sorg (som jag fortfarande känner - tro inget annat) så har jag skrattat mer än jag har gjort på länge. Och det, mina vänner, är det finaste ni någonsin kunde ha givit mig. 
 

20 maj

Även om jag dom senaste månaderna stundtals har haft svårt att tro det så verkar det som att den här våren börjar lida mot sitt slut. Tentaperioden är här, och som så många gånger förr känner jag en slags skräckblandad förtjusning när jag tänker på hur mycket jobb som ligger framför mig dom närmaste veckorna. Det är på tiden att jag gör lite nytta, för det var ett tag sen nu. Men efter dagens sit-in fick jag en härlig självförtroendeboost och en välbehövlig egokick, så jag är mer pluggpepp nu än jag varit på länge!
 
Ska sanningen fram är jag nog mer pepp över lag än jag varit på länge. How about that liksom?!

7 maj

Status
AT: gott och opåverkat.
 

20 februari - att träna

Att det kan vara så fantastiskt skönt att svettas. Har äntligen fått modet att ignorera huvudvärk och att låta bli att ta tempen varje dag även om jag känner mig lite seg när jag vaknar, så för första gången sedan i somras är jag nästan lite halvt igång med träningen.

Den här veckan har hittills sett ut som följer:
måndag: ridning
tisdag: gym (biceps, rygg, mage)
onsdag: gym (triceps, bröst, axlar) samt 6.5 km skidåkning
torsdag: löpning 5 km samt ridning

Sen ska jag rida imorgon också, och så får vi se hur mycket mer jag orkar och vill klämma in under helgen.

Man skulle kunna tro att det här skulle göra mig slut och trött, men jag tror att det är precis tvärt om. Försökte vila nu en timme när jag kom hem från skolan, men jag gav upp efter en halvtimme. Kan absolut inte somna. Dessutom har jag fått sjukt mycket skolarbete gjort under veckan, ligger ett par veckor i före med case och föreläsningar. Plus att jag blir otroligt mycket mindre sugen på sötsaker.

Känns som en klassisk win-win(-win).

4 december - stjärnan i fjärran

Alltså, börja inte röka. Aldrig. Vilket horribelt öde att sluta i KOL (antar jag). Sitter med en satförkylning från de eviga eldarna och orkar absolut ingenting, trots att mitt enda bekymmer är lite småfeber och en kran utan funktion. Lungorna är det ju inte ens något fel på. Egentligen är det bara till att öppna truten och andas som vanligt, men det tar något fruktansvärt på krafterna att behöva anstränga sig för att andas. Så börja inte röka. Speciellt inte cigarrer, med halsbloss. Dagens varning.

Annars då, gick alltså hem tidigare igår för att jag mådde pyton och vaknade upp i samma läge (ergo hemma idag också). Har städat lite, tvättat och bäddat rent och sådär. Försöker krysta fram idéer på julklappar men är värdelös även på det. Well well.

Var i Umeå i helgen, för lite halvvägssittning och Vinterstudio. Och var i Stockholm helgen innan det. Gick med syster på en jättefin Winnerbäckkonstert och hann träffa fina vänner. Fint, alltså. Utöver det kommer jag inte ihåg vad jag har gjort. Den här hösten har varit, annorlunda. Mycket spännande och mycket roligt, men jag har aldrig varit så uttömd på energi som jag är nu. Fast det är väl så det får vara, för stunden. Jag klarar mig alltid på något sätt, har jag märkt.

1 oktober

Jodå, än finns det hopp. 
Har alltså flyttat upp till Luleå, där jag numera tillochmed är skriven. Cyklar till skolan/sjukhuset varje måndag till fredag och har hittills överlevt fyra och en halv vecka, varav två på klinik (kardiologen, närmare bestämt). Sjukdom och lite annat (lättja) har hindrat mig från att skaffa gymkort, så jag ligger efter med träning och allt därtill, men jag har varit ute till en av mina roomies medryttarhästar och ridit ett par, tre gånger. Jobbar på att hitta något att rida lite mer seriöst/regelbundet, men det tar sin lilla tid. Funderar på om det ska räcka med hästar, eller om jag ska sälja min nyvunna årskort på dyra gymmet StiL och köpa ett årskort på billiga gymmet Fitness 24 och ett terminskort på klättringsplacet i stan och ändå få pengar över till nya ridbyxor, eller hur jag ska göra annars. Vi får se. 
 
Bor som sagt med tre människor som går två terminer över mig (alltså termin åtta), i en tvåvåningslägenhet 5 minuters cykelfärd från sjukhuset. Det fungerar förvånansvärt bra än så länge, men det är äl bara en tidsfråga innan jag börjar störa mig på något. Brukar vara bra på att göra det. Men mitt lilla, värdelöst planerade rum är riktigt fint och jag har ett stort fönster och jag kan cykla till skola och jag betalar jättelite och jag har tillgång till bil och bussen går precis här utanför och jag är nära naturen, så jag tror att jag stannar här ett tag. Om jag får.
 
Har hunnit ner till Umeå två gånger. En med familjen, när den var här och hjälpte mig med flytten första helgen jag var uppe, och en själv. Det är svinkul att komma ner, men jag blir lika förvånad varje gång jag tänker på Umeå. Det är som att min hjärna helt har bestämt sig för (och accepterat för den delen) att min Umeåtid är förbrukad, så jag känner ingen jobbig längtan ner det fastän jag tycker att jag borde göra det. Umeå har liksom levererat stort hela tiden jag bodde där, på nästan alla plan. Men jag tror att jag, åtminstone nästan, var färdig där. Nu är Luleå nästa stora äventyr (även om det just för stunden inte känns så äventyrigt), och det enda jag verkligen saknar med Umeå är alla fina människor jag lämnade kvar. Tursamt nog är dom ju just det, kvar, och det har jag stora planer på att utnyttja. 
 
Men det är fina människor i min "nya" klass också. Vi är ett halvudda gäng, men vi har redan styrt en trevlig kick-off ute vid Mikaelas sommarhus i Piteå, och jag har en känsla av att vi har haft tur när vår grupp sattes samman.
 
Ja, jag tänkte väl egentligen mest säga att jag lever. Så med det sagt: god afton.

17 juni - C <3 A

Jag har en sommarfilosofi jag jobbar efter. När jag tackade ja till ett heltidsjobb större delen av sommaren bestämde jag mig för att försöka ha inställningen att "man jobbar ju inte hela dagen", så att man hinner med mer än bara jobb. Så igår efter jobbet (och efter en lugn joggingtur - inklusive smultronplock) satte jag mig i bilen och åkte ut till Årsta Brygga och hoppade på färjan till Utö. Resan dit var en mardrömshistoria (olyckor, köer, bussfiler, rödlysen, hagelstorm, blixtar, hetskörning) men jag hann med båten med två minuters marginal. Sen kom Rikke och plockade upp mig på moppen och åkte till Emils hus där vi väntade in honom och Hampus innan vi började laga mat. Grabbarna var rätt besvikna efter årets metpremiär (de kammade hem noll fisk) men besvikelsen byttes snart ut i någon form av eufori när vi insåg att det fanns hur mycket som helst att äta i kylen. Fetaost, salsakorv, sill, potatis, knäckebröd, vitlöksstekt zucchini och paprika och så vidare utgjorde en utsökt tapas som vi pressade i oss innan jag somnade i soffan. Blev lite nattligt prat innan vi la ner för kvällen, men vi vaknade utvilade ändå. Tog en promenad över ön ner till gästhamnen där vi åt och fikade i solen och strosade runt lite i olika affärer innan vi tog båten tillbaka efter lunch. Skärgården är bra fin.
Nu är jag hemma efter ett snabbt gympass, och ska snart äta med min lilla Kridd. Mys!


Och du, jag älskar dig,

14 juni - snabbinlägg

Borde väl egentligen ligga i sängen redan, men jag har märkt en tendens som försvårar det här med att somna när jag kommer hem efter ett kvällspass. Jag är så otroligt vaken. Kanske inte jättepigg, men uppe i varv och absolut inte sovklar i skallen. Måste arbeta ut en plan för hur jag ska göra mig trött. Funderar på om det skulle hjälpa att läsa en riktigt tung bok. Must try it out.

Annars går dagarna ruskigt fort. Har jobbat fyra dagar den här veckan, och ska jobba lördag och söndag också. Jobbet äger. Är lite långtråkigt emellanåt men jag får se riktigt sjuka patienter få bästa tänkbara vård och dessutom får jag ganska mycket privatundervisning mellan varven. Med betalt. Gotta love it.
Har ändå sen i söndags hunnit med att rida fem gånger, träffa Jenny, Julia och Maria, träna ett par pass och hälsa på Pricken. Och innan det var vi på Gotland, hela familjen. Det innebär alltså att både Densan och Kridden (som äntligen har kommit hem!!) var med. Blev en supermysig helg med riktigt bra väder och massa god mat. Vi hann tillochmed med stenugnsbageriet i Rute för en cappuccino och en kardemummabulle innan det var dags att åka hem.
Nu ska jag krypa ner i sängen, så får vi se vad morgondagen har att bjuda på!

31 maj - värmebölja

Sitter på min sista föreläsning i Umeå. Hur gick detta till - och vart tog de här fem terminerna vägen? Mycket märkligt.
När det är slut ska jag iallafall med brudarna till Iksu för en "sista-chansen-mega-workout" (deras kort går ut idag), och om jag fortfarande kan gå efter det blir det väl till att hänga i solen idag också. Vädret mannen, jag gillart skarpt. Hängde nere vid sjön igår, badade och pluggade mellan 11 och 15 och fick rätt mycket gjort. Hoppas på en favorit i repris.
Ska man göra saker inomhus får det bli sent på kvällen eller tidigt på morgonen. Det blir nämligen runt tusen grader i min lägenhet när solen ligger på som den gör nu. Var uppe igår morse och sorterade "viktiga" papper, fortsatte med det igår kväll och imorse var jag uppe och dammsög. Resten av dagen håller jag mig bort från min bastu så mycket jag kan. Men jag måste ju flyttstäda och packa i helgen, så lite får jag nog hålla mig inomhus. Kanske.

Annars är det som händer kundkorgsåkning, vädergudsdyrkande och utomhusvarande. More or less.

28 maj - dressed for success

"Ryssen kommer" - inte så bra."Ryssluften kommer" - mycket bra.
Tredje veckan högsommarvärme och mina låga converse känns alldeles för varma. Och om en vecka är det sista preklintentan, dagen efter det flyttar jag från Umeå. En vecka kvar i min Tvistelägenhet. Jag har nog inte förstått det än, men det är allt lite spännande.

14 maj - oh yes, they keep falling on my head

Jag glömde säga att jag badade nere i Skåne! Mycket viktig information som absolut inte får missas.

Idag har vi haft vår sista föreläsning på MedPsyk. Slutade alltså vid två, och har resten av veckan ytterligare 45 minuter schemalagd tid. Jag har även en inplanerad tårtbrunch utöver detta. Så, jag har tagit mig en halvallvarlig funderare på om jag ska göra ett kvarts ryck inför tentan den 4/6, när jag ändå har en massa tid över, Mjukstartade den planen med att titta på nätföreläsningar ett par timmar såhär i skiftet mellan eftermiddag och kväll. Känner mig duktig och ambitiös och dessutom har jag både joggat 5 kilometer, kört ett snabbt benpass på gymmet och ätit nyttigt hela dagen. Och bokat biljetter till Gotland i sommar ( :D ), så även om tempot är lugnt känns det som att det har varit en produktiv dag. Nu tänker jag lägga mig i sängen och läsa lite i min bok. Det är klassiskt läsa-bok-väder alternativt titta-på-film-väder (halvmörkt och regnigt ute), så en kopp te på det och kvällen är hemma!

13 maj - life as I know it

Mannen vad mycket som har hänt sen sist. Jag tror att det får bli en snabb lista i punktform nu, så får vi se om något av det jag skriver är värt ett eget inlägg sen. Hur som, här kommer en resumé av det jag har gjort den senaste tiden:
- varit på KLUM-vecka uppe i Luleå
- varit på Bangladesh-party
- varit hemma två gånger
- jobbat åtta pass på nya jobbet
- varit i Skåne en helg
- varit på PREKLINSITTNING
- stått plankan 4 minuter och 31 sekunder
- hälsat på Pricken
- blivit jättemycket bättre (men inte tillräckligt bra) i bänken.

Annars är det ganska lite plugg, ganska oseriös träning och ganska mycket planera sommar och höst och sånt. Nu ska jag spela kort.

8 april - back on track

Tillbaka uppe i Umeå efter det kanske bästa påsklovet någonsin. Och ja, jag kan säga påsklov, för det var precis vad det var. Inget plugg what so ever, bara massa ledigt. Åkte hem på torsdagseftermiddagen, för att dra vidare till favoritön i det närmaste på en gång. Sedan tillbringades påskhelgen på S:t Olofsholm, med mycket sjukt god mat (vaddå oxfilé, påskbuffet och hummer samma helg?!) och sjukt mycket godis, promenader och eldning och sånt. Måndag till torsdag tillbringades i Stockholm. Jag passade på att träffa Jenny, Denise, Rikke, Max och Julia, tränade med mamma, red massa hästar, hälsade på Pricken, åt middag med mormor och morfar och myste på. Sen hoppade jag på tåget ner till Linkan på torsdagen. Eftersom Andree slutade jobba lite halvsent hade jag fått en nyckel upp till hans lägenhet, men han lyckades ändå uppvakta mig när jag kom dit. Massa lappar med pilar på golvet ledde mig fram till TV-rummet, där en färdigpreppad film och en skål godis stod och väntade. Ytterligare ett spår ledde in i köket där tekannan var påfylld och en kopp med mitt favoritte stod bredvid och väntade på att bli upphälld. Och i kylen hittade jag sista lappen, på mjölkpaketet. "A <3 C" var allt som stod på, med det räckte för att göra mig alldeles varm i hjärtat.
På fredagen hängde jag med Julle medan Andy var på jobbet, men när han hade slutat satte vi oss på tåget mot Malmö. När vi kom fram fick vi skjuts av Micke ner till Höllviken, där det blev middag och pokerspel innan vi gick och la oss. Sen på lördagen åkte vi lite MC, gick på loppis och gick på 25-årsfest (tema mustasch) på kvällen. Söndagen blev något bakfull, men vi lyckades ändå ta oss ut i solen och åka lite rullskridskor. Sjukt kul!

Nu är jag hur som tillbaka i Umeå. Verkar dock som att semestern inte tar helt slut i och med det, vårat schema är ruskigt luckert. Nej, nu ska jag ut och plocka in tvätten!

18 mars - så det är såhär ekonomerna har det.

Vad gör man när man faktiskt inte har något att plugga när skolan är slut för dagen? Jag kom på mig själv med att inte ha en aning. Drog till Iksu och försökte bli stark, gick sådär. Tar det fortfarande lugnt med joggingen, och jobbar med en "lite-men-ofta-taktik", som går ut på max en halvtimmes löpning inklusive uppvärmning ett par, tre gånger i veckan. Några procents lutning och riktigt lugnt tempo första kvarten verkar dessutom vara rätt melodi för mina hållbekymmer (håller tummarna). Tänk om detta betyder att jag kommer att kunna springträna i sommar (vågar man ens hålla tummarna för så mycket ?). Bråkade vidare med plankan, lågrygg och triceps innan jag avslutade med 100 armhävningar. Men sen då?! Vad gör man sen? Jag har typ pratat i telefon, försökt läsa om sånt jag inte måste (fail - somnade) och lagat mat. I flera timmar. Herre. Måste skaffa någon slags hobby. Broderi kanske.

Tidigare inlägg