16 december - livet!

Helgen som håller på att ta slut har varit den bästa på länge. Julbord gånger två med fantastiska vänner, julklappshets på stan med Andree (som inte var så hetsigt men som tog förbannat lång tid), långpromenader och bara jättemycket prejulmys och jättelite stress.

Imorgon har jag och Andree varit tillsammans i två år. Det är inte riktigt min stil att säga saker i stil med att "jag har världens bästa pojkvän".Men imorse hade han ställt klockan för att fixa frukost på sängen åt mig till julkalendern. Och i fredags gav han mig örhängen till det fina halsbandet han gav mig på vår ettårsdag. Så, för att hålla mig till min stil och ändå få sagt vad jag känner: det finns ingen annan jag vill vara med. Alls.

Och jag mår bra.

13 december - glitter 'n stuff

Idag är det lucia. Så jag, Mia, Sandra och Gabriella samlades 06.20 utanför Gabriels port för att överraska med skratt och glitter och lussebullar. Ett litet firande fick vi med mys framför julkalendern, och nu är jag tillbaka hemma för att plugga (musikhjälpen i bakgrunden är fabulöst). Igår var vi på föreläsning av årets Nobelpristagare i kemi, och hade lite konsultationsövningar där på eftermiddagen. Annars är det mycket tankar kring jul som tar upp min tid. Och resan till Åre. Och resan till Nya Zeeland. På en riktigt trevlig pinne för dagen!
 
 

5 december - endorfiner

Det är verkligen alldeles för sent för att plugga, och ändå sitter jag här och försöker förstå skillnaden mellan olika typer av hyperparatyreoidism. Men det börjar bli dags att runda av för idag, man måste ju hinna sova åtta timmar innan nästa avsnitt av Mystieriet på Greveholm. Ska bara ut i vinterkylan och hämta in sista maskinen tvätt, som förhoppningsvis har torkat vid det här laget.

En annan sak jag har tänkt mycket på den sista tiden är hur glad jag är att jag har en kropp som fungerar. Visst, jag har lite klena benhinnor och min handled är lite smått trasig. Och jag börjar tro att jag har någon form av ansträngningsastma. Men ändå. Jag lägger på några kilo till på bänkpressen, och mina muskler jobbar det där lilla extra för att jag ska kunna pressa stången hela vägen upp. Jag krampar i magen när jag är på den 18e repetitionen på brutalbänken, så andas jag ut, fokuserar och helt plötsligt tar jag mig all the way upp till 20. Jag sitter på spinningcykeln och tror att jag håller på att nå gränsen för vad jag klarar av, och så kämpar hjärtat på ännu lite mer för att höja pulsen några slag till och så klarar jag av att hålla ut hela vägen in i mål. Det är helt fantastiskt och jag älskar det! Heja kroppen!