The extraordinary blog of CK the one

Idag gick det upp för mig. Jag kommer aldrig, aldrig någonsin träffa någon som dig igen. Du är min ängel, min första riktiga vän, min själsfrände. Hela mitt liv kommer jag leva vetande att den varelse som jag respekterar mest av alla är en New Forestponny med korpsvart pannlugg och världens klokaste ögon. När du tittar på mig händer någonting. Jag kan inte förklara det, men jag tror att det är mitt hjärta som slår hårdare. Så länge jag lever kommer du leva, för mitt hjärta kommer slå extra för dig. Alltid. Det kan inget ändra på.

När jag såg dig stå där idag, såg dig göra en annan flicka lycklig så som du gjort mig lycklig så många gånger, visste jag att det är som vi har sagt så många gånger; det finns ingen som du. När jag såg dig spetsa öronen i vild glädje över att få regera inne på banan kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Jag saknar dig, min bästa vän. Jag saknar dig mer än jag förstått innan, men det är som det är nu. Du har ett nytt hem och bor inte hos oss längre, hur jobbigt det än är att tänka på det. Jag önskar att jag kunde lova dig att du ska få bo här hemma på din ålders höst, men det enda jag kan lova är att jag aldrig kommer låta dig må dåligt. För är det någon som är värd att få avsluta sina dagar på ett värdigt sätt, då är det du.

Myggan. Jag älskar dig.

I've been looking so long! Eller, det kanske inte var så länge sen vi var lediga, men hallå. Det är inte som att man kan vara ledig för mkt nowadays. Varje liten break är uppskattad^^

En vecka kvar i skolan. Sen är det lov igen. Imorgon vid den här tiden kommer jag kunna slappna av på riktigt, då är nämligen mitt sista prov innan lovet avklarat. Bara en fysiklabb kvar att konstruera innan ledigheten, men det är sjukt mycket mer chill att göra ett arbete hemma än att skriva ett prov i skolan, enligt moi. So I'll live.

Tiden går ganska snabbt just nu, och tur är väl det. Känns som att vi inte haft nån vinter, bara en enda oändligt lång och mörk höst. Jag vill ha ljus och värme, and that's now pleace! :) Eller egentligen inte, för  först av allt vill jag åka lite mera skidor. Och det bästa är att jag ska göra det också! Så som sagt; ge mig påsklov, tack! :D

 Var ute och red i förmiddags. Fåglarna testar om deras torra strupar bär lika stadigt som deras vingar, och sjunger ut när de märker att rösten håller. Tussilagona lyste i dikena, snödropparna har slagit ut i trädgården och jag har tillochmed skymtat en krokus. Så med kvittret som ackompanjemang, och med solen i ögonen lämnade jag det sista av vintern bakom mig för att galoppera rakt in i våren.

Snart är det tillräckligt varmt för att springa barfota i gräset. Vi är snart där, då man på morgonen väljer mellan att ta på sig bara en klänning eller ett par shorts och ett linne, och sedan som det sista man gör hoppar i sina ballerinaskor. Då när solglasögonen är lika självklara som mobilen och när man börjar göra sitt bästa för att inte få linjer av bikinin.

Vi kommer när som helst sitta ute på skolgården och äta piggelin i våra piloter. Lyssna på 'Kom ihåg mig' och älska meningen 'när du får spring i dina ben, och jordens dragningskraft är klen' bara för att det är så vi känner; som att vi om vi tog tillräckilgt med sats skulle kunna hoppa upp till solen. Dagar av konstant glädjerus och dagar av fullkomlig lycka.

Det är mindre än tre månader kvar till sommarlovet. Och vet ni vad det bästa av allt är? Det är att jag kommer ha er med mig fram tills dess. Kan inte misslyckas. Grabbar, det är det här som är livet!