The extraordinary blog of CK the one

Det låg många båtar i gästhamnen i Molivos.



En kvällspromenad vid hamnen i Molivos.

Drinka innan maten är ett måste! Margerita tack.

Rudbeck. Ett avslutat kapitel i mitt liv. Men jag vill inte. Jag vill inte att det som hittills varit den bästa tiden i mitt liv ska vara över. Rudbeck - och människorna där - gav mig allt. Gjorde mig till den jag är idag, fick mig att må bättre än någonsin tidigare. Och det är över nu.

Det som är skrämmande är att jag inte vet vad som ska hända nu. Jag vet inte vilka människor jag kommer att möta, vart livet kommer att föra mig. Jag är nyfiken, visst är jag det. Men det räcker liksom inte. Jag är rädd att tappa allt det som var jag, allt det som var mitt liv. Samtidigt är jag rädd att inte våga släppa taget, att bli kvar här. Det är så mycket jag vill med mitt liv, så mycket jag hoppas att jag gör. Och allt hänger på mig. Hur hanterar man sånt egentligen? Bara gör man allt man vill, eller hör det till att bli besviken. Jag önskar att allt vore så perfekt att man visste vad man ville ha för att bli nöjd, för att bli lycklig.

Förvirringen tar sig an många olika skepnader. Saker jag borde vara säker på är inte alls självklara. Känslor ingen människa vill bära på har bosatt sig hos mig, och jag vet inte hur jag ska få dom att flytta ut utan att förändra för mycket. Det är väl ingenting unikt, men det känns som att jag går igenom någon slags livskris. Det har hänt så mycket så snabbt på sista tiden, att ingenting har hunnit fastna riktigt. Framt tills nu, nu har jag äntligen fått tid att tänka efter. Förstå vad jag gått igenom, försöka komma underfund med varför det blivit som det blivit. Får se hur jag löser det.

Har duschat, slängt i mig två mackor med skinka och gurka och ska alldeles straxt bege mig till McDonalds för att vara en duktig flicka. Jobba 11.30 - 19.30 är planen för dagen, och efter det ska jag försöka plugga lite teori (blev inte så mkt igår, hehe). Fast det gick skitbra på lektionen, och fick nästan lite hopp om att det här med körkort ska gå någon gång! Är tydligen bättre än jag tror, wääj!

Var inne i stan också, och är numera ingen Saturnus-oskuld. Ytterligare något som känns bra! Hann med att köpa en kalender också, rosa är den och mycket fin! Adde kom in och mötte oss i stan också, han är fäjn i håret! x)

Nu måste jag rusa, måste hinna med att se om vi har några kräftor nere i frysen hos Stina innan jag åker. Kräftskiva står nämligen på morgondagens schema! :D

Som sagt, bra skit! Igår morse (alldeles för sent som vanligt, hehe) startade min familj resan mot Grisslehamn och båten som senare skulle ta oss till finneön. Fram kom vi, och möttes av familjen Stolt, Jansson, Gillberg (minus Lollo o Soffan), Alkvist (minus Carro), Nilsson och "den nya familjen". Planen med trippen var för övrigt att fira Berits femtiårsdag (inträffade förra hösten, men bättre sent än aldrig), så en tvådygnstur till en stugby på Åland kändes som ett bra alternativ, tydligen...

Men kul var det! Kalasväder när vi kom fram, så det blev bad o suntanning ett par timmar. Sen svidades det om, blev fördrink vid C-stugorna och efter det trerätters på restaurangen vid anläggningen. Som en liten notering vill jag berätta att kräftorna var bajsgoda, asså verkligen åååååh (hehe). Lagom till efterrätten drog husbandet igång lite sköna dansbandsrytmer (hah!) och kvällen tillbringades efter det på dansgolvet. Vi buggade skiten ur gamlingarna foo sho!  Somliga tyckte det blev lite varmt, o både ett o två nakenbad hanns med innan vi tackade för oss o vandrade genom mörret tillbaka till stugorna ;)

Idag hade vi tre-kamp. Det är brutalt att se hur alla 50 +are blir som femåringar igen när det gäller att tävla^^ Fusk o psykning o gnäll, haha! Underhållande, tror jag är ett ord som passar ganska bra in för vad dom blir, mjihi. Blev buffé på färjan hem, och vi hann tillochmed hem lagom till 100-metersfinalen. Grabben är ju grym!

Nu ska jag sova!