The extraordinary blog of CK the one

Min pappa tycker om att filma för honom minnesvärda stunder i livet för att ha som minnesmaterial senare i livet. Många gånger tycker väl både jag och min syster att det blir lite fånigt, men ibland kan man inte annat än tacka honom för de fragment ur våra liv han lyckas föreviga på film.

En av de sötaste filmerna är när jag, min lillasyster och vår pappa skulle in och fira mamma på morgonen av hennes (ska vi gissa 34e eller 35e) födelsedag. Jag är runt fyra eller fem år, och Cissi således drygt två år yngre.
Efter att vi (pappa och jag) sjungit klart och jag klämt ur mig ett käckt "grattis" frågar min far om inte Cecilia också ska säga grattis.

Det är då hon får syn på frukostbrickan pappa burit upp. Man ser hur hennes ögon spärras upp och börjar lysa av lycka. "Macka!" ropar hon och ler.
"Men ska du verkligen inte säga grattis?" undrar pappa. Och ungen bara skrattar och ropar "Bulle! Fanta!". Hon var verkligen fantastiskt gullig den dagen.

Tilläggas skall, för att alla ska förstå hur roligt det egentligen är, att Cecilia som bebis inte var den allra.. minsta. Helt underbart söt men ganska rund i figuren, därför blir det så komiskt.

Nu har hon hunnit bli femton, herregud vad tiden går undan i svängarna.

Lite variation i vardagen blev det den här veckan. Träning på tisdagen istället för imorgon, och för Tony André Hansen istället för Lena. Jag vet inte om jag kan säga att det gick så bra, men det var roligt iallafall.

Rikke, här kommer en liten kommentar om ditt hemspråk: Det är ett LÅTSASSPRÅK :D!  Hahahaha, jag förstod typ ingenting och kände mig totalt efterbliven. Dessutom var grabben inte helt osnygg, så jag hade lite svårt att koncentrera mig på nånting utom hans leende.
Kontentan av det hela är att det blev en lite oseriös träning. Men jag lärde mig nya saker, fick massa ny inspiration och fick prata lite med min vän Maria! Sämre kan man ha det en tisdagskväll :)

Det är nu det kommer, allt det härliga!

Stora Alby den här tiden på året slår det mesta.
Fruktträden blommar, och den nyss vinterglesa skogen blir en fröjd att se på när trädkronorna färgas gröna av klorofyll. Och doften väntar, den underbara doften av liljekonvalj. Jag såg att bladen börjat titta fram idag, när jag och Rosa tog en promenad i eftermiddagsvärmen. För er som inte vet så berusar den, lukten av den vita blomman.

I alla hagar betar hästarna som tokiga av det första frodiga gräset, deras hårremmar blänker när de sliter av stråna ett efter ett i stora, saftiga tuvor. Samtidigt har maskrosornas era börjat, och får det att se ut som att hästarnas glada vårspring sker på en bädd av solsken. It's nothing but pure happiness to watch.

Vi åt middag ute alldeles nyss. Vindarna avslöjade att grannen hade klippt gräset och bakom stallet påbörjade solen sin bana nedåt. Det är nu jag kommer ihåg hur mycket jag njuter av att bo här.

Blev en myskväll hemma hos Ehrby igår. Jag och Tjockis fick skjurre ner till format, kirrade lite grillgrejer och promenerade upp till Vattenmåravägen 39. Sen satt vi, Johanna, Malin, Matilda och Louise på baksidan fram till midnattt ungefär. Som på den gamla goda tiden, vi åt huur mycket som helst (åtmistone jag och Tjockis), skrattade och snackade massa skit.
Leffe höll på att skrämma ihjäl oss när han kom smygande runt husknuten, och när strömmen gick trodde jag att jag skulle avlida på riktigt! :) Men ändå, det var en riktigt härlig kväll.