27 september - Norrut.

Drar till Luleå över helgen. Sunderbyn, F21 och Boden står på schemat. Shu.

23 september - for once I get the feeling that I'm right where I belong

En helg hemma. Bra alltså. Landade i torsdags och möttes upp på Arlanda av hela familjen. När vi kommit hem dukades det upp en italiensk tapasbuffé och bubbel, tändes massa ljus och jisses vad trevligt det är med familjekvällar. I fredags morse åkte pappa iväg till USA, så jag passade på att gå upp tidigt med honom och plugga några timmar. Blev också halvtvingad att boka en akuttid nere på Löwet för att försöka få klarhet i varför jag aldrig blir av med min envisa feber (uppe i sjätte veckan nu), så jag åkte lydigt dit innan lunch. Sen åkte jag och syster och hund hem till Adde på lunch (awesome) och eftermiddagen blev sedan mer plugg och lite kaos. Krabba och räkor och tjejhäng på kvällen framför TVn avslutade fredagen.
Igår ställde jag återigen klockan för att hinna med ett par timmars läsa på morgonen, sen gick jag och Cis en promenad innan Andree kom förbi. Drog en repa till Sollentuna och hyrde film (MI4), red ut med Jenny, pluggade lite till, färgade håret och vips var det kväll. Så vi lagade massa god mat, drack gott vin (inte massa), och kollade när Cissi gjorde sig vacker. Sen blev det film och glass och yes, that's how I like it.
Idag har jag bakat kaka, varit ute på två promenader och gjort klart den där satans målbeskrivningen. Nu ska jag ner och ta en dusch innan mormor och morfar kommer på middag, och sen tänkte jag glida ner i soffan framför TVn och bara njuta av att vara hemma en kväll till. Bästa hemma.

17 september - Rocky

Vilken helg det blev. En hel del "första gången" senare är jag nog ändå nöjd med de flesta. Man kan inte hålla på att ångra hela tiden, speciellt inte om det inte är saker att ångra. Och, min ytterst objektiva bedömning bedyrar att detta solklart går in under kategorin "mycket bra", så det är inte mycket annat för mig att göra än att säga det igen - vilken helg det blev. Bakishänget hos Gabe (Agda) var nästan finast av allt. "De här kopparna har en alldeles speciell historia, tillsammans med den här brickan". Typiskt kul.
 
Efter paintballen i lördags ömmar min kropp något överjävligt. Blåmärken all over och träningsvärk 2000, och så lägger vi på en släng av gårdagens bakfylla som krampaktigt håller sig kvar på det. Ung och dum, och fantastiskt levande. Heja livet!
 
Min planerade tiominutersjogg idag (första motionen på dryga månaden) blev en 5-kilometare på löpbandet i nya skorna, så min småfebriga kropp längtar just nu efter sängen. Får se när jag vaknar imorgon hur dumt det var att inte kliva av enligt plan. Har jag tur kanske det rensar ur systemet lite, och med dagens progress i handledsmysteriet kanske jag snart är back on track, och åter förpestar Iksu med min närvaro i princip veckans alla dagar. Man kan alltid hopas, men man bör knappast ropa hej. Knaprar i mig en multivitamintablett och drar täcket över huvudet. Ciao.

11 september - dalahäst

En kväll på MB börjar så otroligt mycket bättre när man inser att det är AT-mässa utanför och att detta medför gratis kaffe, kakor, choklad och diverse onödiga småsaker (bland annat potatissticka i form av kylskåpsmagnet). Och, som Gabe så fint sa: "vi har ju powerwalkat, så vi behöver inte ens ha dåligt samvete över go'fikat". Heja!

9 september - en bättre söndag

 
 
Trots envis förkylning och rätt mycket halvkasst väder har den här helgen (samt medverkande aktörer) givit mig mer energi än jag haft på länge. Tack för det.

4 september - Norret

Tillbaka, ja. Back on track, inte än kanske. Men det kommer väl, in time. Jag är iallafall ordentligt installerad efter helgen, när mamma, pappa och Ronja var här och hjälpte mig att komma i ordning. Möbler, hyllor och tavlor är uppsatta, skåpen fyllda med mat och mysfaktorn/hemmakänslan i mitt lilla krypin är därmed högre än någonsin. Tack snälla, fina ni!
 
Något annat som är fint är mina vänner. Vi har redan börjat planera in vad vi ska göra för att få den här hösten att bli värd att minnas, och än så länge är våra idéer inte ens nära fy skam. Satt hemma hos Gabriel igår och började fundera kring preklinsittningen, som denna termin är vårt ansvar. Jag har en känsla av att den kommer att bli kanon, och så har jag en stark känsla av pepp, redan. Vilket bara borde kunna båda gott. Ikväll blir det tröjfest, nollningen för de stackars små T1:orna har precis dragit igång så vi tänkte gå förbi och visa upp oss i våra icke-orange tishor för att sprida lite skräck/beundran/inspiration (ja, det ska vi. man tänker nämligen på äldrekursare som något ganska nära odödliga. och detta, precis som alla övriga system, är till för att utnyttjas!). Nej, nu ska jag gå och se om jag kan rota fram min äckliga tröja.