The extraordinary blog of CK the one

Tur att man har vänner som kan bjuda på öl, choklad och tid att lyssna, och vänner som hjälper en att busa med grannens festgäster och deras skor. Tack pojkar, ni är fab.

Jag är så fruktansvärt klar med att må såhär, både fysiskt och psykiskt. Det enda jag vill just nu är att vara någonstans där jag mår bra av att vara. Helst utan någon annan att behöva bry mig om eller anpassa mig till. Ibland funderar jag på om jag verkligen valt det här livet av rätt anledning.

Tittar på 2 1/2 men. Facebookar. Skickar sms. Pluggar inte.

Bara jag som ser mönstret?

Helt sjukt vad dålig fokus jag har idag. Och hade igår. Och ja..
Syster var här och hälsade på i helgen och det var bäst ever. Inspirationsdag på Iksu, massa god mat, promenader i solen, Café Gbg och filmmys och bara hur bra som helst. Och nu kan jag inte koncentrera mig för fem öre. Har kommit igång lite lätt med träningen, så ikväll ska jag klättra (yay) och sen ska jag rulla in till stan för en kvällskonsert i kyrkan. Sol är det ute också, och så kommer Andree upp i helgen. Och ungefär ingen av min energi går åt att lära mig saker. Sweet.

Länge sedan, som vanligt. Borde väl egentligen hålla mig borta ytterligare ett tag (det är inte som att jag har något spännande att dela med mig av liksom) men om jag inte gör detta måste jag hugga tag i plugget igen, så.. you get the rest.
Annars är det väl det enda jag gjort hittills idag, pluggat alltså. Utan konkurrens det jag gjort mest den senaste tiden över huvud taget vid närmare eftertanke. Men i helgen hade jag faktiskt lite annat för mig. Lekte "riket runt på kortast tid", och drog repan Umeå-Stockholm-Linköping-Höllviken-Stockholm-Umeå på bara ett par dagar. Men jag hann med mycket ändå, trots många timmar på resande fot, och energinivån är at the moment inte riktigt så låg som den borde med tanke på mängden plugg och regn som förgyller min tillvaro. Så, det blir till att utnyttja den energin till sista timmen plugg innan jag kilar iväg och lär mig att utföra PVK och venprov lite bättre (kan behövas). Sen ska jag försöka lägga lite tid på att vara glad över att jag har fått vara Andrees 22 månader idag, och över att min syster kommer upp och hälsar på i helgen!

Önskar att jag kunde se det här som den möjlighet det är, men just nu är det svårt. Jag försöker fatta ett beslut själv, utifrån mig själv och mina preferenser. Men med vänner och familj som tar illa upp av att jag drar mig undan känns det näst intill omöjligt. Jag vill inte behöva be om tillstånd att leva mitt eget liv, och jag vill inte behöva be om ursäkt för hur jag vill leva det.