21 juni

Jag hoppas att jag alltid kommer att minnas hur fantastiskt det kändes i torsdags, när jag gick hem från jobbet efter min första vecka som underläkare. 
Känslan av att inte bara ha klarat av det jag skulle, utan att ha njutit av det varje stund.
 
Jag tror att jag kan ha valt världens bästa jobb.

3 februari - Sagan om att hitta hem.

Nyss hemkommen till Luleå efter en födelsedagshelg hemma i Stockholm. Och så var jag redan efter första meningen inne på dilemmat om vad som är "hem" och "hemma". För trots att jag inte stått skriven på Stora Alby på tre år så är det där jag känner att jag har mina rötter, det är det som är min fasta punkt. Men jag vet ju att jag inte bor där. Det kanske är därför jag känner mig aningen vilse här i världen ibland, för att jag inte har vågat landa än. För att jag inte har hittat någon plats jag vill landa på. Fram tills nu. För till sommaren får jag flytta ihop med den jag tycker mest om i världen, i en lägenhet som vi har valt ut tillsammans. I en stad där jag förhopningsvis kommer att stanna flera år framöver. Och jag ser helt sinnessjukt mycket fram emot det! Kunde inte fått en bättre födelsedagspresent (även om PS4, svinsnygga ridbyxor och pengar till möbler slår ganska högt det också) eller en bättre start på år 2014!

1 mars - första mars?!

Helt plötsligt är jag tillbaka i Sverige. (eller vadå helt plötsligt, vem för söker jag lura? jag hann faktiskt vänja mig vid tanken under de 41 timmar det tog för mig att resa hem)

Men, jag är iallafall hemma. Igen. Tillbaka till alla "riktiga" problem och till snö och till familjen och till att hänga tvätt och till att plugga. Tillbaka hem.

Jag kan bara inte bestämma mig för hur jag känner inför att vara hemma. Jag tror att det känns bra. Jag vet att jag längtar tillbaka redan. Saken är att jag är så löjligt glad över den här resan så att jag inte kan vara deppig för att jag är hemma. För allt har varit så fantastiskt bra att jag inte, på något vis, hade kunnat önska mer. Men jag kan nog inte låta bli att önska att jag var kvar.

Måste nog erkänna att jag är lite nyförälskad. Nya Zeeland, vilket place!

18 februari - du och jag

Det ligger nog mer i vad Andree sa till mig häromdagen än jag trodde. Jag tycker inte om att vara ensam. Sen han åkte härifrån för drygt ett dygn sedan har jag gång efter annan fått trycka tillbaka gråten som ligger och lurar. Inte för att jag är speciellt ledsen, men för att jag känner mig lite trasig. Som att han fattas mig. Varje fin sak jag ser önskar jag att han också kunde få se, tillsammans med mig. Varje gång jag råkar tänka på något han sagt eller något vi gjort hugger det till lite i mitt hjärta. Jag önskar att han var här, helt enkelt.

Men jag har tur ändå, för jag har fått bo hos Hannas kusin och company, vädret är underbart och nu ska jag äntligen gå och möta upp Kridden och Hanna igen. Äntligen, sant mitt ord!

16 februari - snabba kast

Den här resan är minst sagt händelserik, och nästan varje dag känns som ett äventyr i sig! Idag har vi försökt flyga standby från Queenstown till Auckland, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Alla flighter var fullbokade (vissa tillochmed överbokade) så Cissi och Hanna gav upp på en gång och åkte från flygplatsen tillbaka till vårt hostel (som vi ändå har boende på inatt också) medan jag stannade kvar för att trotsa det kinesiska nyåret men också för att hålla Andree sällskap. Hans redan bokade flight gick nämligen på eftermiddagen. Efter två misslyckade försök att komma på plan gav jag upp, men stannade ändå kvar för att hänga lite med Andy i solen innan vår resa tillsammans tog slut. Hur som slutade det med att jag, när jag skulle hämta tillbaka min väska och åka "hem" fick veta att det fanns platser kvar på nästa flyg (som skulle gå om en minut), så ett snabbt beslut och en spurt till gaten senare satt jag på planet till Auckland (med en tom plats bredvid mig?) och nu är jag landad och klar och väntar på Andree. Tjejerna kommer nog på måndag.

Annas har Queenstown levererat stort. Fallskärm över Isengaard, bungy jump, promenader, grillning, spa-bad och cykelturer har fyllt våra dagar. Så - när andra flickors pojkvänner ger bort blommor på alla hjärtans dag ger min bort ett bungy jump på världens första site, ett ascoolt linne, svincoola örhängen gjorda av NZ-snäckskal och två för mig noga utvalda böcker som han tagit med från Sverige. Vad mer kan jag säga annat än att jag knappast lär byta i första taget?
Tack och hej!

3 februari - NZ

SO LET'S GO!

1 februari - so let's go

Har ridit, pluggat, packat och träffat en hel drös människor sen sist. Och firat min födelsedag, några gånger. Drar ner till Linköping i eftermiddag för att gå på bal med skåningen imorgon kväll. Om det inte mättar oss på äventyr kanske vi busar till det och drar till andra sidan jorden på söndag. Nya Zeeland hade varit coolt. Och ganska lägligt, eftersom vi råkar ha varsin flygbiljett dit. Very nice.

19 januari - freedom

Igår skrev vi patologitentan. En hel termins slit kulminerade i en skrivning som tog mig lite drygt fyra timmar. Och som jag faktiskt tror kändes bra. Med lite flyt gällande rättningen kan det faktiskt ha gått vägen.
Vi firade med lasagne på Lindellhallen, discogym på Iksu (bänkade 50 kilo för första gången) och en lång dusch utan stress. Ägnade sedan eftermiddagen åt att tvätta, och det var obehagligt mysigt att stå och hänga upp blöta kläder i torkskåpet. Men ombyte förnöjer (haha). Andree upp på kvällen, och jag blev löjligt bortskämd, och sen var vi inne i stan för att se premiären av Django Unchained. Ruskigt bra film.
Och idag är vi lediga. Gick upp strax efter tolv, åt pannkakor, tittade på Forrest Gump och har efter det varit på en långpromenad runt Nydalasjön. Snart ska vi iväg till Gabe för att äta middag tillsammans med resten av familjen, och ta mig tusan vad jag är nöjd med tillvaron just nu.

8 januari - patologi

Är tillbaka i Umeå efter juluppehållet, och har redan hunnit dyka rakt ned i ett tentaplugg som heter duga (patologitentan ska nämligen genomlidas nästa fredag). Schemat är späckat med ett mastodontavsnitt per dag, men det är bara att dra på pannbenet och inte låta det glida av. Och jag vägrar att klaga, för det vi läser är intressant och jag är på riktigt utvilad efter att ha haft det bästa jullovet någonsin. Julmys i Skåne, Köpenhamn och Stockholm, häng med massa folk som ger energi, sjukt grymma dagar i Åre med delar av dysfunktionella familjen över nyår och en mjukstartshelg med bio, god mat och träning. Jag har hunnit med så himla mycket som gör mig glad, och jag känner mig mer tillfreds än jag gjort på länge, trots den stundande tentan. För hur det än går på den så är mitt liv awesome.

16 december - livet!

Helgen som håller på att ta slut har varit den bästa på länge. Julbord gånger två med fantastiska vänner, julklappshets på stan med Andree (som inte var så hetsigt men som tog förbannat lång tid), långpromenader och bara jättemycket prejulmys och jättelite stress.

Imorgon har jag och Andree varit tillsammans i två år. Det är inte riktigt min stil att säga saker i stil med att "jag har världens bästa pojkvän".Men imorse hade han ställt klockan för att fixa frukost på sängen åt mig till julkalendern. Och i fredags gav han mig örhängen till det fina halsbandet han gav mig på vår ettårsdag. Så, för att hålla mig till min stil och ändå få sagt vad jag känner: det finns ingen annan jag vill vara med. Alls.

Och jag mår bra.

5 december - endorfiner

Det är verkligen alldeles för sent för att plugga, och ändå sitter jag här och försöker förstå skillnaden mellan olika typer av hyperparatyreoidism. Men det börjar bli dags att runda av för idag, man måste ju hinna sova åtta timmar innan nästa avsnitt av Mystieriet på Greveholm. Ska bara ut i vinterkylan och hämta in sista maskinen tvätt, som förhoppningsvis har torkat vid det här laget.

En annan sak jag har tänkt mycket på den sista tiden är hur glad jag är att jag har en kropp som fungerar. Visst, jag har lite klena benhinnor och min handled är lite smått trasig. Och jag börjar tro att jag har någon form av ansträngningsastma. Men ändå. Jag lägger på några kilo till på bänkpressen, och mina muskler jobbar det där lilla extra för att jag ska kunna pressa stången hela vägen upp. Jag krampar i magen när jag är på den 18e repetitionen på brutalbänken, så andas jag ut, fokuserar och helt plötsligt tar jag mig all the way upp till 20. Jag sitter på spinningcykeln och tror att jag håller på att nå gränsen för vad jag klarar av, och så kämpar hjärtat på ännu lite mer för att höja pulsen några slag till och så klarar jag av att hålla ut hela vägen in i mål. Det är helt fantastiskt och jag älskar det! Heja kroppen!

23 september - for once I get the feeling that I'm right where I belong

En helg hemma. Bra alltså. Landade i torsdags och möttes upp på Arlanda av hela familjen. När vi kommit hem dukades det upp en italiensk tapasbuffé och bubbel, tändes massa ljus och jisses vad trevligt det är med familjekvällar. I fredags morse åkte pappa iväg till USA, så jag passade på att gå upp tidigt med honom och plugga några timmar. Blev också halvtvingad att boka en akuttid nere på Löwet för att försöka få klarhet i varför jag aldrig blir av med min envisa feber (uppe i sjätte veckan nu), så jag åkte lydigt dit innan lunch. Sen åkte jag och syster och hund hem till Adde på lunch (awesome) och eftermiddagen blev sedan mer plugg och lite kaos. Krabba och räkor och tjejhäng på kvällen framför TVn avslutade fredagen.
Igår ställde jag återigen klockan för att hinna med ett par timmars läsa på morgonen, sen gick jag och Cis en promenad innan Andree kom förbi. Drog en repa till Sollentuna och hyrde film (MI4), red ut med Jenny, pluggade lite till, färgade håret och vips var det kväll. Så vi lagade massa god mat, drack gott vin (inte massa), och kollade när Cissi gjorde sig vacker. Sen blev det film och glass och yes, that's how I like it.
Idag har jag bakat kaka, varit ute på två promenader och gjort klart den där satans målbeskrivningen. Nu ska jag ner och ta en dusch innan mormor och morfar kommer på middag, och sen tänkte jag glida ner i soffan framför TVn och bara njuta av att vara hemma en kväll till. Bästa hemma.

11 september - dalahäst

En kväll på MB börjar så otroligt mycket bättre när man inser att det är AT-mässa utanför och att detta medför gratis kaffe, kakor, choklad och diverse onödiga småsaker (bland annat potatissticka i form av kylskåpsmagnet). Och, som Gabe så fint sa: "vi har ju powerwalkat, så vi behöver inte ens ha dåligt samvete över go'fikat". Heja!

27 juli - gotland

Äntligen har sommaren kommit, om så bara för en kort stund. Den senaste veckan har vi hängt nere på stranden hela fyra gånger, en siffra som slår tidigare mätningar med hästlängder, och jag känner faktiskt hur det hettar lite i kinderna efter all sol. Än så länge har min övistelse varat en och en halv vecka, och vi har fyllt ut dagarna ganska bra. Fallskärmshoppning (what up!!) med Andree, en för mig första utgång i Visby, besök på fiskrökeriet i Lergrav och på stenugnsbageriet i Rute, dagliga morgonpromenader samt tidigare nämnda strandbesök. Addera ett par timmars ätande och ett dussin timmars sovande per dygn så lämnas inte mycket utrymme åt fantasin, that's pretty much it. Eftersom Andree åkte hem igår passade jag på att dra en springrunda i förmiddags (han har lite svårt att hänga med), och jag överlevde en halvmil i 5-tempo. Ingen vansinnesbedrift kanske, men ändå ett rejält framsteg med tanke på mina träningsmotvilliga benhinnor. Och det var framförallt gött att få känna den där 'låt-det-här-ta-slut-snart-känslan', som infinner sig när man jobbar på en nivå där man faktiskt måste bita ihop lite för att inte lägga av. Som grädde på moset har jag inte druckit en droppe alkohol idag (japp, jag har blivit någon slags semivariant av semesteralkis), så trots ett par bitar choklad, en bonnkaka och en lakritsglass känner jag mig som rena hälsomonstret. Får se hur länge det håller i sig.
Imorgon är det iallafall draktävling uppe på Holm, och vi har redan provflugit vår havsörn. Det kommer sannolikt att bli legendariskt. Nu ska jag fortsätta kolla OS-invigning.

25 april - grattis hjärtat!

Idag fyller min kille 25 år! Världens största grattis till dig, fina Andree!
Tyvärr kan jag inte vara med och fira honom, fast som jag är i kalla norrland. Men dagen blir inte utan kalas för det, för i övermorgon fyller Viktor år och vi tjuvstartar med att fira honom ikväll. Så nu ska vi upp till frugan och baka fultårta, och sen tar vi oss in till stan för medicinarspex och kanske en öl eller två. För på födelsedagar får man äta tårta, så det så! Och så har jag hunnit hämta cykeln också, som än så länge funkar fint. Och just jävlar, jag klarade tentan! Prima dag.

19 mars - K

Så jag fick alltså mina efterlängtade skiddagar tillslut. Två stört härliga dagar i Kittelfjäll med Viktor, Max och Andree. Mycket bastu, mycket öl och en hel del störtloppstävlingar hanns med. Jag vann de flesta. Jag åkte alltså snabbast, för att förtydliga. Sen åkte vi vanligt också, och satt i solen och drack varm choklad med minttu och åkte en del vilse. Det var najs. Jag vill åka mer. Nästa år ska jag åka mer.

6 mars - Ja, vår!

Vårvädret är helt fantastiskt här hemma, så det är näst intill omöjligt att bara sitta inne. Så igår red jag två hästar, och idag har jag ridit en. Dessutom har jag och mamma åkt Norrviken runt på skridskor, en och en halv mil i strålande solsken blev det. Nu sitter jag och dricker en kopp kaffe, och tänkte fortsätta lära mig vad vi har njurarna till. Resa tillbaka till Umeå imorgon förmiddag är bokad också, och i helgen kommer min fina syster upp och hälsar på. Vilken dag!

5 mars - vår alltså

Bestämdes hastigt och lustigt att helgen skulle spenderas i Höllviken, där två födelsedagar i rad bjöd på firande och grymt god cheesecake. Dessutom var vädret i fantastisk form, så både springtur och motorcykelrunda med picknick vid vattnet klämdes in innan kalaset på lördagen, samt en timmes plugg ute i solen på Densfelts altan. Nu är jag tillbaka i Stockholm, och även här konkurreras större delen av plugget ut. Hästar och solsken och goda vänner lockar liksom väldigt mycket mer än urinorganen. Och så får det nog vara, tror jag!

15 februari - hjärta

Jag har så många fina människor omkring mig. Människor som hjälper mig upp när jag faller så långt att jag inte kan resa mig själv. Människor som kan skratta åt mina dåliga skämt och som kan trösta mig när jag gråter. Fina människor som finns där. Oavsett hur jag mår. Fan vad jag tycker om er.
Igår var det alla hjärtans dag.
Ni gör mitt liv.

29 januari - 21 år alltså

Det händer ganska mycket när man är hemma. Så mycket som möjligt ska planeras in på så kort tid som möjligt, är temat. Sen jag åkte från Umeå i onsdags eftermiddag har jag varit och fikat hos mormor och morfar två gånger. Jag har sovit två nätter i Linköping och snart tre nätter i Stockholm. Jag har varit på Andrees examen, och gråtit en skvätt när de fick sina flygarvingar. Och jag har varit på flygvapenmuseet. Jag har ätit middag med min och hans familj, tillsammans. Jag har varit ute och gjort Linköping stad by night. Så har jag ridit två gånger, och tolkat bakom Wilbert på Stora Wäsby. Handlat har jag gjort också, och tittat på film. Och så har jag hunnit med att fylla 21 år, och fira det med många av mina finaste vänner. Imorgon åker jag tillbaka till Umeå, så då kanske man får vila lite. 

Tidigare inlägg