The extraordinary blog of CK the one

Annars rullar livet på rätt bra här uppe, men min förkylning vill verkligen inte ge sig. Jag har inte mycket till röst kvar och jag hostar på ett sätt som inte alls är trevligt, men nu har jag åtminstone hostmedicin att tillgå så jag hoppas på bättring snarast. Imorgon har vi redovisning i vår etikgrupp på förmiddagen, och efter lunch en liten dugga för att kolla vad som fastnat från introkursen. Sen är den över, och på fredag har vi upprop på Cellkursen. Så snart drar det igång på riktigt, awesome! Men mest av allt längtar jag just nu efter lördag. Då åker jag hem, och får krama min familj och pussa på min kille och klappa på min hest och leka med mina vänner! Det ser jag fram emot.

Nu ska jag försöka läsa lite till, sen drar jag och frugan nog på nån trevlig film.

Vi hörs, mina vänner!

Aktiviteterna för oss läkarnollor rullar på i ett tempo utan dess like. Denna veckas schema; t-shirtfest i tisdags, vinlekar i snön + NH i onsdags, campus quest i torsdags, faddermiddag + Corona i fredags och igår det berömda Ålidhemsracet. Det kostar på att ligga på topp (fråga Ofelia) och det jag har offrat hittills är ganska många timmars sömn och typ all min röst. Men det är som så det ska vara och det är som najs.

Nu ska jag dra på täckbyxorna och vandra hem till Viktor, där det vankas pizza och spexträning. Och ikväll ska jag och det nyblivna 20årsbarnet titta klart på Eclipse, mycket trevlig söndag skulle jag vilja säga.

Later, mina vänner.

Jag tror att år 2010 har varit det mest händelserika året i mitt liv, hittills.

Årets första månad kändes mest som en enda lång nedräkning till den stundande Kanadaresan. Jag jobbade lite på donken och i stallet hos Roine, och försökte träffa mina vänner så mycket som möjligt, annars var det rätt händelsefattigt. Eller, en weekend till fjälls hann jag med också, där alldeles i slutet. Roadtrip (Rocket Queen) med Johanna, Adde, Alex och Rikke till en stuga utanför Åre, och det blev lika epic som vi nästan vågade hoppas på att det skulle bli. Jag fyllde 19 också, men annars var Januari en ganska lugn månad, fylld mest av förväntan på det som komma skulle.

Kanada. Vad ska man säga. Den första februari åkte jag och Patrik via Frankfurt och Calgary till Fernie, BC. Vi kom dit utan någon som helst koll på någonting, det enda vi visste var att vi hade en biljett hem bokad den sista mars, och att vi var rätt sugna på att åka skidor. Så åkte skidor det gjorde vi (om vi gjorde liksom). Och efter ett tag, när vi kommit in i livet som säsongare, då började vi dricka öl, dansa, spela poker och kolla på OS också. Vi blev rätt bra på det, det mesta alltså. Vissa av oss började bryta nyckelben och slita av korsband också, men jag tyckte det kändes onödigt så jag hoppade den biten. Hur som helst är den resan är det bästa jag gjort för mig själv i mitt liv. Jag är så otroligt glad att vi kom iväg, och jag är så otroligt glad över att jag fick dela den med Patrik. Att all planering och alla drömmar genererade i någonting som åtminstone jag kommer minnas resten av mitt liv. Tack för det, fina du.

April blev någon slags mellanmånad. Jag var hemma och jobbade lite, red lite och hängde runt lite. Skulle kommit iväg till Asien med Becca den 19, men på grund av askmolnet blev den resan framskjuten ett par veckor, och jag tillbringade hela 2010s fjärde månad på svensk mark. Valborg i huset på Landsnora kommer jag förmodligen aldrig glömma, om jag inte väljer att förtränga den. Helt nykter lyckas jag bli nerspydd, få punktering, gå en halvtimme från punkterad bil till Landsnora för att hämta hem mina nerspydda kläder, bara för att mötas av informationen om att tidigare nämnda kläder är inlåsta i ett rum och att den enda personen med nyckel till detta rum precis hade lämnat huset. Ungefär där och då gav jag upp allt hopp om att kunna rädda den kvällen. Men det är ju ett roligt minne..

Om jag tillbringade hela april på svensk mark så kan jag säga att nästan raka motsatsen gällde maj. Den andra kom jag och Rebecca iväg till Ho Chi Min via 13 timmar på Bangkoks flygplats. Så efter ett drygt dygn på resande fot fick ett fett kramkalas med Julle, Didde och Elin mitt i Saigon bli startskottet för en grymt händelserik och awesome resa. Vi stannade i Ho Chi Min, Mui Ne, Phnom Pehn, Siem Reap, Shianoukville och Bangkok, och hann se så otroligt mycket att det nästan blev för mycket att ta in. Eller nästan, ibland blev det det, och man fick liksom spara intrycken för att ta fram och begrunda sen när vi kommit hem igen. Resan var cool, och i och med att vi reste runt hela tiden blev det något av en större utmaning än resan till Kanada. Sen längtade jag hem väldigt mycket emellanåt, men det förstärkte bara känslan av att jag verkligen var borta och upplevde allt på riktigt. Det var häftigt rakt igenom och jag hade sjukt kul, i princip hela tiden!

I slutet av maj åkte jag hem. Sista maj, och vi firade traditionsenligt mors dag med familjen och Patrik hemma hos mormor och morfar efter ett Elitloppsbesök på Solvalla.

Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg så mycket av juni. Jag jobbade en hel del på Bilia, Haga Norra och trivdes ganska bra. Första helgen den månaden var jag på Strömsholm med Jenny, blev en minisemester i hennes lastbil som groom och det var hur kul som helst. Sen åkte Patrik till Kina på semester med Anders, Johan och Jonthe. Två veckor blev en vecka på grund av sjukdom så jag fick hem honom efter halvtid, den stackaren! Utöver det fylldes månaden av ganska mycket sommarhäng. Mycket av detta på badberget, i  Landsnorahuset och inne i stan, och det var liksom en bra månad. Mormor fyllde 81 och Gunnar och Elisabeth kom och överraskade oss med sin närvaro. Sen kom midsommar, som firades på Herresta med familjen Mellgren och familjen Mökander. Femkamp, vattenskidor och bugg och en fantastiskt mysig dag blev resultatet, och jag kommer ihåg att jag var väldigt nöjd med livet.

Första veckan av månaden åkte jag tillsammans med resten av familjen till Kreta för en sommarsemester på Forsman/Reihmannars båt Dea Maris. Det blev en riktigt mysig vecka med sol, bad båtturer och alldeles för mycket god mat. Sen tillbaka till Sverige för fest, grillkvällar, spontanbad, bröllop i Medevi och sen, äntligen, underbara Gotland. Rebecca, Sophie, Claes, Maria, Jacob och Patrik kom dit och förgyllde min sommar. Brotten, Holm, Fårö, Visby och många fina minnen. Underbara Gotland och underbara svenska sommar.

Lagom till Patriks födelsedag åkte vi hem från Gotland, och den där känslan av att sommaren håller på att ta slut, den som alltid infinner när jag lämnar min favoritö, den kom sakta krypande. Så jag försökte trotsa det och fylla den sista sommartiden med mys ändå, kräftskivor i mängder, badturer, fester och rätt mycket jobb. Och så började jag på Stockholms Universitet för att plugga franska. Kanske lite otippat med ändå riktigt bra. Men augusti var inte bara en dans på rosor, månaden förde nämligen med sig ett av de tuffaste avsked jag varit med om. Min älskade Patrik flyttade till Umeå för att börja plugga, och den flytten blev för oss det första steget mot att ta lite tid från varandra och leva våra liv på varsitt håll ett tag. Förmodligen rätt beslut, men där och då var det hemskt. Att inte veta vad som skulle bli med oss, och inte kunna ses och prata om det. Det var tungt.

Min första tid som universitetsstudent påverkades mycket av att Patrik hade flyttat och jag var kanske inte helt koncentrerad på pluggandet till en början. Efter ett tag bestämde vi oss för att ta en paus och några veckor senare bröt vi på riktigt. Det var värdelöst och hur jobbigt som helst, men smärtan lindrades av att jag hade så mycket annat på gång. Skolan blev en form av terapi och det att behöva lägga fokus på annat än att sakna gjorde att jag klarade av att fortsätta leva mitt liv här hemma, om inte som vanligt så ändå ganska normalt. Jag var iväg med Jenny en helg till Gävle som groom, jag var med Maja på Hoffmaestro på Grönan, jag tävlade en hel del och så började jag visst dansa salsa med Rikke. Och på La Isla råkade jag dansa in i en viss skåning, som andra gången vi sågs bjöd mig på bal på Kalrbergs slott (mycket underligt beteende). Jag tackade ja (också underligt beteende?) och vi började hänga. Sen var september helt plötsligt slut.

Ja han den där skåningen alltså. Han visade sig vara rätt awesome så vi fortsatte hänga en del. Oktober blev ganska mycket plugg och en del jobb. Jag slutade på Haga Norra och började på Volvo Showroom, och jobbade på en reklamfilmsgala med Helena en kväll om jag inte minns fel. Så jobbandet var riktigt roligt. Var också på min första mässdans på Karlberg med Maria (som jobbade på stället med sina hästar), gjorde högskoleprovet med helt okej resultat och mini-roadtripade till Linköping med Rikke och Ande. Grymt värt och garanterat favorit i repris i vår! Så spontanbokade jag en resa till Paris med Marie-a någon gång i mitten av november, ovant för att vara mig men det kändes bara bra så det kanske man får göra om någon gång. Sista helgen i oktober hade jag och Adde en sjukt lyckad Halloween-fest på Landsnora Herrgård, och dagen efter det var jag i Eskilstuna på snabbvisit hos Karlbergflickvännerna.

Första veckan i november var vi lediga från skolan, och där på helgen var det bal på Karlberg. Det var trevligt. Alla var fruktansvärt fina (min dejt livsfarligt snygg) och det var bara en sjukt bra helg, ni fattar. Sen åkte jag med familjen till Gotland en långhelg. Alltid lika underbart att komma dit, jag varvar ner på ett sätt som jag inte kan göra någon annan stans, det är livskvalité för mig. Veckan därpå drog jag med Marie-a till Paris. Det var galet roligt och bara bäst och jag tror vi kan lämna det där. Paris! En annan viktig sak som hände i november var att jag åkte upp till Umeå för en intervju till läkarprogrammet. Träffade Patrik i samma veva, så det var ett väldigt spännande och händelserikt dygn. Och sen var det december.

Årets sista månad. Det var sittning med tema studio 54 på Karlberg där någon gång i början, Björn och Maja - mycket bra outfits. Den nionde åkte jag med familjen + Isensteins upp till Sälen, och resan fick rejäl guldkant i och med beskedet jag fick från studera.nu samma dag. Caroline Kastre - antagen till läkarlinjen i Umeå. Är inte säker på att jag någonsin kommer att förstå hur det gick till, men herre min skapare vad lycklig jag var när det gick upp för mig att jag kommer att få göra det jag vill med mitt liv! Den 17e var också ett lyckligt datum. Jag insåg att han den där skåningen vill jag aldrig vara utan, och Andree blev min pojkvän på riktigt. Annars var det väldigt mycket plugg, väldigt mycket hänga med alla vänner som jag skulle flytta ifrån och faktiskt väldigt mycket julstämning. Var som vanligt hemma hos oss över jul, och sen åkte jag ner till Skåne och Andree i mellandagarna. Det var hur mysigt som helst, och jag ser fram emot att få åka tillbaka så snart som möjligt. Nyår firades i Stockholm, först med sinnessjukt god middag på Karlberg och sen fest med alla mina vänner i Landsnorahuset. Och sen var det 2011.

Var lite jobbigt att åka hemifrån idag, men i och med att jag vet att jag kommer hem om två veckor igen kändes det ändå helt okej. Kommer sakna alla er där hemma, men det är ofrånkomligt och någonting jag får vänja mig vid, helt enkelt.

Resan gick fint, hamnade bredvid en blivande kursare på flyget som jag också delade taxi med till lägenheten, mycket trevlig. Enda missödet på resan var väl att min överfulla väska hade lyckats gå upp, så den låg helt öppen på rullbandet. Hade det varit en film hade väl alla mina underkläder legat utspridda över hela bandet, men som tur var slapp jag förödmjukelsen att springa och plocka upp dem. Haha.

Har ägnat eftermiddagen åt att packa upp, och nu ska jag nog dö på soffan nån timme innan jag börjar med maten (herre så vuxet det lät!). Jennifer är på fadderfika och när hon kommer tillbaka tänkte jag ha tacosen färdig. Och ja, jag vet att det kanske inte kräver så avancerade matlagningskunskaper, men för att vara mig är det ett stort steg i rätt riktning. Sen blir det nog lite Twilight och glass för oss, vi måste ju fira att vi är här!

Rosa har en ruptur på djupa böjsenan och kommer inte kunna ridas mer. Mormor har ramlat och ligger på sjukhus.

Släpet fastnade på vägen hem och vi var tvungna att gräva ut det ur snön, med häst i.  Känns ytterst tveksamt om det finns någonting över huvud taget som skulle kunna vända mitt humör nu. Funderar på om inte det bästa vore att lägga sig i sängen och vänta på att den här dagen ska gå över. Tror typ det.

Och sen då. Helvete vad jag är taggad på mitt liv just nu. Och ambitiös är jag också (åtminstone periodvis). Idag har jag hunnit med att klippa mig, åka till banken, hämta mina vinterjackor som jag (mamma) har tvättat och varit i stallet en sväng. Och jag hinner typ vara social också, ikväll blir det bio och både morgondagen och dagen efter det har vänbesök inplanerade. Tummen upp på den. 

Alltså pepp! Samtidigt sjukt läskigt och jag kommer säkert dö ett par gånger de första veckorna, men jag tror det hör till. Sa jag pepp?!

Nu ska jag äta nåt, har visst glömt det idag. Typiskt dumt, hur ska jag klara mig själv. Aja, det får la lösa sig det också. Värre prövningar har man ju faktiskt utsatts för, om man tänker efter.

Och bra dag idag. Inception, omelett och lite te i sängen med Andree. Sen fikadejt med Ande i fantastiska Väsby centrum. Snart middag med familjen + valross och lite filmmys och sen lär jag kanske inte orka så mycket mer. Eller ska försöka boka biljett upp till Umeå också, är ju inte direkt lång tid kvar tills jag åker. Galet, det här händer verkligen! Känn pepp!

Återkommer till helgen med fullständig årsredovisning, nu ska jag springa ut och pussa på min hest.