The extraordinary blog of CK the one

Vad gör man när man faktiskt inte har något att plugga när skolan är slut för dagen? Jag kom på mig själv med att inte ha en aning. Drog till Iksu och försökte bli stark, gick sådär. Tar det fortfarande lugnt med joggingen, och jobbar med en "lite-men-ofta-taktik", som går ut på max en halvtimmes löpning inklusive uppvärmning ett par, tre gånger i veckan. Några procents lutning och riktigt lugnt tempo första kvarten verkar dessutom vara rätt melodi för mina hållbekymmer (håller tummarna). Tänk om detta betyder att jag kommer att kunna springträna i sommar (vågar man ens hålla tummarna för så mycket ?). Bråkade vidare med plankan, lågrygg och triceps innan jag avslutade med 100 armhävningar. Men sen då?! Vad gör man sen? Jag har typ pratat i telefon, försökt läsa om sånt jag inte måste (fail - somnade) och lagat mat. I flera timmar. Herre. Måste skaffa någon slags hobby. Broderi kanske.

Vi tar det i punktform.

1.) Vi skrev tenta i torsdags. Farmakologi och GAMES. Jag vet fortfarande inte vad GAMES står för. Aldrig doktor?
2.) Vi började KLUM i fredags (alltså KLiniska UndersökningsMetoder). Nästan doktor (igen).
3.) Vi var på Villan i fredags. Det var kewl. Hade ingenting med doktor att göra men Villan ligger nära sjukhuset iallafall.
4.) Vi hade ultimat bakishäng i lördags, med grillning på Nydalasjön, Bridget Jones hos Jenki och TP hos Gabe.
5.) Vi spelade badminton och lekte lagkaptensassistenter på läkarprogrammets fotbollsturnering idag (i typ fyra timmar).
6.) Jag fick ett sms av Max där han frågade om jag ville titta på Moulin Rouge med honom och Viktor. Hjärta mina killkompisar.

Har precis skickat in 5 uppgifter utan att läsa igenom en enda av dem. Jag har en känsla av att livet som läkarstudent påminner om livet som drabbad av bipolärt syndrom. Ibland är det väldigt bra, och ibland är det fullkomligt värdelöst. Ibland är det relativt chill, och ibland är det plugg 14 timmar/dygn och no mercy som gäller. Vi är för dagen inne i en avslappnad period. Det ska föreställa att vi "tentapluggar", men till den här tentan har det inneburit hetsätning till melodifestivalen och frukost+glass i sängen till Gladiator snarare än faktiskt plugg. Det lär väl straffa sig på torsdag, om det finns någon form av rättvisa.

Annars har jag tränat varje dag den här veckan. Träningsvärken jag dras med nu kommer från badminton två dagar i rad med en touch av hetsgym i fredags. Försökte mig på att springa bort smärtan i rumpa och vader för några timmar sen, men just nu känner jag mig mer som en förlamad älg än något annat. Syftet är väl egentligen att få mina benhinnor att orka med den här säsongen, så jag försöker anstränga benen ofta och inte så mycket. Idag blev det ett halvtimmespass inklusive uppvärmning. Gick de första 5 minuterna (försöker som sagt lära mig att värma upp), joggade extremt långsamt påföljande 5 minuter, och joggade långsamt 5 minuter efter det. Sen joggade jag lugnt (växlade mellan 10 och 11) i 10 minuter, och drog en rush sista 5. Landade på 4,95 kilometer på 30 minuter med 2.5% lutning och det kändes ganska lagom. Höll på att få lite håll efter 20 minuter men lyckades andas bort det. Sen tror jag att det fungerar att medvetet dämpa stegen (jobba tåisättningar) för att inte få så ont. Ska iallafall prova samma upplägg igen och se om det håller!

Nu ska jag göra några fler flashcards och sen ska jag hoppa ner i min nybäddade säng! Och så ska jag tänka på skåningen, som är på "vinteröverlevnadskurs" (dricker öl med sina flygarhomies). Puss!

Egentligen har jag absolut ingenting att dela med mig av, men eftersom min hjärna strejkar och allt jag läser nu blir till gröt innan det jag ser ens har hunnit ta sig hela vägen upp till synbarken, måste jag göra någonting annat en stund. Mina alternativ var alltså att blogga, duscha igen (lite drygt två timmar sen sist) eller äta något. Igen. Jag har en känsla av att det kommer att sluta med att jag äter något ändå, men hoppet är det sista som lämnar och ni kan era ordspråk antar jag. Är ju tillbaka uppe i Norret och jobbar stenhårt på ingenting. Skolkade seminariet idag (varför bryta en fanta... trend?) och har mest suttit och läst farmakologi. Och pratat i telefon. Och spelat badminton (inte okej kondition) och gått på yoga (nej, inte okej smidighet heller). Så det var väl ungefär det hela. Nu ska jag ignorera min hunger några minuter till, ge vika och äta ett digestivekex med smör och ost, läsa en stund till och sedan bege mig mot ÅC för att ha pluggquiz och pizzabak med Gabe.
Seriös utbildning min rumpa.

Helt plötsligt är jag tillbaka i Sverige. (eller vadå helt plötsligt, vem för söker jag lura? jag hann faktiskt vänja mig vid tanken under de 41 timmar det tog för mig att resa hem)

Men, jag är iallafall hemma. Igen. Tillbaka till alla "riktiga" problem och till snö och till familjen och till att hänga tvätt och till att plugga. Tillbaka hem.

Jag kan bara inte bestämma mig för hur jag känner inför att vara hemma. Jag tror att det känns bra. Jag vet att jag längtar tillbaka redan. Saken är att jag är så löjligt glad över den här resan så att jag inte kan vara deppig för att jag är hemma. För allt har varit så fantastiskt bra att jag inte, på något vis, hade kunnat önska mer. Men jag kan nog inte låta bli att önska att jag var kvar.

Måste nog erkänna att jag är lite nyförälskad. Nya Zeeland, vilket place!