29 november - första advent.

Sjuk. Jag är sjuk. Halsen gör ont som usch och jag har absolut ingen röst kvar. Så jag är hemma och jag är tyst. Fast det är ganska skönt att vara tyst. När det gör ont att prata låter man liksom bli att säga allt som är onödigt, och då blir det inte så mycket kvar. Så man blir tyst. Feber har jag också, så jag kan inte jobba. Stackars mej.


I fredags var det NTshowen. Det var tummen upp på hela kvällen, även om det blev fyllekäk på Flasses (Frasses?) redan klockan halv nio och även om  jag tappade bort min röst någon gång där på kvällen. Rudbeck och alla människor och alla minnen får mig alltid att le. Jag tycker om att le. Så det var tummen upp för NT 09.

 

Vi har iallafall tänt första advent-ljuset!


19 november - Gotland.

En weekend i Hellvi kyrka såhär i slutet av årets gråaste månad är planen. Så vid sju-tiden åker vi mot Nynäshamn och färjan som senare kommer ta oss till världens finaste Gotland. Ska bli skönt faktiskt, bara äta gott, sova, promenera och mysa. Förhoppningsvis kommer vi tillbaka utvilade på söndag kväll, inför ytterligare en veckas hard work. Would be great!

Gotland visar kanske inte upp sin bästa sida i november, men att promenera på stranden när det blåser och duggregnar ute är faktiskt inte helt fel. Det är bara att vira halsduken tätare runt nacken, titta ut över havet och släppa alla tankar. Det är befriande, och jag ser fram emot det.


17 november - the crew.

Sen den där dagen i mitten av augusti för mer än tre år sen nu. Sen dess har det på något konstigt vis varit vi. Vi som hållit ihop, gått genom Rudbecks korridorer tillsammans. Vi som skrattat tillsammans. Vuxit upp tillsammans.
Och det känns inte det minsta konstigt att ett halvår efter studenten ligga i mjukiskläder och dega framför nån taskig rulle i Johns källare. För det är liksom vi.

Sen har Doris valt att halka ur våran lilla liga, vi sörjer, men det är hennes val. Hon är välkommen tillbaka närhelst hon önskar. Och Rebecca "Anus" Bergström befinner sig på en ö utanför Afrikas västkust och serverar kaffe, men när hon kommer hem kommer hon vara en lika naturlig del i vårat gäng som hon alltid varit. 

Jag kommer alltid komma ihåg hur värdelösa era Harroskämt var, hur ofta ni drog alla skämt för långt.
Hur besatta Doris, Kina o Ms Piggy var i Hinder-sångaren. Hur FUL Didde var i sin "Didde-outfit". Hur underbara ni var, alltid.

Så jag ser fram emot att träffa er ikväll. Smell you soon!


John - Didde.
Julia - Kina.
Rikke - Valross.
Rebecca - Ms Piggy.
Sophie - Doris.
Caroline - Harro.

16 november - RENT.



there's only now,
there's only here.
give in to love,
or live in fear.



15 november - tävling på tapeten!

Systeryster ska göra sin första tävling på ett halvår, för hennes Prick är äntligen fit for fight igen. Jag tänkte följa med och heja lite, kan vara trevligt med något att göra en grå höstdag som denna, och eventuellt följer Rikke med också med och leker. Djursholm, here we come!

Igår slutade Felicia på jobbet, den muppen ska till Sälen och säsongsjobba :) Blev en hetsig sista dag för henne, galet vad folk äter på donken när det är dåligt väder, haha. När jag kom hem tog jag mig i kragen och åkte, trots att jag var trött som ett as, till Stinsvillan där det vankades Rudbeck-spelning. Man blir så glad av att träffa alla från skolan, nu när det inte blir så ofta. När resten av ligan drog in till stan slog jag följe med Jullan hem till Elin och tittade på 88ornas NTshow. Vår var bättre, haha ;)


13 november - fredagen den trettonde!

Buhu! Scary as hell är vad jag är.

Den 27 november är det dags för årets  NTshow att gå av stapeln. Det är massa tissel och tassel om den nu och det ryktas för tillfället om reunion för förra årets (läs dom riktiga) NTarna. Är svårt att inte bli taggad, för usch vad kul vi hade förra året.. Jag har iallafall bytt bort mina sista jobbtimmar den kvällen, så jag är fit for fight om det skulle bli något. Man måste ju vara beredd att ställa upp! Festligt, tror jag att jag hörde!

12 november - allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Solen tittade fram en liten stund idag på dagen, och helt plötsligt vägde jag en höstdepression mindre. Men ser på allt med andra ögon, världen får ett nytt ljus.

Jag orkar inte med mer grått, mer mulet och mer duggregn. Ändå längtar jag inte iväg. Jag längtar inte efter något. Jag är bara likgiltig. Jag läste någonstans att motsatsen till kärlek inte är hat, utan likgiltighet. När man inte bryr sig tillräckligt för att hata, när man inte bryr sig alls. Måste samla ihop mig snart, måste börja bry mig. Kanske göra något kul, eller bara komma på något tillräckligt bra för att det ska skrämma iväg molnen i mitt huvud. Så min egen sol kan lysa upp min värld lite, igen.


10 november - givande eller inte så givande.

Det är underbart med hästar. Men! I början av november. I två grader och snålblåst. I lera upp till knäna. Då är det inte ett drömscenario att vara fem timmar i stallet varje dag. Igår blev dom fem timmarna åtta timmar, och då blir man lätt lite less. Inte för att jag inte vill hålla på med hästar. Men jag tror man ska akta sig för att överdosera. Idag blev det bara fem timmar. Nu ska jag iväg och jobba 16.00 - 22.00 på McDonalds.


Tur att jag har min Lars Winnerbäck - konsert från i fredags att leva på. Och tur att jag fick frukost på sängen imorse av min kille. Tur säger jag bara, för sånt är riktigt bra skit!


5 november - "mullarna"

Det kunde varit ett smeknamn på färgade människor som bönderna använde i de småländska socknarna under Utvandringen till Amerika. Det kunde lika gärna ha varit vi; Rikke, Jullan, Fisk, Didde, Mongo, Patte, Cis och jag, idioterna som försökte spela sällskapsspel hemma hos mig i tisdags kväll. Fan vad dåliga vi är på att förklara ord, men helvete vad bra vi är på att vara vi och vara bra för varandra! En fantastisk kväll, föregången av en megahärlig ridtur tillsammans med mongo, och icke att förglömma: musses julsaga! Det är snart jul, och idag snöar det! :D

Imorgon är det Lasse på Annexet med Denise! Det ryktas att Rikke och Johanna o co har snikat åt sig biljetter dom också, och om jag har tur blir det fika med Ande innan.

Behöver jag säga att jag mår bra?