151019
Dagarna flyger förbi. Jag har, genom en av mitt livs större ansträngningar, lyckats skapat en tillvaro i vilken jag trivs. Bara det är ju rätt fantastiskt. Heja!
I lördags fylldes jag av så mycket energi att jag ännu inte har lyckats kanalisera den. Först var jag iväg på hopptävling. Iklädd vita ridbyxor för första gången på fem år gick jag omkring med tidernas leende och toknjöt. Att det gick bra och att fyraåringen jag får rida gjorde en felfri runda i sin första riktiga start någonsin blev sen en fantastisk krona på verket. Jösses vad jag har saknat den delen av livet. Att få ägna fredagkvällar åt att schamponera hästar, smörja träns och packa transporter. Att få gå upp svintidigt en lördag, klä på sig sina tävlingskläder och åka till stallet innan någon vanlig, vettig människa ens funderat på att vakna. Att uppleva den där laddade stämningen som jag inte lyckats känna av någon annanstans. Det har jag saknat, och nu är tanden redigt blodad. Som sagt, första AT-lönen börjar jag spara till en egen häst.
När jag kom hem från tävlingen och det kändes som att dagen inte kunde bli mycket bättre fick jag det bästa beskedet på länge. Håkan kommer inte alls bara göra en spelning i sommar, utan två! Så istället för att för behöva inse att det inte är okej att välja bort en läkarexamen för en konsert kunde jag få tag på biljetter till söndagens spelning och därmed komma ett steg närmre den Ullevimagi jag har sett fram emot sedan jag missade musikfesten där somras. Glädjetårar i överflöd.
Första helgen i juni 2016 blir i stora drag alltså något i stil med:
fredag: examensceremoni i Luleå
lördag: examensceremoni, mottagning och examensfest i Umeå
söndag: Håkan på Ullevi.
Känner mig hyfsat nöjd med upplägget. Kan bli helt okej.
Ja och sen hade vi bartömning del två tagning två hemma hos mig på kvällen. Bjöds i vanlig ordning på många skratt och skeva uttalanden. Och sen åkte jag och jobbade på söndagen. Som underläkare på akuten, vilket för varje pass som går mer och mer känns som världens bästa jobb. Heja mig!