The extraordinary blog of CK the one

Inlägget påbörjades klockan nollnoll nollnoll. Om man knackar tre gånger med fingret på klockan får man lycka, och om man håller fingret på siffrorna får man önska sig något. Det viktiga är att inte säga till någon vad man önskar sig, för då slår det inte in. Jag säger inte vad jag önskade mig^^

Jag är hur trött som helst och har smitit från min plikt som värdinna ett par minuter. Just nu vill jag bara krypa ner i min varma sköna säng och låta John Blund komma och blåsa drömpulver i mina ögon. Minutrarna precis innan man somnar är bland dom bästa på hela dagen. Man låter sig försvinna bort i sin egen lilla värld, och får bestämma nästan helt vad man vill drömma om (mina drömmar är alltid sjukt härliga). Ibland vaknar jag till precis innan jag glider iväg, och känslan att veta att man har en hel natts sömn framför sig slår det mesta. Med ett leende på läpparna (vill jag tro iallafall, det låter så mysigt) slutar jag kämpa emot och vips, så snarkar jag så sött. Jag längtar efter dom minutrarna!

Jag säger bara :

LASSE! *klappklappklapp! LASSE! *klappklappklapp LASSE! *klappklappklapp!

Det är som du sa, jag lider av PMS. Blir grymt irriterad över småsaker och går runt och vill bara slå till allt som rör sig (plus det mesta som inte rör sig.) Helvetes jävla pittballe!
I övermorgon är det Lasse och jag ska tamejfan inte vara grinig då. Det bästa är kanske att bara vara skitförbannad fram tills dess och hoppas på att det arga runnit av mig. I och för sig har jag väldigt svårt att tro att det överhuvudtaget går att lyssna på Elden live och vara sur samtidigt, åtmistone om det är mig man relaterar till, men ska nog vara aptjurig tills dess ändå - för säkerhets skull.

Nu ska jag gå och ta ut lite av min frustration på min geografibok. Efter det är det kemibokens tur och sist men inte minst ska jag ta mig en dust med fysiken. Yeas, är jag inte sur efter det vet jag inte vad. Då återstår bara att käka ett dussin citroner.. Yaman, på onsdag ska alla sura miner vara bortsuddade, för då är det Lasselasselasse för hela slanten!

"Lycka till, nu är det skymning över Oslo jag ska ut och göra byn.
Ja ring om du vill, o hälsa dom jag känner och håll blicken kvar i skyn.
Det finns så många, så många som vill ta en ner på jorden,
och vintern kan bli lång ändå här i den fjällhöga norden."

Jag är inte bättre än att jag kan göra misstag. Inte mer än en människa med ett ibland alldeles för hett temperament. Vissa stunder och vissa dagar är jag en tonårstjej i kubik, skrattet blir till gråt på nolltid för saker jag själv inte ens kan säga vilka de är. Det är jobbigt och leder ofta till både missförstån och konflikter, som alltid är lika jobbiga att reda ut.
Igår var en sån kväll. Haha, satan vad arg jag blev. Jag kan nog blir ganska grinig när jag sätter den sidan till, är jag rädd. Menmen, det löste sig väl det också.

Sov hemma hos min sötaste anuskorv Julia (igen). Bästaste Maja var där ett tag också, och vi tittade på fotbollen allihopa med Katarina och Björn. Förutom att den gick bajs var det ganska mysigt, med massa gott på bordet och en kopp varm söderthé i handen. Tog en nattpromenad också. Det var nog tur att jag gjorde det..
Hursomhelst är det alldeles sjukt hur bra ni två får mig att må. Att ni står ut med mig kvällar som igår är stort. Alltså, det är faktiskt det. Jag går runt och är verkligen totalt skitsur på mig själv (bland andra) och klagar på allt och alla och ni bara finns där och lyssnar och jag förstår inte hur ni bär er åt. Men tack!

Det jag tycker är mest synd är att jag inte fick se vad ni skrev på bilen.. Fast jag tror jag kan gissa mig till det mesta^^

Ligger i soffan med en kopp honungsvatten och tittar på film, det enda som fattas är någon att hålla i handen och luta sig mot...

Den smällde verkligen till inatt, förkylningen. Jag vaknade vid tre nångång av att min näsa var totalblockerad. Det gick verkligen inte att andas varken ut eller in, och att få in näsdroppar i skiten var en omöjlighet! Så sömnen blev väl kanske ínte den bästa, vilket märktes i morse. Feber och upfuckad näsa, men gud så trevligt! Blev slappartorsdag med mjukisbyxor, raggsockor och converse,  jag har inte gått till skolan så sliten på länge. Har längtat hela dagen efter att få komma hem och lägga mig på sängen, men eftersom jag inte kan andas med näsan så blev det inget med det heller.

Bajsförkylning!

Satt på bussen hem nyss. Blundade som vanligt, med huvudet lutat mot fönstret. I öronen lillasysters iPod. Maria Mena närmare bestämt. För mig är hon sommar, så mycket sommar något kan bli.

Kommer ihåg en av de sista dagarna på Gotland i somras. Jag tror det var en tisdag.
För ovanlighetens skull låg vi nere på Smöjen, de andra skulle åka hem dagen efter så vi hyllade dem med ett besök på 'den andra stranden'. Vädret var overkligt bra, solen sken och det fanns inte ett moln på himlen. Det kändes liksom inte som Sverige. Det var inte Sverige. Det var Gotland när hon är som bäst.

Jag och Denise låg på mage vid strandkanten, sådär lagom långt ner så att vattnet sköljer upp över benen men inte överkroppen, och lyssnade på musik.
Pojkarna smörde in sig med babyolja och stekte i solen.
Cissi hoppade från taket på stora brottet.
Isabelle och Tom dök.
Ludvig och jag hade manetkrig.
Claes och jag (och alla andra) hade ännu mer manetkrig och sandkrig och you name it.
Den röda bollen var med.

Bilden där det ser ut som att Mattias är millimeter från att döda mig togs den dagen. Fick se den senare på kvällen, märkte inte ens när det hände. Men den är bra!
Om jag kommer ihåg rätt var jag inte alltför tuff just då. Vågade inte riktigt titta Mattias i ögonen, tror jag ville men det blev inte så. Jag var allt lite småkär, haha. Den där kvällen när vi först satt på Smöjen bland alla ljusen och sen hemma hos Ludvig framför brasan var en av de allra mysigaste på hela sommaren, och man är ju inte mer än tjej. Suck, det var tider det.

På kvällen, Claes och Ludvig snaggade sig. Vi satt ute på heden och vattenpipan var igång. Lyssnade på Håkan, och jag kommer ihåg att Ludvig sa något i stil med 'Carro, kommer du ihåg förra sommaren. Då lyssnade vi också på den här låten sista kvällen.' Det var då jag insåg att sommaren var slut.

Jag kände hur tårarna steg i ögonen när de andra hoppade på bussen in mot Visby. Sommaren 2007 var över. Men vilken sommar det var!

Bonjour! Je m'appelle Caroline et j'ai siexe ans. J'habite à Upplands Väsby, un petit banlieu en dehors de Stockholm, dans une ferme de chevaux. J'habite avec ma famille; ma mère, mon père et ma petite soeur, das une maison blanche. J'ai deux, ou non, trois chevaux qui j'adore! J'aime bien ma vie!

Blev aptaggad på att lära mig franska igår kväll, när jag var på middag med Louise på Kungsholmen. Kom till en underbart mysig lägenhet, sex trappor med en utsikt jag skulle kunna döda för (nästan), och märkte att många därinne kom från Franska skolan. (Inte så konstigt, dom gick i Pontus klass, men det fick jag inte reda på förrän senare). Var en 'äkta' fransman där också, som de andra pratade med. Flytande. Jag blev sjukt imponerad och inspirerad av deras konversationer, och funderar nu på vilket sätt som är det bästa för att lära mig språket. Jag villvillvill kunna, så sjukt ballt och så sjukt vackert. Dessutom vore det najs att kunna när vi åker till Chamonix, men det är väl lite mycket begärt att lära mig på fyra månader, haha.

Au revoir!

Det är någontling med att blogga sent på kvällen. När man kommer hem och datan står på i rummet. Det går inte att gå fram och bara stänga av den. "Jag ska bara logga in lite snabbt på msn och sen kanske..." Det har hänt förut och kommer att hända igen.

Satt på knarkdonken a.k.a. incestdonken ikväll (igen, skärpning!) innan pendeln hem skulle gå. Helt plötsligt satte sig ett gäng engelsmän ~ 23 bredvid mig och började snacka. Jag vet inte varför, men all of a sudden bodde jag norr om Umeå, och var i Stockholm för att hälsa på en tjejkompis. Jag hade precis fyllt 18 och saknade min pojkvän som bodde "hemma i norr", granne med mig och mina föräldrar. För den som undrar tar det också cirkus tio timmar med bil hem till mig. Man skulle ju kunna tro att jag är sjukaste mytomanen, men det sköna var att det var engelsmännen som drog ihop hela storyn. Dom snackade, frågade och tittade uppfordrande på mig. Till en början försökte jag förklara hur det verkligen låg till, men eftersom jag var mer intresserad av mina pommes än av grabbarna slutade det med att jag nickade och log åt allt dom sa.
Dom fick kanske en lite lätt felaktig uppfattning om mig, muhaha. Och jag som aldrig ljuger om min ålder (A).