20 januari - det är ett stort liv
Ett nytt år alltså. Igen.
Mer än halvvägs in i den första månaden år 2015 känns det rimligt att försöka sammanfatta vad som hänt under 2014. Så trots att det jag egentligen borde göra är att laga spagetti och köttfärssås och titta på ett par streamade föreläsningar om ögats uppbyggnad pluggar jag in käraste Lars Winnerbäck och ger det här ett försök.
Tvåtusenfjorton. Året från helvetet, från himmelen. Hur börjar man skriva på en sån här historia, en som tycks ha pågått för evigt och som gjort att en ny dimension av livet trätt fram.
Jag gör som jag ibland tenderar att göra i verkliga livet också - börjar med att fokusera på det värsta.
Den andra mars tvingades jag ur mitt förhållande. På en regning flygplats i mörkret fick jag veta att jag inte längre utgjorde den ena halvan av det som var vi, för det skulle inte längre få finnas något vi. Den jag trodde var mitt livs kärlek ville inte vara med mig. Jag har aldrig tvivlat så mycket på meningen med mitt liv som då. Det fanns ingenting kvar av mig och jag ville inte finnas mer. Jag ville inte finnas alls och ingenting tycktes kunna fylla det skavande hål som tagiit form i mitt inre. Inte ens min räddare i nöden, Myggan, kunde få mig att känna ens ett uns av livslust. Det tog nästan en månad innan jag skrattade efter det.
Men det som hände sedan var nästan lika fantastiskt som det var hemskt innan. Jag insåg hur många fantastiska människor jag har runt mig, både vänner och familj, och sakta men säkert tog jag mig upp ur den avgrund jag en ganska lång period trodde var bottenlös. Fram mot Valborg kände jag mig som en människa igen, och när sommaren kom hade jag på något obegripligt sätt förvandlat mig själv till en glad människa. Jag var glad, och jag var så fruktansvärt tacksam över att få vara glad. Om sanningen ska fram var jag innan dess inte säker på att jag kunde vara glad, utan trodde nog mest att jag var dömd att leva ett liv där frånvaro av ångest och gråt fick anses vara en seger. Därför kan jag inte med ord beskriva hur otroligt tacksam jag är över alla som slöt upp och fanns där för mig, trots att jag varit väldigt frånvarande så lång tid innan. Jag älskar er.
Sommaren var en magisk dröm, hösten förbannat krånglig. Åkte till Indien en månad, ett underbart äventyr som jag uppskattar mer och mer för varje dag som går. Träffade fantastiska människor och såg fantastiska platser, och fick lite perspektiv. Kom hem och var redo att lämna allt det röriga bakom mig, men det blev inte så då heller. Just nu försöker jag hitta en balans där jag kan må bra och samtidigt ta reda på vad jag vill. Lättare sagt än gjort, men jag är ju som bekant svag för utmaningar.
Annars har jag läst klart både termin sju och åtta på läkarprogrammet, och fått sommarjobb som underläkare på medicinkliniken på Sunderby sjukhus. Ta mig tusan vansinnigt, men hur häftigt som helst. Är lika skoltrött som jag föreställer mig att grabbarna som inte ens klarade godkänt i alla ämnen i högstadiet var, men jag kämpar på. Kan ju faktiskt säga "inte långt kvar nu" och mena det. Så nu är termin nio det som ska klaras av. Bring it, huvudkursen.
Sen har jag flyttat också, och bor numera i en ytterst minimalistisk lägehet ett par kilometer utanför Luelå centrum. Men jag har fönster och golvvärme i badrummet, och trivs förvånansvärt bra. Saknar min familj och mina vänner i Stockholm, men känner mig inte ensam längre.
Ovan nämnda perioder har fått flera följder. Det bästa är att jag lärt mig hur sjukt bra jag är när jag mår bra. Problemet blir när jag låter mig själv hamna i situationer där jag inte kan må bra. Inte bara har jag ett välmående nära i tiden att jämföra med som tydliggör att jag verkligen mår dåligt, dessutom blir jag otroligt besviken på mig själv som inte kan stå upp för mig själv och se till att jag inte hamnar i de här situationerna. Jag måste ju vara den som skapar förutsättningar för att jag ska kunna må bra. Ond cirkel, som synes. Jag jobbar på det.
En annan sak som jag är rädd har hänt är att jag inte vågar släppa människor inpå mig på samma sätt längre. Jag har träffat många människor det senanste året men jag har inte lärt känna många på riktigt, och de få jag faktiskt kommit nära har jag skrämt iväg så fort den närheten blivit uppenbar för mig. Kanske bara tillfälligheter, men det känns i retrospekt väldigt mycket som ett mönster.
Jag ska försöka ta med mig mycket från förra året, men vad jag med näbbar och klor ska kämpa för att inte glömma bort är hur förbannat bra jag tycker om den människa jag är när jag mår bra. När mina bitar faller på plats finns det ingenting jag inte kan göra, ingenting jag inte klarar av. Och jag tänker från och med nu aldrig låta någon, varken mig själv eller någon annan, få mig att tro annorlunda.
"Som du kanske redan vet, jag är oslagbar".
27 juni - flashbacks från midsommar
Midsommar var kanon! Kom ner till Linköping på torsdagen, och staden bjöd på toppväder. Provåkte Sarabi till en MC-butik där jag spontanköpte en motorcykelhjälm, och åkte sedan in till stan där jag mötte upp Sandyman för en fika. Sen åt jag och Andree sushi på kvällen, innan vi gick på bio.
På själva midsommarafton tog jag och A en utflykt till Bergs slussar, där vi la oss i gräset och drack kaffe och lyssnade på musik. Efter det åkte vi hem till Chris o co, där det var dukat i trädgården. Dagen fylldes (precis som vi) med mat, dryck och lekar och trots frånvaro av stång och dans blev det ett riktigt bra firande!
Fick en otroligt god frukost på lördagen (american pancakes), och tog sedan en taxi tillbaka till Stockholm (jetset, I know). Fel på tågen och dåligt med tid till jobbet skulle börja så det var bara att bita i det sura äpplet. Tråkigt avslut men allt annat fint från helgen vägde upp big time (fast jag kan erkänna att jag tyckte att det var riktigt segt där och då).
Och så fick jag en fantastisk midsommarpresent. En underbart fin klocka, som jag redan älskar. Tack!
20 juni - ha den äran Mormis!
Mormors födelsedag, första lediga dagen av två och midsommar imorgon. Firandet blir nere i Linköping, så dit åker jag vid lunch. Sen är en fika med Sandyman inplanerad, och lite smått och gott med min skåning. Men först har jag lite plock här hemma och en sväng till mormor på agendan.
19 april
Right from the start
You were a thief
You stole my heart
And I your willing victim
I let you see the parts of me
That weren't all that pretty
And with every touch you fixed them
Now you've been talking in your sleep oh oh
Things you never say to me oh oh
Tell me that you've had enough
Of our love, our love
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
That we're not broken just bent
And we can learn to love again
I'm sorry I don't understand
Where all of this is coming from
I thought that we were fine
(Oh we had everything)
Your head is running wild again
My dear we still have everythin'
And it's all in your mind
(Yeah but this is happenin')
You've been havin' real bad dreams oh oh
You used to lie so close to me oh oh
There's nothing more than empty sheets
Between our love, our love
Oh our love, our love
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
I never stopped
You're still written in the scars on my heart
You're not broken just bent
And we can learn to love again
Oh tear ducts and rust
I'll fix it for us
We're collecting dust
But our love's enough
You're holding it in
You're pouring a drink
No nothing is as bad as it seems
We'll come clean
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
That we're not broken just bent
And we can learn to love again
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
That we're not broken just bent
And we can learn to love again
Oh we can learn to love again
Oh we can learn to love again oh oh
That we're not broken just bent
And we can learn to love again
10 februari - Nya Zeeland
Alltså. Det här landet är så sjukt ballt. Valar, delfiner, gejsrar, berg, dalar, stränder och vingårdar. Mest så. Tack och hej.
3 maj - Valborg, i bilder
9 oktober - "när vi accepterar våra gränser kan vi passera dem"
Jag har ju egentligen inte tid med att blogga, och ska sanningen fram är jag inte säker på varför jag gör det alls. Jag har inga ambitioner att sprida några budskap, och jag vet att de människor som över huvud taget bryr sig om mig och vad jag gör har koll på mitt liv ändå, utan att behöva läsa allt skräp som jag ibland, när jag får tid över, skriver här. Men jag tror att det kanske har lite grann att göra med att jag vill ha möjligheten att se tillbaka på mitt liv hur det såg ut förut. För jag är ju ganska pretto, med en vilja att bli bättre som människa. Känns nästan fult att säga det, som att det är att deklarera att jag är lite bättre som ens tänker så långt, men å andra sidan då. Det kan väl inte vara bättre att inte bry sig. Så jag tänker så att jag typ struntar i att jag är brådmogen eller tar mig själv på för stort allvar eller vad det nu kan tänkas heta, och fortsätter med den här skitbloggen. För (för att en mil senare komma till poängen) det är lättare att se att man har utvecklats om man har någonting att jämföra med. Skrattade högt för mig själv idag när jag läste ett gammal inlägg från -07. Lite har ju hänt sedan dess iallafall, och det är ju skönt.
Annars är jag inte övertygad om att jag är så som jag vill vara. På vissa plan är jag nog ganska nära, men på andra är jag betydligt mindre säker. Vad är att vara bra, egentligen? Vilka delar spelar någon roll, egentligen? Är jag bra om jag blir läkare eller är jag bra om jag lär mig laga mat eller är jag bra om jag bryr mig? Och räcker ens det? Är jag bra om jag försöker vara bra, eller är det resultatet som räknas? Jag vet inte. Vad jag däremot vet är hur jag inte vill vara. Vad jag inte står för. Jag vet att jag har svårt att släppa misstag jag har begått, att jag förmodligen låter den typen av misstag ta lite för stor plats i mitt liv som jag lever nu. Men om jag nu är så dum att jag släpar omkring på sådana tankar, vore det väl själva fan om jag inte var smart nog att lära mig någonting av dem under tiden. Även om det inte alltid är lätt att tillåta sig att se saker på det sättet. Tror det är en bra sak att jobba på.
Hur som helst, tillbaka till det riktiga livet som inte bara består av tankar och funderingar. Jag har haft världens bästa helg och det är mest tack vare den där Andree. Jag tror att jag nästan har insett att jag har lyckats haffa honom på riktigt och han haffar tillbaka utan alldeles för mycket gnäll. Undrens tid är inte förbi. Och jag är lite sådär lagom söndagslycklig.
17 februari - a moment like this
Och när jag ser mig över axeln, på åren som bara gick
ser jag allt som gick förlorat, men också allting som vi fick.
Men hur säger man till någon, att här tar vägen slut?
Vi kan bara vara dom vi är, så ge mig inga skäl.
Vad vi än kallar det, så är det bara ett långsamt farväl.
Jag är verkligen lycklig nu. Mår bättre är jag gjort på länge och saknar egentligen ingenting. Ingenting annat än en av mina bästa vänner, som just nu har ett liv som inte alls går ihop med mitt. Så jag får vänta, vänta tills jag får plats i din värld igen och hoppas att livet tar hand om dig tills dess. Du är fantastisk, glöm inte det.
11 januari - 2010
2010 - where to begin.
Jag tror att år 2010 har varit det mest händelserika året i mitt liv, hittills.
Januari:
Årets första månad kändes mest som en enda lång nedräkning till den stundande Kanadaresan. Jag jobbade lite på donken och i stallet hos Roine, och försökte träffa mina vänner så mycket som möjligt, annars var det rätt händelsefattigt. Eller, en weekend till fjälls hann jag med också, där alldeles i slutet. Roadtrip (Rocket Queen) med Johanna, Adde, Alex och Rikke till en stuga utanför Åre, och det blev lika epic som vi nästan vågade hoppas på att det skulle bli. Jag fyllde 19 också, men annars var Januari en ganska lugn månad, fylld mest av förväntan på det som komma skulle.
Februari & Mars:
Kanada. Vad ska man säga. Den första februari åkte jag och Patrik via Frankfurt och Calgary till Fernie, BC. Vi kom dit utan någon som helst koll på någonting, det enda vi visste var att vi hade en biljett hem bokad den sista mars, och att vi var rätt sugna på att åka skidor. Så åkte skidor det gjorde vi (om vi gjorde liksom). Och efter ett tag, när vi kommit in i livet som säsongare, då började vi dricka öl, dansa, spela poker och kolla på OS också. Vi blev rätt bra på det, det mesta alltså. Vissa av oss började bryta nyckelben och slita av korsband också, men jag tyckte det kändes onödigt så jag hoppade den biten. Hur som helst är den resan är det bästa jag gjort för mig själv i mitt liv. Jag är så otroligt glad att vi kom iväg, och jag är så otroligt glad över att jag fick dela den med Patrik. Att all planering och alla drömmar genererade i någonting som åtminstone jag kommer minnas resten av mitt liv. Tack för det, fina du.
April:
April blev någon slags mellanmånad. Jag var hemma och jobbade lite, red lite och hängde runt lite. Skulle kommit iväg till Asien med Becca den 19, men på grund av askmolnet blev den resan framskjuten ett par veckor, och jag tillbringade hela 2010s fjärde månad på svensk mark. Valborg i huset på Landsnora kommer jag förmodligen aldrig glömma, om jag inte väljer att förtränga den. Helt nykter lyckas jag bli nerspydd, få punktering, gå en halvtimme från punkterad bil till Landsnora för att hämta hem mina nerspydda kläder, bara för att mötas av informationen om att tidigare nämnda kläder är inlåsta i ett rum och att den enda personen med nyckel till detta rum precis hade lämnat huset. Ungefär där och då gav jag upp allt hopp om att kunna rädda den kvällen. Men det är ju ett roligt minne..
Maj:
Om jag tillbringade hela april på svensk mark så kan jag säga att nästan raka motsatsen gällde maj. Den andra kom jag och Rebecca iväg till Ho Chi Min via 13 timmar på Bangkoks flygplats. Så efter ett drygt dygn på resande fot fick ett fett kramkalas med Julle, Didde och Elin mitt i Saigon bli startskottet för en grymt händelserik och awesome resa. Vi stannade i Ho Chi Min, Mui Ne, Phnom Pehn, Siem Reap, Shianoukville och Bangkok, och hann se så otroligt mycket att det nästan blev för mycket att ta in. Eller nästan, ibland blev det det, och man fick liksom spara intrycken för att ta fram och begrunda sen när vi kommit hem igen. Resan var cool, och i och med att vi reste runt hela tiden blev det något av en större utmaning än resan till Kanada. Sen längtade jag hem väldigt mycket emellanåt, men det förstärkte bara känslan av att jag verkligen var borta och upplevde allt på riktigt. Det var häftigt rakt igenom och jag hade sjukt kul, i princip hela tiden!
I slutet av maj åkte jag hem. Sista maj, och vi firade traditionsenligt mors dag med familjen och Patrik hemma hos mormor och morfar efter ett Elitloppsbesök på Solvalla.
Juni:
Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg så mycket av juni. Jag jobbade en hel del på Bilia, Haga Norra och trivdes ganska bra. Första helgen den månaden var jag på Strömsholm med Jenny, blev en minisemester i hennes lastbil som groom och det var hur kul som helst. Sen åkte Patrik till Kina på semester med Anders, Johan och Jonthe. Två veckor blev en vecka på grund av sjukdom så jag fick hem honom efter halvtid, den stackaren! Utöver det fylldes månaden av ganska mycket sommarhäng. Mycket av detta på badberget, i Landsnorahuset och inne i stan, och det var liksom en bra månad. Mormor fyllde 81 och Gunnar och Elisabeth kom och överraskade oss med sin närvaro. Sen kom midsommar, som firades på Herresta med familjen Mellgren och familjen Mökander. Femkamp, vattenskidor och bugg och en fantastiskt mysig dag blev resultatet, och jag kommer ihåg att jag var väldigt nöjd med livet.
Juli:
Första veckan av månaden åkte jag tillsammans med resten av familjen till Kreta för en sommarsemester på Forsman/Reihmannars båt Dea Maris. Det blev en riktigt mysig vecka med sol, bad båtturer och alldeles för mycket god mat. Sen tillbaka till Sverige för fest, grillkvällar, spontanbad, bröllop i Medevi och sen, äntligen, underbara Gotland. Rebecca, Sophie, Claes, Maria, Jacob och Patrik kom dit och förgyllde min sommar. Brotten, Holm, Fårö, Visby och många fina minnen. Underbara Gotland och underbara svenska sommar.
Augusti:
Lagom till Patriks födelsedag åkte vi hem från Gotland, och den där känslan av att sommaren håller på att ta slut, den som alltid infinner när jag lämnar min favoritö, den kom sakta krypande. Så jag försökte trotsa det och fylla den sista sommartiden med mys ändå, kräftskivor i mängder, badturer, fester och rätt mycket jobb. Och så började jag på Stockholms Universitet för att plugga franska. Kanske lite otippat med ändå riktigt bra. Men augusti var inte bara en dans på rosor, månaden förde nämligen med sig ett av de tuffaste avsked jag varit med om. Min älskade Patrik flyttade till Umeå för att börja plugga, och den flytten blev för oss det första steget mot att ta lite tid från varandra och leva våra liv på varsitt håll ett tag. Förmodligen rätt beslut, men där och då var det hemskt. Att inte veta vad som skulle bli med oss, och inte kunna ses och prata om det. Det var tungt.
September:
Min första tid som universitetsstudent påverkades mycket av att Patrik hade flyttat och jag var kanske inte helt koncentrerad på pluggandet till en början. Efter ett tag bestämde vi oss för att ta en paus och några veckor senare bröt vi på riktigt. Det var värdelöst och hur jobbigt som helst, men smärtan lindrades av att jag hade så mycket annat på gång. Skolan blev en form av terapi och det att behöva lägga fokus på annat än att sakna gjorde att jag klarade av att fortsätta leva mitt liv här hemma, om inte som vanligt så ändå ganska normalt. Jag var iväg med Jenny en helg till Gävle som groom, jag var med Maja på Hoffmaestro på Grönan, jag tävlade en hel del och så började jag visst dansa salsa med Rikke. Och på La Isla råkade jag dansa in i en viss skåning, som andra gången vi sågs bjöd mig på bal på Kalrbergs slott (mycket underligt beteende). Jag tackade ja (också underligt beteende?) och vi började hänga. Sen var september helt plötsligt slut.
Oktober:
Ja han den där skåningen alltså. Han visade sig vara rätt awesome så vi fortsatte hänga en del. Oktober blev ganska mycket plugg och en del jobb. Jag slutade på Haga Norra och började på Volvo Showroom, och jobbade på en reklamfilmsgala med Helena en kväll om jag inte minns fel. Så jobbandet var riktigt roligt. Var också på min första mässdans på Karlberg med Maria (som jobbade på stället med sina hästar), gjorde högskoleprovet med helt okej resultat och mini-roadtripade till Linköping med Rikke och Ande. Grymt värt och garanterat favorit i repris i vår! Så spontanbokade jag en resa till Paris med Marie-a någon gång i mitten av november, ovant för att vara mig men det kändes bara bra så det kanske man får göra om någon gång. Sista helgen i oktober hade jag och Adde en sjukt lyckad Halloween-fest på Landsnora Herrgård, och dagen efter det var jag i Eskilstuna på snabbvisit hos Karlbergflickvännerna.
November:
Första veckan i november var vi lediga från skolan, och där på helgen var det bal på Karlberg. Det var trevligt. Alla var fruktansvärt fina (min dejt livsfarligt snygg) och det var bara en sjukt bra helg, ni fattar. Sen åkte jag med familjen till Gotland en långhelg. Alltid lika underbart att komma dit, jag varvar ner på ett sätt som jag inte kan göra någon annan stans, det är livskvalité för mig. Veckan därpå drog jag med Marie-a till Paris. Det var galet roligt och bara bäst och jag tror vi kan lämna det där. Paris! En annan viktig sak som hände i november var att jag åkte upp till Umeå för en intervju till läkarprogrammet. Träffade Patrik i samma veva, så det var ett väldigt spännande och händelserikt dygn. Och sen var det december.
December:
Årets sista månad. Det var sittning med tema studio 54 på Karlberg där någon gång i början, Björn och Maja - mycket bra outfits. Den nionde åkte jag med familjen + Isensteins upp till Sälen, och resan fick rejäl guldkant i och med beskedet jag fick från studera.nu samma dag. Caroline Kastre - antagen till läkarlinjen i Umeå. Är inte säker på att jag någonsin kommer att förstå hur det gick till, men herre min skapare vad lycklig jag var när det gick upp för mig att jag kommer att få göra det jag vill med mitt liv! Den 17e var också ett lyckligt datum. Jag insåg att han den där skåningen vill jag aldrig vara utan, och Andree blev min pojkvän på riktigt. Annars var det väldigt mycket plugg, väldigt mycket hänga med alla vänner som jag skulle flytta ifrån och faktiskt väldigt mycket julstämning. Var som vanligt hemma hos oss över jul, och sen åkte jag ner till Skåne och Andree i mellandagarna. Det var hur mysigt som helst, och jag ser fram emot att få åka tillbaka så snart som möjligt. Nyår firades i Stockholm, först med sinnessjukt god middag på Karlberg och sen fest med alla mina vänner i Landsnorahuset. Och sen var det 2011.
18 januari - livet som läkarnolla
Amen nu är vi igång på riktigt! Sitter i köket hos oss med Jennifer och Max och jobbar i oss lite mat innan den stundande T-shirtfesten. Har varit i skolan hela dagen, lite föreläsningar och lite fotografering och lite kaffe. Mycket bra. Lär inte blir så mycket sova de närmaste dygnen men å andra sidan kommer det bli mycket annat sjukt kul. Ikväll T-shirtpimpning som sagt, och sen vidare till Peddan och efter det festligheter på Villan. Mycket bra! Imorgon skola 0915 - 1600 och direkt efter det vinlekar på campus och avslut av kvällen på studentpuben Origo. Sen upp i ottan för att vara på skolan vid 0800. Sen är en nykter eftermiddag inplanerad, och vi funderar skarpt på om det kan bli Eclipse och lite Edward på kvällen där någon gång. Ja, det var väl planen för de närmaste dagarna. Uppdatering om hur väl vi höll oss till den kommer!
3 januari - bring it, 2011
Nytt år. Drar upp till fjällen fram till fredag, och känner jag mig själv rätt lär resan kantas av en hel del reflektioner kring året som gått. Såhär spontant känns det som att 2010 kan ha varit det bästa året i mitt liv so far. Har fått vara med om så himla mycket fantastiskt, träffat många underbara människor och lärt mig uppskatta saker på ett sätt som jag inte känner igen att jag har gjort tidigare. Så även om det hänt saker som har varit fruktansvärt jobbiga och som jag önskar inte hade behövt hända så som de gjorde, kommer jag minnas 2010 med ett leende på läpparna.
Återkommer till helgen med fullständig årsredovisning, nu ska jag springa ut och pussa på min hest.
14 december - "det kläcks"
Jag har en plan. På ett ungefär går den ut på att jag fram tills jag flyttar ska vara så oseriös som möjligt. Detta har jag tänkt ska generera i att jag töms på allt sånt oseriöst beteende, så jag kan anta skepnaden av mitt forna, seriösa jag när vårterminen drar igång. Därför skolkar jag just nu från min sista realialektion på franskan. Och det gör jag
endast för att hålla mig till planen, var faktiskt ett väldigt jobbigt beslut att fatta att inte åka till skolan idag. Eller...?
Nejmen jag ska hjälpa syster min lite med matten hade jag tänkt, och ta hand lite om min häst och styra upp lite småsaker i allmänhet. Typ. Alla bortförklaringar som kan lindra mitt dåliga samvete utnyttjas brutalt, som ni kanske märker.
Hur som, var ju i Sälen i helgen och åkte skidor. Strålande tider om jag får säga det själv! Var iofs rätt beige i backen, hade för mig (innan vi kom dit) att jag var ganska bra på att åka, men så var icke fallet. Livet är hårt. Haha. Men det var underbart att få åka igen, verkligen och på alla sätt.
Och jag har hunnit med att vara väldigt social sen jag kom tillbaka. Var inne i stan och fikade med Helena igår kväll, hur trevligt som helst! Så blev det en sväng förbi Karlberg för att mysa lite med Andree efteråt, och imorse hade jag och Rikke lussebullsfrukost och skrattade åt när jag åt mintpasteller aka uggleägg i Karstens kök för en sådär tre, fyra år sen. Det var verkligen hur kul som helst, och jag har inte fått ett spår bättre humor sen då. Underbart!
1 december - sen vill jag skriva allt jag sett så nån förstår, fast inga toner kan förklara hur jag mår
Jag kommer alltid älska dig.
10 november - home is where the heart is
Imorgon åker jag till Gotland med min familj, och jag längtar verkligen dit.
Jag känner otroligt mycket för Holm. Jag har så många minnen därifrån, lyckliga minnen.
Det i sig kanske inte är så unikt, men det som faktiskt gör det speciellt är att jag har väldigt fina minnen från så många olika perioder av mitt liv. Från tiden när jag åkte gummibåt med syster, när vi var så små att vi inte vågade hoppa från högsta delen av muren vid stranden. Från alla soliga dagar vi tagit båten ut till Ytterholmen. Från när vi byggde kojan i skogen, och den natten när jag och Rebecca vågade oss på att sova över i den. Från alla längdmätningar inne hos mormor och morfar, från frukostarna på deras uteplats, knäckebröd med kaviar och gräslök. Från gungan, luftgevärsskyttet, all nyfångad fisk. Från att plocka smultron och blommor med mormor. Att försöka komma ihåg vilket som var tulkört och vilket som var cikoria. Från första gången jag vågade hoppa från brottet, första gången jag vågade dyka. Från när jag red med Ingrid till estniska kolonin, när vi en annan gång red till Kyllaj och jag badade med min telefon. När hon och jag, Claes, Claes, Emilie och Ludvig tog båten till Grauten och tillbringade ett episkt dygn i den lilla övernattningsstugan vid vattnet. Nattpromenaden runt ön den kvällen. Från alla morgondopp, alla kvälls - och nattbad. Promenaderna uppe på Holm, natten vi var där när det blixtrade på ett sätt jag aldrig sett i Sverige förut. Från LWkonserten vid Östergravar. Valborgsmässoaftonen med Rikke och gitarren. Från när jag och Claes blev osams om reglerna i kubb, och det visade sig att jag hade fel. Från i somras när Patrik och Jacob tvingade med mig och Maria ut på golfbanan, roadtripen på Fårö.
Det är den tryggaste platsen jag känner till, och jag längtar verkligen dit.
11 februari - taste of legendary powder.
Alltså ååh! Det har snöat i Fernie! Berättade ju att det snöade igår när vi åkte med tyskarna, och tydligen fortsatte det hela natten för imorse hade det enligt hemsidan kommit ytterligare en decimeter! Så vi packade ihop oss och drog till backen, och ååh! En och en halv decimeter nysnö och oj vilken härlig åkning. Dessutom kan jag meddela att mina skidor är kick-ass, haha. Så vi är möra i våra ben men det var det värt, hundra gånger om.
Vår skibumvän åker till Calgary i helgen, och har "lånat ut" sitt rum här på PML till oss. Alltså, han har eget kök, så han sa att om vi ville äta för oss själva och kanske titta lite på nån hockeymatch eller så, så får vi mer än gärna använda hans kök. Väldigt omtänksamt, men han är allt lite speciell tror jag. Eller vem gör så till främlingar? Aja, det är bara att tacka och bocka.
Vi har tvättat idag också. Eller, Patrik har tvättat i utbyte mot att jag lägger upp lite coola bilder på honom som jag tog idag. Så det har jag gjort på resdagboken.se (CarolineKastre), och det gör jag också här. Häpnas, räds och njut. Det här är vårt nya liv!
Nu är det bevisat. Han är en idiot. Det där var ett typ 3.5 - metersdrop. Minst.
Inte lika cool. Men jag försöker iallafall.
Ett försök till bevis på snöfallet. Lillfingret vid skidan och tummen har ändå en bra bit kvar. Me like!
1 januari - en resa tillbaka i tiden.
Hur man ska sammanfatta året? Jag vet inte. Upp och ner tror jag ändå kommer närmast av dom klyshor jag har låtit min mun smaka på. Upp och ner.
Det började med barnhemmet med Patrik och Cissi uppe i Gunnars stuga i Sälen. Skidåkning över nyår är bra, tyvärr straffades mitt liv av en del motgångar då också, så jag vet inte om årsskiftet 08/09 var det bästa i mitt liv, trots underbara förutsättningar. Det var relationsproblem det handlade om, men efter ett försök till uppbrott insåg jag att Patrik är den finaste killen jag vet, och vi löste det som kunde lösas.
Skidåkning igen över alla hjärtans dag, också då i Sälen, och sen upp till Åre med Mellgren family på sportlovet. Återigen upp och ner. Hundspann och 50årsfest blandades med besked om att farfar tagit klivet upp till farmor i himlen. Skratt och tårar.
Hem igen till den första skivan, legendariska Rock Bash. Det var festen med stort F och där lades ribban för säsongen som komma skulle. Dans, svett och alkohol. Förväntansfulla ungdomar, och bara bäst.
Sen iväg. Denna gång till Thailand för sol, värme och... giftemål. Mamma och pappa, finare än jag någonsin sett dom, bytte ringar på Arlanda till Ted Gärdestads för kärlekens skull. Om jag grät? Hur som, Patrik köpte en sistaminuten-biljett och åkte med oss första veckan. Moppeåkning på fel sida vägen, buckets, stormturer i long tails runt Phi Phi, och hajbesök. Vad vissa kallar värt.
Hemma igen. Vår egen skiva, andras skivor, en jefla massa plugg och en och annan utgång. Våren gick undan i en rasande fart, och innan vi visste ordet av var det mösspåtagning och alla stod i aulan och övade på studentsången. Men det kändes ändå som en evighet till studenten. Vi kände fel. Den 11 juni, dagen då solen valde att titta fram fast ingen vågat hoppas på det, då vi viftade med våra vita mössor i luften, kom fortare än någon kunnat föreställa sig. Och den gången var det på riktigt.
Sommarlov, fast ändå inte. Jobb på Volvo, tjäna pengar. Midsommar, och mitt liv vändes upp och ner. Sen var det lite så fram och tillbaka hela sommaren. Jag blev behandlad mycket bättre än jag förtjänade, det glömmer jag aldrig. Gotland, Donken och en underbar resa till Grekland med Patrik och sen var sommaren över. Mitt liv, fortfarande inte helt på rätt kant. Det löste sig ändå.
Hösten kom med leda och slentrian, fast ändå inte. Det var Donken och Fornboda och hästarna och Patrik och inte så mycket annat. Men det var trygghet och planer och ändå mest bra. Gotland igen en helg i november, höstpromenader och underbart väder. Bästa platsen på jorden.
En resa bokad till Fernie, Canada. Planer, underbara planer.
Advent, julbak och vinter. För första gången på åratal en riktig vinter. Och en vit jul, en underbar och vit jul bjöd 2009 på. Mellandagar och vänner som försvinner, vänner som kommer saknas. Och en ny nyårsafton. Sen, ett nytt år.
Får se vad vi kan fylla det med.
17 november - the crew.
Sen den där dagen i mitten av augusti för mer än tre år sen nu. Sen dess har det på något konstigt vis varit vi. Vi som hållit ihop, gått genom Rudbecks korridorer tillsammans. Vi som skrattat tillsammans. Vuxit upp tillsammans.
Och det känns inte det minsta konstigt att ett halvår efter studenten ligga i mjukiskläder och dega framför nån taskig rulle i Johns källare. För det är liksom vi.
Sen har Doris valt att halka ur våran lilla liga, vi sörjer, men det är hennes val. Hon är välkommen tillbaka närhelst hon önskar. Och Rebecca "Anus" Bergström befinner sig på en ö utanför Afrikas västkust och serverar kaffe, men när hon kommer hem kommer hon vara en lika naturlig del i vårat gäng som hon alltid varit.
Jag kommer alltid komma ihåg hur värdelösa era Harroskämt var, hur ofta ni drog alla skämt för långt.
Hur besatta Doris, Kina o Ms Piggy var i Hinder-sångaren. Hur FUL Didde var i sin "Didde-outfit". Hur underbara ni var, alltid.
Så jag ser fram emot att träffa er ikväll. Smell you soon!
John - Didde.
Julia - Kina.
Rikke - Valross.
Rebecca - Ms Piggy.
Sophie - Doris.
Caroline - Harro.
6 februari - sjuk
Går nästan ingenting i skolan känns det som, lediga dagar här och där gör att helgerna kommer snabbare och snabbare. Egentligen inte mig emot, men jag vill ju inte att tiden ska gå hur fort som helst, det här är ju the spring to remember! :D
Hursomhelst, jag hade storslagna planer inför de kommande lediga dagarna, men som det ser ut nu får jag lägga dom på hyllan och spara dom till något annat tillfälle. Jag har nämligen åkt på samma sjuka som alla andra släpat på de senaste veckorna. Hade bara 38 i feber imorse, så jag har åtminstone varit i skolan och gjort mitt sista engelska c -prov (nånsin), men det känns inte så värt att dra ut när man inte orkar vara vaken utan att knarka ipren. Blir film och chips istället, som tur är lär både Paddys o Riddarkällaren stå kvar till en annan gång^^
Har jag tur är jag friskare till imorgon. I sånna fall ska jag hem till katten (som fyllt 20) och käka middag, och annars så blir det väl en till chillkväll på landet. Huvudsaken är att jag känner mig bättre på måndag, för då är körlektion + skivmöte hos walrus inplanerat. Ser liksom fram emot det där, på nåt konstigt vis.
20 januari - "det spösnöar ute"
Kalven, Sundsvall. Sommaren 2008. Efter en hummermiddag och bastubad i vedbastu. Ett dopp i solnedgången. Repris 2009, tack.
Niornas show!
Jag och Tjockis begav oss i förmiddags på moped till Grimstaskolan för en nostaligiresa två år tillbaka i tiden. Kommer ihåg hur stor jag kände mig, som om man ägde hela världen (som då iofs bara bestod av Upplands Väsby). Att börja gymnasiet liksom, det var värsta grejen och det kändes som att inget kunde gå fel. Först en lång och härlig sommar att se fram emot, sen en nystart med nya människor och nya lärare. Kunde knappast gå dåligt.
Det gjorde det inte heller, vår show var grym (tyckte vi) och sommaren blev toppen. Min tid i Rudbeck har än så länge varit den bästa i mitt liv och jag ångrar inte mycket jag gjort de senaste två åren. Det blir bara bättre och bättre, även om skolan blir jobbigare och jobbigare. Men man får ta det onda med det goda som det så fint heter.
Det sjukaste av allt är att om ett år är jag klar. Klar med skolan och jävlar vad det känns konstigt att tänka på. Det är inte utan att man börjar fundera på vad som kommer hända då, hur livet kommer te sig. Men det lär ju visa sig, såvida man inte trillar av pinn innan nästa juni, och det får vi väl ändå hoppas att vi klarar oss från.
Men ändå, fatta studenten! H-j-ä-l-p ^^
Nu ska vi iallafall fira systeryster med en lunch på golfen. Har vi tur hinner RikkePikke hit också, vore ju synd om henne annars :P Hursomhelst är det sommarlov, och har vi tur går inget snett sum -08 heller xD
