The extraordinary blog of CK the one

Släng upp en medelålders transa, en efterbliven argentinare, en basist med tajts och guldglittrig polotröja, en fiolist i brudklänning och ett par till helknasiga pysar på en scen och det blir en garanterad succé! Åtminstone om detta sker på till exempel Nalen i Stockholm, den 30 Oktober 2007. Jag lovar, they will rock!

Nu kanske någon miniEinstein tänker ; "Men den 30 Oktober 2007 har ju redan varit, då borde det ju vara jättelätt att veta om det blir succé eller inte, eftersom man varit med om det!". Och, käre Einstein, detta är helt och hållet rätt. Jag kan garantera succé eftersom jag var där och upplevde den med egna ögon, och öron. 

Efter vitlöksbröd, Hawaiipizza och glass på Pizza Hut med Claes begav vi oss till Regeringsgatan där vi slöt upp med Rikke och hennes crew. Satt i hörnet inne på Nalen och flätade hår, dansade och sjöng fram tills klockan var strax efter tio. Then, all of a sudden, rusade Billie the Vision & the Dancers upp på scenen!
Sedan följde en och en halv timme med massor av underbara låtar, massa tokstudsande och massamassamassa glädjerus! Extranummer som Goodnight Sweetheart och Nightmares förgyllde min kväll till fullo, och mitt humör kunde inte ens förstöras av att Märstatåget åkte tio sekunder för tidigt för att vi skulle hinna med det hem. Busade lite på knarkdonken istället, och kom fram till att vänner och musik är bland det bästa här i livet!

Tack, bästebror!

Jag och min lillasyster sitter i var sitt rum ungefär tio meter ifrån varandra. Jag sitter vid min dator, hon sitter vid sin.
Nu har jag ägnat ungefär 20 minuter åt att gå igenom alla roliga repliker i björnbröder med henne.

okej nu får jag ?

caroline - säger:

visst

cecilia - den bästa heter Original@ säger:

jag ser nånting med..

caroline - säger:

träd

caroline - säger:

jag seeer

cecilia - den bästa heter Original@ säger:

TRÄD!

caroline - säger:

åh..

cecilia - den bästa heter Original@ säger:

jag

caroline - säger:

träääd

caroline - säger:

!

cecilia - den bästa heter Original@ säger:

o låt mig gissa..

cecilia - den bästa heter Original@ säger:

ditt kommer att vara träd

cecilia - den bästa heter Original@ säger:

?

Jag vet att jag omöjligt kommer kunna somna om jag går och lägger mig nu, så jag lär inte bege mig från datan än på ett tag. Anledningen är att jag har ett kemiprov imorgon. Det är inte det att jag är nervös, för det orkar jag verkligen inte bli. Men man ligger och tänker igenom allt, och stressar upp mig i onödan. Då är det mycket mysigare att sitta och prata med alla tokiga nissar och söta tomtar på msn!

Har inte pluggat så mycket som jag vill ha gjort, men jag får ta det som det kommer. Har kommit fram till att ingen annan bryr sig om hur jag sköter skolan. Och jag måste inte ha MVG i alla ämnen för att vara omtyckt, iallafall inte av de som kallar sig mina vänner. Därför kommer min nivå kanske sänkas lite ett tag, tills studiemotivationen infaller sig ännu en gång. Jag håller på att lära mig att ta det lite lugnt emellanåt, och sakta men säkert håller jag på att acceptera att jag inte är bäst på allt.

Jag förstår att det måste låta drygt som fan, men vad jag menar är att jag inte måste prestera på topp i allt jag gör. Man kan gå in för något för att bara ha kul och njuta av vad man gör. Man måste inte alltid vara bäst.
Hela mitt liv har jag hört att det viktigaste är att man har kul. Men på något sätt har jag alltid tolkat det som att det är roligast om man vinner också. Tävlingsmänniskan i mig tycker väl fortfarande så, men jag har lärt mig att jag måste veta vad det är jag offrar för att segra innan jag vet att segern var värd det!


Sitter och lyssnar på Billie the Vision and the Dancers nu. Bästebror och jag ska på konsert på höstlovet, och det ska bli alldeles jättemysigt! Har inte brottats med honom ensam sen i somras, så jag ska äntligen få visa hur stark jag har blivit ... Dessutom ska Rikke dit med sitt gang, så det kan bli en trevlig spelning vill jag lova x)

Sanningen är att tvåan är precis så jobbig som jag vill få den att verka vara. Vi har inte fler saker i skolan nu än förra året, men skillnaden är att nivån har höjts ytterligare ett snäpp. Det räcker inte med att bara göra sitt bästa för att ha ett MVG, man måste ha turen på sin sida och samtidigt anstränga sig som ett djur för att ha en chans. I vissa ämnen presterar jag bättre tack vare/på grund av den pressen, men i andra ämnen ger jag bara upp. Det känns sem en omöjlighet att förstå kemin, därför försöker jag inte ens. Jag vet att det knappast gör saken bättre, men jag kan helt enkelt inte.
Att all motivation har försvunnit går också att förklara med att man måste ta hem i princip alla ämnen minst en gång i veckan och bara plugga ikapp det man inte hinner med att göra på lektionerna, det tar liksom aldrig slut med saker att hinn med. En aldrig sinande brunn av homework.
När sen ämnena som man måste ta hem är så svåra att det helt enkelt inte går att göra läxorna själv, för att man inte förstår, då krävs det en mycket stark person för att motivera sig att fortsätta.
Och sen har vi det klassiska, alla lärare förväntar sig att man ska prioritera just deras ämne, eftersom det såklart är viktigast. Vad är det för bullshit liksom? Vi är bara barn fortfarande, och kan inte göra mer än vi kan. Det kan ju inte vara meningen att vi ska sitta i skolan 820 till 1600, komma hem 1630 och sen plugga fram till 1830. När ska vi hinna leva? Dygnet har faktiskt bara 24 timmar.
Men det är värt att offra mycket för att få gå med dom jag går med. Jag skulle mycket hellre läsa samämnena, språk, historia och religion är bland det mest inressanta jag vet (when it comes to school), men att gå med samarna? Nej tack ;) Naturtvåan i Rudbeck måste vara bland Sveriges mest underbara gäng. Töntarna tar över liksom.
Så jag antar att jag inte borde klaga. Som man bäddar får man ligga, och jag skulle inte velat ligga annorlunda. Jag skulle iallafall inte velat ligga med några andra (misstolka geeks).

Rudbeck är bra, brabrabraaaa! x)

För att inte hösten ska bli alldeles för grå och tråkig måste man ha saker att se fram emot.
En maskerad, en halloweenfest och en artonårsfest innan november räcker bra för att tillfredsställa mitt partybehov^^
Den stora frågan är bara; Vad ska man klä ut sig som? x)

Jag saknar att läsa. Nästan lika mycket som jag saknar att skriva.
Jag har läst en bok för min egen skull sedan sommaren. Förut läste jag ut minst en bok i veckan, jag låg och läste varje kväll. Och jag älskade det.
Att läsa ger mig inspiration att skriva, det ger mig saker att skriva om. Jag läser en bok, det dyker upp massor av frågor i mitt huvud, jag reflekterar över dem och helt plötsligt har jag någonting att skriva om. Åsikter tar form i mitt huvud och jag blir mer och mer medveten om vem jag är.

Det känns totalt menlingslöst och ointressant att sitta och blogga om vad som händer i mitt liv. "..och när vi hade varit hemma hos henne så gick vi till donken och satt där en stund. Jag tog en liten latte den här gången, dom har blivit så dyra nu juu. Aja, sen gick vi till Åhléns.."  Liksom. Inte ens jag bryr mig.

Jag vill skriva om viktiga saker. Jag vill att någon, någongång ska läsa det jag skrivit och kunna känna igen sig. Som jag känner när jag lyssnar på LW. Om det skulle bli så, en enda gång, skulle jag se det som en enorm seger. Men jag har ingen inspiration längre, jag har läst mina senaste inlägg och känner att det bara är... ord. Ord som inte betyder någonting. Ord ryckta ur sitt sammanhang och ihopsatta till meningar som inte har något djup. Det ligger inga känslor ihopslingrade mellan bokstäverna, det finns ingenting där som får mig att reagera. What-so-ever. Hur ska någon annnan då kunna känna någonting?

Nej, det känns nästan som att jag ska lägga bloggen på hyllan ett tag. Tills nya krafter flyger i mig.

Idag är idag. Det är sant och jag tycker att det är väldigt skönt att ha något som är sant att luta mig mot. Jag vet att idag är idag, att igår var igår och att imorgon är imorgon. För så är det, och kommer alltid vara.

Det som gör livet spännande är att vi aldrig vet vad som kommer hända idag, eller imorgon. Vi vet bara vad som har hänt. Än en gång citerar jag Lars Winnerbäck; "man får välja själv och ta saker som de är". Ytterligare en sanning, men jag vet inte om den är lika tillitsfull som den förra. Jag kan inte själv påverka vad som händer, men måste ändå förhålla mig till allt som sker. Jag måste ta ställning.
Hur jag ska ställning till det här vet jag inte, jag vet inte ens om jag tycker att det var rätt. Det har redan skett och jag måste förmodligen acceptera det, men jag tycker att det var alldeles för tidigt och jag kan inte ärligt säga att det var en bra sak. Därför gör jag inte det.


Jag hoppas att du inte blir sårad, det är allt.