The extraordinary blog of CK the one

Känns som att jag inte gör annat än flänger fram och tillbaka mellan Umeå och Stockholm nu för tiden. Förutom att plugga, såklart. Nu är jag iallafall upp i Umeå, för att få ett godkänt på Atropinlabben (done), för att skriva ut diverse kompendier för farmakologistudierna (done) och för att packa & städa (sjukt långt ifrån done). Men lägenheten måste göras fin inför utlåningen när jag är borta, så det är bara att bita i det sura äpplet. Varvar fruktstunden med lite plugg, träning, Skogis och födelsedagsmiddag och sen åker jag tillbaka ner till Stockholm på lördag. Fläng, fläng och så vidare.

Igår skrev vi patologitentan. En hel termins slit kulminerade i en skrivning som tog mig lite drygt fyra timmar. Och som jag faktiskt tror kändes bra. Med lite flyt gällande rättningen kan det faktiskt ha gått vägen.
Vi firade med lasagne på Lindellhallen, discogym på Iksu (bänkade 50 kilo för första gången) och en lång dusch utan stress. Ägnade sedan eftermiddagen åt att tvätta, och det var obehagligt mysigt att stå och hänga upp blöta kläder i torkskåpet. Men ombyte förnöjer (haha). Andree upp på kvällen, och jag blev löjligt bortskämd, och sen var vi inne i stan för att se premiären av Django Unchained. Ruskigt bra film.
Och idag är vi lediga. Gick upp strax efter tolv, åt pannkakor, tittade på Forrest Gump och har efter det varit på en långpromenad runt Nydalasjön. Snart ska vi iväg till Gabe för att äta middag tillsammans med resten av familjen, och ta mig tusan vad jag är nöjd med tillvaron just nu.

Förbannat dåligt var det att göra en övningstenta och hamna på rätt sida gränsen. Motivationen sjönk rätt ned i skorna och verkar vilja stanna kvar där. Sitter och kollar igenom gamla case lite halvhjärtat men det vore lögn att påstå att mycket fastnar. Däremot går träningen helt okej. Jag har tränat varje dag den här veckan, och finputsat diverse tekniker och rekord. Badmintonspelet gick nästan bra sist, även om jag var trött efter tio minuter och vi skulle spela en och en halv timme. Dessutom är jag uppe i 25 reps i brutalbänken (målet 30 närmar sig sakta men säkert), och 3:45 i plankan (snart är 4-minutersgränsen sprängd). Så den biten har iallafall resulterat i någon form av mätbart resultat, även om jag är så översprängd av material i huvudet att även de lättaste saker som att komma ihåg att låsa upp dörren för att kunna öppna den känns näst intill oövervinneligt. Men, i viss enlighet till min nya syn på livet tänker jag inte klaga onödigt mycket på att det är jobbigt att tentaplugga, för redan några dagar efter tentan kommer allt slit vara glömt och förbi, så att negga nu är totalt värdelöst och enbart sämst. Därför ska jag nu ta ledigt, och titta på romantisk komedi och äta godis+kladdkaka med mina fantastiska umehomies. Yä.

Är tillbaka i Umeå efter juluppehållet, och har redan hunnit dyka rakt ned i ett tentaplugg som heter duga (patologitentan ska nämligen genomlidas nästa fredag). Schemat är späckat med ett mastodontavsnitt per dag, men det är bara att dra på pannbenet och inte låta det glida av. Och jag vägrar att klaga, för det vi läser är intressant och jag är på riktigt utvilad efter att ha haft det bästa jullovet någonsin. Julmys i Skåne, Köpenhamn och Stockholm, häng med massa folk som ger energi, sjukt grymma dagar i Åre med delar av dysfunktionella familjen över nyår och en mjukstartshelg med bio, god mat och träning. Jag har hunnit med så himla mycket som gör mig glad, och jag känner mig mer tillfreds än jag gjort på länge, trots den stundande tentan. För hur det än går på den så är mitt liv awesome.