151104

9 maj 2016.
Scandinavium, Göteborg.
Mumford and Sons. 
 
Och på ståplats, jag.
L.Y.C.K.A.
 
 
Som jag önskar att livet varit på ett sätt som gjorde att vi kunde få uppleva det tillsammans. Tänker det som vårt band, fortfarande. Men nu är det inte så. Jag hoppas bara att tiden gör sitt så att jag kan tänka på oss och le när jag står där och blir berusad av musiken. Minnas det fina. Än så länge, not so much.

151019

Dagarna flyger förbi. Jag har, genom en av mitt livs större ansträngningar, lyckats skapat en tillvaro i vilken jag trivs. Bara det är ju rätt fantastiskt. Heja!
 
I lördags fylldes jag av så mycket energi att jag ännu inte har lyckats kanalisera den. Först var jag iväg på hopptävling. Iklädd vita ridbyxor för första gången på fem år gick jag omkring med tidernas leende och toknjöt. Att det gick bra och att fyraåringen jag får rida gjorde en felfri runda i sin första riktiga start någonsin blev sen en fantastisk krona på verket. Jösses vad jag har saknat den delen av livet. Att få ägna fredagkvällar åt att schamponera hästar, smörja träns och packa transporter. Att få gå upp svintidigt en lördag, klä på sig sina tävlingskläder och åka till stallet innan någon vanlig, vettig människa ens funderat på att vakna. Att uppleva den där laddade stämningen som jag inte lyckats känna av någon annanstans. Det har jag saknat, och nu är tanden redigt blodad. Som sagt, första AT-lönen börjar jag spara till en egen häst.
 
När jag kom hem från tävlingen och det kändes som att dagen inte kunde bli mycket bättre fick jag det bästa beskedet på länge. Håkan kommer inte alls bara göra en spelning i sommar, utan två! Så istället för att för behöva inse att det inte är okej att välja bort en läkarexamen för en konsert kunde jag få tag på biljetter till söndagens spelning och därmed komma ett steg närmre den Ullevimagi jag har sett fram emot sedan jag missade musikfesten där somras. Glädjetårar i överflöd. 
Första helgen i juni 2016 blir i stora drag alltså något i stil med:
fredag: examensceremoni i Luleå
lördag: examensceremoni, mottagning och examensfest i Umeå
söndag: Håkan på Ullevi.
Känner mig hyfsat nöjd med upplägget. Kan bli helt okej.
 
Ja och sen hade vi bartömning del två tagning två hemma hos mig på kvällen. Bjöds i vanlig ordning på många skratt och skeva uttalanden. Och sen åkte jag och jobbade på söndagen. Som underläkare på akuten, vilket för varje pass som går mer och mer känns som världens bästa jobb. Heja mig!

150827

På något sätt som jag inte förstår har det gått en månad till.
Jag har ingen aning om vad jag vill med det här. Mest troligt beror det på att jag inte vill någonting alls. Det är som med allt, med livet. Jag vill ingenting. Ett tag kändes det skrämmande, men nu gör det inte ens det längre. Allt jag trodde att jag hade byggt upp är borta, och jag har aldrig känt mig så betydelselös. Jag ser inte fram emot någonting, jag vill ingenting. För att få någonting att luta mig mot har jag försökt lova mig själv att göra klart skolan, men jag vet inte om det kommer att gå. För jag vill inte, alls. Mår illa av bara tanken på ett helt år till i Luleå. Men jag vet inte om det finns något bättre alternativ. Det finns ju inget annat jag vill göra.
 
Det är som det är och förmodligen blir det bättre med tiden. Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet verkligen inte hur jag ska klara av det här. Människor omkring mig säger att jag borde söka hjälp, men jag vet inte vem som skulle kunna hjälpa mig. Tror att jag är alldeles för insatt i vårdapparaten för att se en lösning där, och dessutom är jag skeptisk till att det kommer att hjälpa att prata. Det fattas för mycket i mig. Jag har gått sönder mer än jag trodde att jag kunde och jag är inte säker på att det går att laga. Trots att människor gått igenom detta så många gånger och klarat sig ut. Statistiskt sätt kommer jag också att klara mig. Problemet är att jag känner mig själv. Jag känner till mina styrkor och svagheter och jag vet om hur jag fungerar. Jag vet vilka sår som går djupast och vilka som lämnar de mest svårläkta ärren. Bränd, tror jag är ett vanligt ord att beskriva det med. Jag förstår varför. Det är som efter en brännskada. Först gör det fruktansvärt ont, och man är så skör att minsta lilla darrning får allting att gå sönder igen. Men så småningom börjar man läka ihop. Det går att andas igen och så småningom känns det inte oöverstigligt att ta sig upp ur sängen på mornarna. Sen märker man att den nya huden som kommer inte är av samma kvalitet som den som var där innan. Det kommer kanske inte alltid att synas, men det känns. Det blir aldrig lika bra igen. Det blir aldrig helt. 
 
Jag vet att jag har lovat att försöka må bra. Men det går inte.
 

150727

Jag hade bestämt mig för att inte skriva, men jag tror att någonting är fel. 
Inatt såg jag en människa dö och jag kände ingenting. 
Jag kände ingenting. 
Det skrämmer mig. 

31 juli 2012

this is the end of life as I know it.

2 februari

När jag vaknade av att klockan ringde imorse kunde jag inte komma på varför jag skulle gå upp. Jag kunde inte komma på hur det skulle göra livet bättre för en enda människa om jag gick upp ur sängen idag. Jag har fortfarande inte kommit på någonting. Det enda jag vill göra är att dra täcket över huvudet och sova tills allting har gått över. Tills mitt liv är som vanligt igen. Såhär orkar jag inte ha det.

24 november

Vet inte varför jag gör det här mot mig själv.

GJ, JG.

Nu är hon på Bali någonstans och lever livet. Och jag unnar henne allt gott, trots att hon kommer vara brun som det anushål hon egentligen är när hon kommer hem! :) God Jul och Gott Nytt År, Julia <3

image207

Saknar dig, miffo!







P.S Rubriken är en förkortning för God Jul, Julia Gudmundson D.S


pussilull

Home sweet home...eller?

Jag vet inte. Det är med många blandade känslor som jag sitter i mitt gråa rum och försöker skriva ner alla funderingar som far runt uppe i huvudet.

Alla säger: "Åh, det är jättevarmt här hemma!". Jag nickar men konstaterar snabbt att det inte alls är speciellt varmt. Därifrån jag kommer är vattnet tio grader varmare.

Gud så jag kommer sakna vattnet. Turkost och mörkblått på samma gång, liksom självlysande och glittrande ikapp med solen. Vågorna som rullar långt upp på stranden. Vågorna som sveper över brunbrända barnafötter som springer i den våta sanden. Vågorna som får mig att tappa andan varje gång jag tittar på när de slår upp mot klipporna och bryts i en kaskad av vitt skum. Inget mer Vamos a la playa.

Jag kommer sakna kusinen också. Kommer sakna stunder som när vi båda envisades med att sova i den där hängmattan. Hur vi höll på en halvtimme för att bara kunna ligga stilla. Hur vi pratade hela natten om allt och ingenting. Bara det att höra varandras andetag mot en bakgrund av djungelljud och Orinocofloden som sakta rann utanför vår bungalow. Det kommer jag att sakna.

Sen går det inte att komma ifrån att vi har träffat världens skönaste, flummigaste och stördaste människor. Människor som man gapskrattar åt och med samtidigt, utan att de ens behöver öppna munnen. Tänk om vi i Sverige kunde vara lite mer som Pinoccio, Michael, Fish, Eriksson (Eddison) och alla de andra. Woah! Bjud på er själva!^^



-Man ska inte äta choklad, då kan man bita sig i läppen.
-Ska jag spruta på dig?
-Pingis och ehm.. vattenkrig^^
-Röda/Blåa badkläder...
-...under en tajt klänning.
-Tjipp Tjipp.
-11-åringen.
-Nattbad.
-The mouthorgan.
-Olé.



Å andra sidan har jag saknat mycket här hemma också. Men en vecka till där borta skulle inte suttit fel, det skulle det inte. Jaja, ska iaf få pussa på Rosa o the Crew igen. Det är INTE illa^^


pussilull

En helt vanlig underbar tisdag.

Jag är typ helt sjukt, galet äckeltrött och skyller min slarviga svenska och allmänt b-iga formuleringsförmåga på detta faktum. Det sköna är, att det inte gör någonting. Jag är sådär mysigt nöjd, har precis gått runt o trallat lasselåtar samtidigt som jag visslat lite småfalskt medan jag gav trettiofem hungriga hästar deras kvällsmål. (En liten parentes, om ni någon gång gett trettiofem hungriga hästar deras kvällsmål vet ni hur tillfredsställande det är. 35 par spetsade öron och 70 pigga o busiga blickar som följer varje rörelse man gör i väntan på att det ska bli just deras tur att få mat. Mullrande gnäggningar och tiggande skrap med hovarna som ber en att skynda på lite. Jag kan inte låta bli att skratta. Det är en sån där 'må-bra-känsla'. )

Idag har varit värsta härliga dagen. Vaknade och kom upp ur sängen utan att behöva snooza en enda gång (WOOOW), gick ner och åt jättestor frukost (två mackor med honung, en kopp the med mjölk, ett glas apelsinjuice samt jordgubbsyoghourt original med fruktmüsli) o pluggade lite samhällskunskap. Ninni åkte med bussen, myspys. Kom till skolan (bussen var i tid) och hade prov två timmar i samhällskunskap. Det gick helt okej, skrev lite för mycket men men.. Sam är ganska kul, även om det är svårt. Seen hade vi engelska. Tittade klart på nästan hela 'Hair'. (Bugg i systemet igen, vår lärare låter oss titta på filmer hela tiden för att han ska slippa göra det som för honom tycks vara omöjligt = prata engelska. Ja jag vet, det är konstigt med tanke på hans yrke. Men jag kan inte förklara allt här i världen). På mentorstiden fick vi tillbaka betygen. JACKPOT! :D Sen vare lunch och till sist matematik. Jag lyssnade på 'Söndermarken' och 'Kom ihåg Mig'. Blev sådär Zinkenbubblig i magen. Åh! ^^ Tack vänner i skolan för att ni får mig att må b

Slut på skoldagen...

Tog bussen in till Sollentuna station. Den var sen så jag fick springa till pendeln. (Visst är det seriöst så, att varje gång bussen är i tid är pendeln sen, och vice versa. Det synkar aldrig bra. Hmm, jag hann iallafall!) Mötte Viktor (<--- namn, woho^^)på centralen utan att behöva ropa högt. Internt, jag är inte så snabb som jag vill verka vara. Är typ, ganska blond egentligen (Uuh, den sved nog hos alla blondies. Nejnej, jag drar inte alla över en kam. Absolut inte.) Gick o mötte hans två homies o sen vidare till.. ehm.. jaduvet. Där borta *pekar* (Kommer aldrig erkänna att jag inte hittar i stan). Fikade, latte o muffins. Yeap. (Varför, åh varför finns det ugnar, och varför finns det plåtar och varför finns det formar, om ingen vågar baka... Muffinslåt. Ytterligare en oviktig parentes. Som sagt, jag är trött. HAHAHA)
Efter det gick vi genom halva (hela?) stan. Mycket trevligt. Yeaah (*låter sjukt ghetto*). Hann med bussen hem dessutom.
Kom precis hem från stallet, och nu ska jag sova. Sen så fick jag reda på att jag kommer slippa en jobbig grej i Venezuela. Som sagt : Värsta härliga dagen.. Yeeah ^^


Home.

Jag vet inte om det räknas som att skolka när man är hemma hela dagen för att man vaknade med huvudvärk på morgonen. Jag vill nog inte veta, för det är precis det jag gör. Sitter hemma och bloggar när jag kunde varit på min kemi och lärt mej om massa jätteviktiga saker som jag måste kunna utantill om en vecka. Ja jag vet, det är sämsta planeringen i världen, men jag orkade inte. Dessutom så skulle jag gjort bort mej som f*n om jag gått till skolan, eftersom jag och Juilio fortfarande inte har övat på vårat motionsprogram. Suck. Hahaha, jag vet inte om det är det att jag blivit lat eller om jag insett att det inte spelar någon roll hur mycket man anstränger sig, eftersom det alltid dyker upp nya, stora och omöjliga skolarbeten som man förväntas klara av på alldeles för kort tid. Man kanske kan säga att jag har blivit smart? Nej inte det? Okej.

Jag ska iallafall ägna idag åt att plugga ikapp det jag missar genom att inte vara i skolan. Tror jag. Samhällskunskap och kemi. Franska och idrott. Ja, det är så jag ska fördriva tiden idag. Om jag har tur så kommer Denise förbi och hjälper mig att ordna upp mitt liv, så att jag blir klar lite med vad jag vill och vad jag ska göra. Yeah! Det låter ju riktigt bra faktiskt. Underbart det skulle kunna bli asså. Om man inte bangar allt vill säga^^

Juste! Har gjort värsta upptäckten. Ackorden i 'Otherside' med RHCP o i 'Hurt' med Johhny Cash är samma. Precis samma hela tiden. Bugg i systemet liksom. Haha. Ja, det var bara det. Typ. Ehm, jaa. :D


Och... (trumvirvel) om 11 dagar sitter jag på ett flygplan till Venezuela. Härligt härligt (8)! *sjunger*. LÄNGTAR!


117703-55   117703-56





           pussilull

..men fredag är ändå den dagen som känns bäst.

En och en halv lektion kvar. Sen är det frihet i 64 timmar som står på tapeten! Eller, egentligen inte. Jag måste plugga gärnet den här helgen. Kemi, Matte, Samhällskunskap, Franska och Idrott. Har typ sex prov på två veckor, det är alldeles för mycket. Men sen är det lov igen. MASSA frihet och inget skolarbete. Bara sol, bad, god mat och umgänge med familj o kusinen. Underbart! Men först så har Julia och Caroline startat en studiecirkel, så imorgon blir det till att kämpa. Yeah!

Är väl typ meningen att jag ska fylla bloggen med massa intressanta saker som jag varit med om, meen.. några sånna finns inte, så det blir mest sedvanligt skitprat^^. Hm, dansade på idrotten. Johanna hade lektionen och det var najs värre. Jag är väl kanske inte född med några speciella dansartalanger, men who cares? Så länge det är kul står jag för principen att ju mer man flummar och gör bort sig, desto roligare får man. Och desto roligare får alla som tittar på en. Det anses ju typ att vara pinsamt om man försöker sig på saker som man inte riktigt kan, men det töntigaste är väl ändå dom som typ står på dansgolvet och är rädda att göra bort sig? Bara gungar lite o tittar lite nervöst på alla runt omkring. Faan, släpp loss lite! Shake what your mama gave you liksom ^^ (HAHAHA) Hursomhelst så försöker jag bjuda på mej själv lite då å då. Det var det jag skulle komma fram till :)

Nu ska jag vidare till kemin, sen är det helg. YEEES! :D


pussilull


Hängslen och Piloter.

Dagen slut och jag har fortfarande inte pluggat nåt. Eller, veckan slut och jag har fortfarande inte pluggat nåt. Skit! Jag kommer inte klara av den här terminen, I'm waay too oseriös. Fan, har hur mycket matte, kemi och samhällskunskap som helst att plugga. Plus att jag har alla oförberedda franskaprov att se fram emot. Mycket illa, mycket mycket illa!

Hursomhelst. Idag var jag och Rikke i stan och lekte. Det var fett mysigt! Först in till Sollentuna, där svikarna (Rebecca, Julioo o Johnnie) hoppade av våran resa och begav sig till Sollentuna Centrum. Rikke och jag vidare till the big town, gick till åhlens o fick abstinens när vi luktade på killparfymer.. Eller jag höll mej i skinnet, men Rikke blev galen och sniffade Armani Code och blev kär i alla som gick förbi när hon luktade på sin lilla provlapp för att dom luktade (eller parfymen luktade) muums. Typ " Ååååh, Ge mej Channing Tatum med Coode och jag dör!" (fjortis ? ^^ - Nope, she's the one and only Kim Rikke Karsten). Sen hittade vi svarta hängslen med guldspännen på HM, asnajsa. Gick vidare till Punkt Shop ( :O ) och köpte soolglajjor ( Piloter, 49 kronor :D ). Sen till Gallerian, käkade svingod ice cream med pineapple och kiwi-smak. Ruggigt gott! ^^ Sen, värsta kändisfrossan. Först springer vi förbi Lena PH, sen typ tio minuter senare så möter vi Idol-Danny ;) Värsta cool. Rikke kär i honom också. You goo girl! :D (Satsa!)
Tillbaka till skolan och nån j*vla mattetävling. Typ.. Känguruhoppet eller nåt sånt hette den. Jag var otroligt oambitiös och det kändes så bra! :D

Sen när jag kom hem red jag ut med syster och mor. Fick alla på dåligt humör, men blev glad igen när jag maxade lite på Rosan. Åh, adrenalin eller vad? Underbart! Sen var tanken att jag skulle leka seriös naturelev och studera lite, meeen nej då. Pratar i telefon istället. Mycket bättre, för det blir man glad av! :D


pussilull


Lycka.

Jag vet inte vad det är för fel på mig, men just nu är jag alldeles galet lycklig. Det är så att man nästan blir rädd, för man ska inte kunna må såhär bara genom att finnas till. Jag menar, idag i skolan så gick brandlarmet. Vi fick gå ut, och möttes av en skolgård som badade i solljus. Satt på en bänk och tittade rakt in i ljuset, kände hur kinderna blev varmare o varmare. Det är så, härligt!
O sen, innan idrotten, satt jag o Julia o Rikke o Rebecca UTE o lyssnade på Winnerbäck. Det är sjukt vad den människan får mig att må bra genom sin musik. Jag vet inte, men det känns som att han skriver för mig, om mig och till mig. Fånigt? Javisst! Men det känns verkligen så. Han beskriver allt som händer, alla stunder och alla platser i musiken så att man verkligen kan relatera till vad man själv upplevt. Det känns som att hans musik gör mig, hel..Äeh, jag orkar inte ens försöka förklara. Jag vet iallafall vad jag känner, och det är väldigt skönt ^^ Jag kan inte påstå att jag älskar honom, men jag kan verkligen utan att överdriva säga att jag älskar det han gör, älskar hans musik.


När du får spring i dina ben
och jordens dragningskraft är klen
När du är i luften
Kom ihåg mig då
-LW



Red i solen också. Första gången i år utan jacka! Varmt o underbart :D Älska att leva^^



pussilull

7 månader av hopp.

Idag är jag + ankare = sant i 7 månader. Det är 7 månader sen Zinken, sen den mest fantastiksa dagen i mitt liv. Känns som en evighet sen samtidigt som det kunde varit igår. Har haft ankaret på armen sen dess, med ett uppehåll två veckor över nyår, annars troget ifyllt vecka ut och vecka in. 7 månader med en symbol för hopp så nära. Det känns tryggt på något sätt, att kunna titta ner på sin högra underarm och se den lilla avbilden utgöra en skarp kontrast mot sin vinterbleka hyn.
Mina älskade älskade klasskamrater måste på något underligt sätt uppfattat att jag uppskattar ankare, så idag ropade Julia att jag skulle komma till the Crew som satt samlade med små fåniga leenden på läpparna på bänken i k-korrídoren. Med ett smile som kunde lyst upp den mörkaste vinterdag drog Rikke upp ett paket och räckte fram. 'Till lilla mej', tänkte jag och drog snabbt upp pappret.

Det var ett halsband. Med ett  A N K A R E  på. Jag ska ha det på mig hela tiden. Ju närmare hjärtat desto bättre.

Åh, så glad har jag inte blivit på länge. Tack i massor. You guys are the shit :D



pussilull

Spring is in the air!

Visst har ni också känt det? Visst har ni också vågat hoppas att kanske, kanske är den äntligen här för att stanna?
Snön har smält bort från marken, fågelkvittret letar sig in i mina drömmar när jag ligger och drar mig i sängen på morgonen och det är ljust när jag äntligen slår upp ögonen. Hästarna rusar runt med vårkänslor i de leriga hagarna, bockar o slänger med huvudet i vild galopp med ögon som lyser av glädje. Kläderna fulla av vinterpäls efter att man varit i stallet. Som om hästarna också vill lämna det sista av vintern bakom sig.

Den första riktiga vårdagen måste vara den underbaraste dagen på hela året. Det liksom pirrar i magen.. eller, snarare bubblar kanske^^ Att springa ut i T-shirt och uppdragana mjukisbyxor och se att det har börjat växa snödroppar i trädgården, det är lycka. Att gå hem från bussen efter skolan och känna solen i ryggen, eller att strunta i jackan när man ska gå till idrotten. Såna där småsaker, som kan göra så mycket. Snart, mycket snart så är det vår på riktigt. Snart ska jag slita ut mina converse när jag springer runt på gräsmattor och i tussilagofyllda diken. Snart ska jag känna att det var så länge sen det var vinter att man nästan börjar längta tillbaka. Men just nu, längtar jag bara till det jag har framför mig.

Se Upp VÅREN! Här kommer Caroline!

pussilull



 


Maria Bredberg.

Av hela ens liv, är två månader inte så lång tid. Det är en bråkdel av den stund man tillägnas här på jorden. Inte mer. Ändå tänker jag med skräck på de två kommande månaderna. Tänker på hur tomma mina dagar kommer att vara, på hur färglösa veckorna kommer kännas. Jag önskar inte på något sätt att det skulle vara annorlunda, för den här tiden kommer bli den bästa i ditt liv, det är jag säker på. Det är bara det att jag kommer sakna dig, varje dag.

Jag har ägnat idag åt att tänka igenom vad det är hos dig som jag tycker så bra om.
För det första är du 100% Maria. Du är du, och alltid du. Det är skönt att veta att du alltid är den person du utger dig för att vara, och inte nån som du tror att din omgivning vill att du ska vara.
Som person är du osjälvisk, ärlig, rolig, snäll och smart. Man kan alltid prata med dig, alltid räkna med att du ställer upp om man behöver dig. Det betyder oerhört mycket.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men jag vill inte att folk ska tro att det här är något "fjortis-åh-jag-älskar-dig-mest-i-världen-inlägg", för då kommer ingen tro på det jag skriver. Dessutom tror jag inte att det behövs. Du vet att du tillför glädje genom att vilja vara en del av mitt liv.



"Jag önskar dig allt vackert för du är det bästa som jag vet"


Med detta vill jag egentligen bara säga: Ha det underbart bra! Lär dig nya saker, träffa nya människor och kom hem hel och välbehållen. Jag ska göra mitt bästa för att vi ska ses på Badminton, det vore galet^^ Trevlig resa! :D



pussilull


And the final days..

FREDAG

Börjar närma sig slutet på resan, det känns på stämningen även om alla gör sitt bästa för att inte tänka på det. Kom på att det efter den här dagen kommer vara 51 veckor tills nästa hela skidvecka. Rysningar i kroppen och ångest i huvudet. Hur ska jag orka ett helt år utan det bästa som finns? Hur ska jag orka ett helt år utan att få åka skidor igen?
Jaja, försökte att inte tänka så mycket på det iallafall.. Åkte skidor på förmiddagen, käkade lunch på Ullas (etiole nånting, kommer inte ihåg^^). Asså, panik när dom spelade Darin! Har man åkt hela vägen till Italien för att lyssna på en svenska smörsångare? (inget ont om Darin, han är jätteduktig på att sjunga, men inte riktigt min typ^^) Näe, jag blev lite besviken då asså.. Hehe. Maten var iallafall suverän. Käkade  Lasange, mamma åt nån jättegod PestoPasta och det var allmänt jättemysigt där. Lite läskigt att jokern var där och stog och lurpassade på min hjälm:P  (jaja, lite stalkerrädd kanske, han stog ju bara där.. Men FETT scary nisse!)

Drog hem för att byta om innan Afterskin. Första gången man visade upp sig i annat än skidbrallor, jeansen var efterlängtade vill jag lova. Var på ett nytt ställe. Mycket större och väldigt chill. Träffade Andrea igen, synd att man inte hann umgås nåt där, menmen vi har ju franskan^^ VIktor fick leka kung på mobiler när vi inte fattade nåt alls, o sen hände inte så mycket mer. Åkte hem och började packa ihop lite. Kändes tungt i hjärtat och allmänt jobbigt, även om jag längtade efter alla hemma galet mycket. Så många man inte sett på så länge, man saknar männsikor mer än man tror att man ska göra från början.

Käkade middag, satt kvar ett tag men pallade inte ens vänta på efterrätten, dom är ju inte jordens snabbaste på den där restaurangen om jag ska vara ärlig.. Drog upp till Denise och spelade Chicago (Colorado, Cervinia.. you name it). Jag är verkligen elit på att fuska i kortspel.. Kanske inte så smart att säga det offentligt, men jag tror inte att jag har spelat en enda omgång kort utan att fuska alls. Det är ju det som gör det spännande.. "Hjälpte" Denise ett antal gånger innan resten av gänget upptäckte det.. Fick byta plats och hjälpte Viktor lite istället. HAHA. Pontus världens mest odiskreta fuskare.. Hursomhelst vann jag eftersom jag fick Viktors poäng när han gav upp (man fååår göra så). Känns bra känns bra. Sonmade vid 12.. Fyra timmar innan uppstigning, yeah!

 
LÖRDAG

Tänker inte kommentera hur jag kände mig på morgonen. Gick upp, klädde på mig och sminkade mig (Jag vet, så seriös ska man inte orka vara på morgonen, men det är väl en störning man får då och då. Brukar inte vara så fåfäng:P ) Sen parkerade jag mig mellan Denise och Maria längst bak i bilen, och la mig skönt tillrätta med huvudet i Nisens knä. Somnade ganska snabbt, och sov väl ett par timmar eller så. (Tar ett tag till Milano).

Ett tag längs vägen hade jag lite småpanik. Eller rättare sagt så hade vi väl det allihopa, eftersom när vi var fem kilometer från flygplatsen så hade vägen blockerats av en långtradare som vält. Synd om chaffisen, men helt ärligt så funderade jag mer över att vi kanske inte skulle hinna med vårat flygplan. GPSen hjälpte inte ett piss, och ingen av oss i bilen känner till Milanos förortes såvidare jättebra, men efter många om och men kom vi iallafall fram.

Ut med väskorna fort som *** och in på flygplatsen. Alla höll på att kissa på sig (nästan) och passande nog så städades typ alla toaletter just då. Underbart. Bara en liten parentes. Nån snäll tjej som jobbade på flygplatsen öppnade en ny incheckningsdisk när hon märkte att vi hade bråttom, så jag o mamma o cissi o maria checkar in(Muppmamma fick sitta i buisness :P ) o springer vidare till gaten.. Familjen Stolt var precis bakom så det var väl ingen som trodde nåt annat än att dom också skulle checka in, men tydligen stängdes incheckningen framför näsan på dom. Stackars nissar, dom fick ta taxin till en annan flygplats o åka därifrån. VI andra åkte som planerat, först till Amsterdam (med BK (äntligen MAT!) och sniffandes på CK one och DKNY 'äpplet' men) och sedan vidare till Stockholm/Arlanda. Fick inte alla väskor men å andra sidan en liten lapp med en liten mailadress.. Såå, som jag tror att jag sagt tidigare; man ska inte klaga. Ta det onda med det goda. Yeap, that´s the way.

Morfar kom och hämtade oss på Arlanda, och det första jag gjorde när jag kom hem var att pussa på Myggis och Rosa. Shiet vad man kan sakna djur mycket asså. Sötnötter är vad dom är. Kom hem, åt en suverän lasange som mormor som vanligt hade gjort och knäppte lite på efterlängtade gitarren. Hade bestämt mig för att sova tidigt, men fastnade framför datan.. Surprice..

När det väl blev dags att lägga huvudet mot kudden hade jag ganska mycket att tänka på. MItt älskade ankare fungerar som terapi, att titta på det o skenet av min dinosaurielampa är det bästa som finns när man ska sova. Är dig evigt tacksam Claes, det vet du. Är helt övertygad om att jag somnade med ett leende på läpparna.

VECKA NIO TVÅTUSENSJU VAR HELT UNDERBAR: TACK VÄNNER OCH FAMILJ!


pussilull

Uppdatering

TISDAG

Jag var faktist inte jättetrött när jag vaknade på morgonen (Jag vet, helt ologiskt eftersom jag alltid är trött och vid det här tillfället dessutom sovit alldeles för lite). Kan bero på att jag hade lovat att inte vara trött och grinig (krav som ställts på mig för att jag skulle få gå ut). Hursomhelst, jag var inte så trött, eller inbillade mig att jag inte var så trött iallafall, så jag hoppade glatt upp ur sängen o sprang tillsammans med Maria upp för att käka frukost. VId fruksotbordet fattades ett antal människor.. Två olika sjukdomar, men samma symptom (HAHA).. Fick höra att hela högen mådde lite illa^^

Resten av gänget (vi som fortfarande mådde bra och inte var "åksjuka") åkte till backen.. Jag och Maria bestämde oss för att åka själva, och eftersom det på grund av kraftig vind inte var så många liftar öppna hela vägen upp till toppen åkte vi bubblorna (som inte går hela vägen upp). Så länge man höll sig en bit ner var det jättefint väder, solen sken och det blåst i princip ingenting. Vi käkade lunch på en uteservering och glassade i solen med pommes, pizzaslice och sprite. Det var ruggigt skönt, välbehövlig suntan och en utsikt som man inte glömmer i första taget. Matterhorn mot en klarblå himmel. Brudarna från kvällen innan kom till samma ställe, och satte sig ner vid oss för att käka. Så där satt vi ett tag, snackade skit och njöt av livet, myspys!

Åkte efter ett par timmar av solande ner till en liten restaurang alldeles i närheten av parkeringen, för att ta en latte och pussa på Denise. Hon satt i sina svincoola glajjor och läste ut Linas Kvällsbok (min bok, den är ruggigt underhållande att läsa). Stackars liten såg inte alltför pigg ut, men vi var alla lyckliga att hon var på benen.
Efter det drog vi hem, det var ingen som var taggad på Afterski så vi sov, läste o duschade istället. Precis vad alla behövde, och till middagen var vi ganska pigga hela högen. Efter maten (som smakade piss som vanligt) skulle vi se film inne hos oss, men jag fick aldrig igång datan, så det blev en tidig kväll istället. Naaaaajs, älskar att SOVA :D


ONSDAG

Ytterligare en dag i landet som ser ut som en stövel på världskartan. Vaknade upp och började tänka på att det snart var dags att packa ihop sina belongings. Fan, det är det här som är det värsta med att bara vara borta en vecka, man börjar räkna ner till hemresan typ precis när man kommit iväg, tiden går alldeles för fort. Skulle inte banga på att vara borta en månad istället, för att utvecklas lite i mina skidkunskaper.. Man vill ju kunna äga lite, tyvärr så är jag inte så skillad på det här med skidor, än..  Men en dag ska jag fan vara det, riktigt superbra ska jag bli.. Undrar bara när den dagen kommer :P

Hursomhelst, alla var på benen idag. Och alla åkte skidor hela dagen om jag inte minns fel. Det var ruggigt fint väder. Solen sken och det brände i ansiktet, käkade lunch vid sittliften längst till vänster (den där långsamma med plats för tre stycken).. Min mat kom sist av allas (kändes som en pik, typ "ät inte hela tiden, du behöver inte det", men jag sket i det och tjatade på dom tills maten kom.. YES!) och det blev därför en ganska lång lunch. Men det var nog ingen som var ledsen för det, satt mitt i solskenet o i värmen av det gula klotet (försökte komma på ett annat ord för sol, eftersom jag använt det ganske många gånger) kändes det inte som panik att åka därifrån.. Satt o lyssnade på musik ett tag istället (Himlen är underbart blå). Det sista jag och Maria gjorde var att (med pjäxor och ryggplatta) springa upp i djupsnön uppför en backe (den var låång) för att sedan rulla nerför branten. Det var ASKUL, och jag blev totalt råsnurrig i huvet efteråt.. Kunde knappast gå rakt, och fick lite problem med att få på skidorna på fötterna.. Men det var det så värt, haha, gick fort som tusan^^

Denise (och resten av familjen Stolt för den delen) skulle äte middag i byn tillsammans med npgra av deras homies.. När jag och Maria skulle upp till våran uuunderbara (ursäkta sarkasmen) restaurang (som förövrigt hade skärpt till sig ordentligt just den kvällen jag och Maria och Denise inte äter där, suck) visade det sig att grabbarna också dragit in till stan för att käka. Jag och Ängeln ville ju inte vara sämre, så vi tiggde skjuts och sprang in på första bästa pizzeria. Så sjukt gott med ett ordentligt mål mat. Satt där ett tag, kom fram till att servitrisen hade väldigt fula byxor, och var allmänt nöjda med att vara mätt den här tiden på dygnet. Sedan drog vi vidare, chekade lite olika ställen för att se om det var något vi missat, hamnade på en privatfest för att tillslut hamna inne på samma restaurang som Pontus o Viktor. Taggade till Copa Pan, där vi satt och väntade på att Denise skulle bli klar med sin mat.. Det tog ett tag, så efter att pojkarna avslutat det de kom dit för att göra begav vi oss i samlad trupp vidare till Kaninen. Tydligen hade Pontus bokat bord eller nåt där, hmm, hamnade iallafall framför livebandet (som inte spelade så många låtar som man kände igen.. typ, kanske en eller nåt) så det blev mycket skrika till varandra för att man skulle kunna höra vad som sas.. Jaadu, sen skulle jag väl vilja påstå att det skedde ungefär liknande ting som sist vi var ute^^ Lite mer kanske, haha, men jag hade kul iallafall.. Hoppas jag inte gjorde bort någon allt för mycket (A).. Som nån sa: "där hände det nåt.. hmmm.. nah kommer inte ihåg."
Jag vet att jag puttade Denise på ett bord. Förlåt vännen, det var inte kul. Och verkligen inte snällt.. Min hjärna fungerade inte som den skulle då bara^^
Skönaste var att jag blödde näsblod i bilen hem, men att ingen märkte det. Haha, det borde ju nån ha gjort iallafall :P


TORSDAG

Pappas sista dag. (Han drog till USA för att jobba på fredagen, stackars liten). Jag var inte fullt lika pigg denna morgon, ingen aning om vad det kan bero på egentligen. Var ju ganska lugnt kvällen innan, blev inte ens så sent. Jaja, kanske ett bett av latmasken helt enkelt. Satt i allafall vid frullen o lyssnade på musika, tror att jag sa kanske sammanlagt tio ord på hela måltiden. Vet inte varför, men pigg var jag då rakt inte. (Börjar bli lite uttjatat det där, men så sant som det är skrivet var det så :P) Var sisådär med vädret.. Men vi åkte iallafall. (Såklart!) Provade att åka på Valtournenche-sidan. Det är ytterligare en del av liftsystemet, men inte lika stort som Cervinia-sidan. Såg nån nisse som åkte skidor fast han var blind! Förstå hur modig grabb! Var en kille som åkte med mikrofon framför honom, och sa vart han skulle åka. Vi provade det sen, men det var typ huur scary som helst:O Kommer aldrig våga åka om jag skulle tappa synen, tyvärr.
När vi skulle käka lunch så tappade vi bort Pappa och Tom, så vi la oss ner i backen och typ sov ett tag.. Det var ganska mysigt faktiskt.. Men man blev blöt snabbt. Suck. Hursomhelst, hittade ett matställe där vi käkade, gott som vanligt, och sedan drog vi vidare neråt the village. VIlle inte dra påAfterski denna dag heller, alla var möra o sega, men eftersom vi inte fick plats i bilen allihop så skulle jag och Denise och Maria vara kvar i byn tills dom andra var hemskjutsade. Vi strosade runt ett tag, och blev blöta av allt snöfall. När skjutsen kom skulle den dock handla lite, och det slutade komiskt nog med att vi kom hem sist av alla (efter andra bilen tillochmed). Jaja, man ska väl inte klaga.


Maten var bättre (!) på kvällen, och vi satt kvar ganska länge. Pontus satt kvar och pratade vuxenprat med dom vuxna (jag vill ALDRIG bli myndig) medan resten av vi mellanstora barn gick ner till min lägenhet för att kolla på film. Datan var upptagen av 93orna, så vi spelade lite kort ett tag istället. Maria slocknade dock på en gång.. Hon var trötter^^ Vid 20 i 12 tvingade jag cissi o co att sluta kolla, och jag stoppade i Kill BIll 2. Den var typ jättelång och jättekonstig, men ganska skön.. Blev skitskrajj för "Den svarta Mamban", något som enligt mitt sällskap var jätteroligt.. Bara jag och Viktor som pallade hela filmen (Yes, status igen) och såhär i efterhand är jag glad att jag såg klart den, annars hade jag fattat ännu mindre :P



pussilull

Italien - Cervinia

Prolog-
Enligt tradition så åker min familj alltid skidor på sportlovet. Förut styrde vi kosan mot Björkliden, i sällskap av ett flertal andra familjer (typ kanske fem eller nåt), men de fyra senaste åren har vi istället satt oss på ett flyg som åker söderut, mot Italien närmare bestämt. Precis som förra året var slutdestinationen i år Cervinia, en liten men väldigt mysig skidort med trevliga skidåkningsmöjligheter. (Blablablabla..Kom till sak)

Rollista-

Familjen Kastre/Runberg (/Bredberg):
*Caroline Kastre - Det är jag, alltså typ ägaren till den här muppiga bloggen. (Först på listan - Status)
*Cecilia  - Min lillasyster. Hon är tonåring (men jag älskar henne iallafall^^)
*Karin  - Min mamma. Har precis klippt sig, det blev riktigt najs.
*Lehard  - Min pappa. Är varken tonåring eller nyfriserad, mest bara pappa :)
* Maria - Min ängel. Tillhör nu i princip familjen, men är egentligen min kompis. (Min ängel)

Familjen Isenstein (/Söder):
*Tom Hanks (haha)  - Pappan i den familjen. Pappas homie. Tillsammans är dom speciella.
*Elisabeth - Mamman i den familjen. (Självklart ?)
*Isabelle  - Typ som en extra lillasyster. Tar hand om Cissi när inte jag pallar (=oftast) ^^
*Pontus - Typ verkligen inte som en exrta bror :P Gillar aktier (skitkul). Myndig, om nån missat det^^ (Nähä, inte det? Okej, alla visste redan)
*Viktor - Pontus ex´s bror (haha). Huruvida han tillhör deras familj kan jag inte uttala mig om, men det gör han nog.

Familjen Stolt:
*Rolle - Pappan. Har kexchokladjacka som syns bättre än man tror.
*Therese - Mamman. Som en extramamma typ. Pussar mig godnatt, det ska liksom vara så.
*Denise - Världens bästa Dreadsie. Känt sen typ alltid. Granne och extremt nära vän.
*Dante - Det här med extra småsyskon igen.. Jag har visst en brorsa också.

Familjen Forsman/Reinhammar:
*Mats - Gissa! Ja rätt! Pappan.
*Magdalena - Yeap, rätt igen. Mamman:)
*Benijamin - 93a, typ homie med Isabelle o Cissi o Dante..
*Hampus - Fick smeknamnet Pampers. Vet inte varför, men det lät roligt.



LÖRDAG

För första gången någonsin är jag klar innan vi ska åka (ganska brutala hot av min familj en stor bidragande faktor till fenomenet), och jag hann till och med bädda sängen innan taxin kom. However, var i tid på Arlanda.. Maria kom, och berättade "Sagan om hur familjen Bredberg lyckats tappa bort jackan på intersport". Spännande, men inte helt oväntad historia. Vi såg en Ande-kopia vid incheckningen, det var skrämmande likt i profil, kom på att Cawboy hade namnsdag och det var ungefär det närmsta vi kom Bullerbybarnen den veckan. Sorgligt, men sant.

Efter att vi checkat in käkade vi en macka var på nån restaurang eller nåt, fick ett grymt roligt sms av Denise ("Normala familjer sätter sig i restaurangen, min familj sätter sig i baren. Bra början.") Hehe. Det var skojjskojj. Hoppade på planet (näe, inte bokstavligt talat). Till saken hör att jag fortfarande inte hade hälsat på varken Pontus eller Viktor. Det kändes ganska mesigt, och jag bestämde mig för att "make a move" i Amsterdam. Töntcarro ansåg att det inte kommit någon "rätt tillfälle", så det blev inget av med det. Jag är nog egentligen mesigare än jag vill verka vara, det suger.

I Amsterdam försökte jag, Maria och Denise (+ en svans av småbarn) leta reda på Tax-freen. Det gick inte så bra, det närmaste vi kom var att titta på den, en våning för högt upp och genom en glasruta. Fönstershopping i kubik skulle man kunna säga. Det mest spännande med Shithole är att den har rullband som kan prata. "Mind your step", lät dem kontinuerligt. Spännande? kan man fråga sig. Inte så värst är svaret. Jag blev mest irriterad och skrek tillbaka (Mind your own fucking buisness) och tyckte att jag var allmänt smart, fram tills dess att nån berättade att det var en maskin. (Luring, jag visste det innan) Fick en macka på planet till Italien iallafall, gott!

När vi kom fram till Italien var det redan mörkt. Trängde ihop oss i baksätet och hade allsång i ungefär tre timmar, hela långa snirkliga vägen upp till hotellet. (Stannade för att äta en .. Macka (!) på vägen, annars raka spåret) Var inte alltför pigg när vi kom fram(halv ett), så det blev raka spåret i sängen. Kommer ihåg att jag frågade pappa när vi skulle gå upp dan därpå. "Halv åtta kanske", fick jag till svar. Jag trodde seriöst att jag skulle avlida. Menmen, det gick ju det med.


SÖNDAG

Din vilda gissning stämmer. Nej, jag var inte pigg när jag vaknade. (Undrar när senaste gången jag var pigg är, inte då iallafall). Vaknade halv åtta, eftersom min älskade lillasyster ställt sin klocka. Wohoo! "Hur kan ni vara så pigga?" var min fråga till resten av världen (till min familj). Jag fick ett skratt av Maria till svar. Vet fortfarande inte hur jag ska tolka det. Tror inte att det var ett förvånat skratt, jag brukar inte vara så morgonpigg^^
Upp till frukosten: Bananyoghurt, mackor, ägg, brownie, kakor, the, nutella och banan. Mums fillibabba. Jag bangar aldrig på mat, det är typ en av mina allra största intressen, att äta alltså.
Hälsade på Arto (hunden som bor på hotellet) på vägen tillbaka ner till rummet. Han är jättestor, jättesnäll och jättesöt. Om jag skulle få en hund skulle den vara som honom, han är världens mysigaste!

Var iallafall galet taggad på att åka skidor när vi åkte till byn för att fixa med liftkorten (inte så värst konstigt kanske, eftersom jag var på en skidresa, menmen). Så när vi tog första liften upp pirrade det i hela kroppen,typ. Åkte hela vägen upp till toppen (över 3000 möh). Man skulle utan att överdriva kunna påstå att det blåste litegrann däruppe. Egentligen är det lögn, det blåste snarare halv orkan. Lite jobbigt eftersom pappa o Rolle skulle fixa med Denises bindnigar, och den enda stället man kunde göra det på var i värsta hurricanen. Det löste sig ju till slut, men jag tror att både pappa o Rolle hade lite smått stelfrusna fingrar när de var klara.
Vinden i kombination med ett lätt snöfall gjorde att sikten inte var mycket att hänga upp i julgranen. Såg inte ett piss om jag ska var uppriktig, det blev ett litet antiklimax, hade sett fram emot ett förstaåk i strålande solsken utanför nån pist, men man ska inte klaga.. Jag fick mina åk (se kommande dagar). Käkade Spagetti o Köttfarssås till lunch. Det var gott, och som vanligt var jag jättehungrig. Pontus och Viktor satte sig vid oss och åt, har för mig att jag tyckte att det var skitpinsamt eftersom jag fortfarande inte hade hälsat, men det kan vara så att jag bara borde ha tyckt det. Blev ett stelt "Jaha, var-går-du-i-skolan-då-samtal", men isen var bruten iallafall. Haha, det var inte en så stor grej som jag verkar få det till, men ville bara skriva ner känslan^^

Fortsatte åka skidor efter lunch. Blev inte så mkt mer än att åka i pisterna och hoppas på att inte åka på nån fet snövall som man inte ser. Började längta efter after skin ett par timmar innan vi skulle dit, och kände mig allmänt misslyckad som klagade första dagen, men jag kan inte rå för att jag är lat och lite småkräsen. 
After Skin var på ett ställe som heter Copa Pan. Det är skitlitet men skitmysigt, man får trängas i värmen med alla man tycker om och titta på alla tuffingar som dricker öl medan man själv rör försiktigt med sugröret i sin sprite med isbitar och sjunger och trallar på någon svensk sommarlåt. Det är sån afterskin är i alperna med mig^^ Drack en pissäcklig varm choklad med ovispad vispgrädde. Pallade två klunkar, sen kändes det som jag skulle lägga ner försöket att dricka upp den:P

Efteråt sov vi ett par timmar på hotellet (har jag berättat att min vägg är jättevarm? Den är som ett element. Det är feting mysigt att lägga sig nära den och värma fötterna) innan det var dags för kvällsvard på hotellets restaurang. Maten var faktiskt inte så mycket att hurra för. Jag åt iofs upp allt (vill jag tro) men jag skulle kanske inte rekommendera maten till någon jag inte vill ska få en traumatisk upplevelse som medför men för livet. Maria och jag åt en halv burk nutella efteråt, för att inte svälta ihjäl. På kvällen satt jag, Denise, Maria, Pontus o Viktor o typ lyssnade på musik. (Min musik, vilket innebär bra musik. Synd bara att inte alla kan uppskatta den) Sova vid typ tolv, eller nåt..


MÅNDAG

"Ja må han leva! Ja må han leeeva!"  GRATTIS Pontus, 18 ÅR! Ja, han blev myndig. (Ni sa ju att ni visste, daah) Vi fick också höra det ett par gånger. Moët till frukost (Nej inte för lilla mig, jag är inte myndig. Suck) Jag måste erkänna, att jag blev lite avis ett tag, men min stund kommer. Jag ska också bli arton nån gång.. Om ett par år.. Suck igen. Jag skålade i the, det är inte illa det heller :)

Åkte skidor hela dagen, som väntat kanske. Det är typ det som är meningen med att åka på skidsemester. Smaart Carro^^ Det var lite mulet, men bättre sikt än dagen innan. Skidåkningen var över lag bättre på måndagen än på söndagen, men fortfarande långt ifrån hur bra det kan bli. Kändes ändå bra att veta att man har nåt bra att se fram emot, fast hade inte bangat på en hel vecka med bara underbar offpist (När man åker utanför de preparerade backarna^^) 

"Efter det åkte vi på afterski,
Sen åkte vi hem o sov,
Sen åt vi lite snabbt för att sedan åka till krogen, 
Till afterskin.. sen till klubben o där hände det nåt.. hmmm.. nah kommer inte ihåg."

Vi drog alltså ut på kvällen. Pontus 18årsdag kan man ju inte missa. Fast det gjorde Denise. Jag och Maria grät inombords när vi fick reda på att du var sjuk. Stackars liten, vi ville ju ha med dig. Menmen, det är klart att man inte ska ut om man inte mår bra. Dansade med massa jättefula Italienare (haha). "Men fan Carro, kolla hans feta näsa. Dansa här istället" Klockrent faktiskt. Jag och Maria och Tilda ut först på dansgolvet (som vanligt?) och körde såhär-dansar-dom-på-stureplan-dansen ett tag, tills golvet började fyllas på riktigt. Gjorde snöänglar utanför kaninen när vi skulle hem. Fast jag gjorde med huvudet neråt, var ganska varm. Haha, det var kul ;)


Haha, förlåt. Men det var kul. Ska skriva klart imorron. ^^



pussilull

Tidigare inlägg