Börjar sakta men säkert få ordning på min lilla låda. Möblerna är på plats, flyttkartongerna uppackade och cykeln är numera i ett stycke, vilket innebär att mitt hem nog kan klassas som funktionsdugligt. Det är dock fortfarande viss Kumlafeeling över stället, i och med att jag har uttalade svårigheter med att klura ut vilken typ av väggar det är och därför inte vet med vad för slags skruv jag ska sätta upp mina tavlor och hyllor. Resultatet bli gråvita, tomma väggar med lite överspacklade hål här och var. Lär alltså dröja innan jag får visa upp mitt boende på mittuppslaget i "sköna hem", men det är ändå ganska mysigt. Jag gillar det, och jag gillar området. Dessutom får man uppleva en helt ny dimension av den här staden när man är här på sommaren och kan cykla vart man än ska. Har upptäckt jättemånga nya vägar och områden den senaste veckan, så Luleå har verkligen vuxit (åh humor) i mina ögon sen jag flyttade. 

 

Trivs som en firre i en pöl på jobbet också, speciellt de senaste dagarna när jag faktiskt fyller en funktion och måste anstränga mig för att hinna med det jag ska göra. Det ger mig så mycket perspektiv att jobba här. Jag inser hur fint jag har det, och hur mycket tur jag har haft i mitt liv som tog mig igenom all skit utan att hamna alldeles för snett. Klart att jag är lite speciell och att jag har mina halvtaskiga sidor, men det kunde verkligen ha blivit riktigt fel. Att få se exempel på hur illa det kan gå för de människor som inte hade samma tur som jag har haft, som kanske inte hade en lika fantastisk familj eller som inte hade turen att få en alldeles egen Myggan att fly till när verkligheten blev för mycket. Det gör mig enormt tacksam, och jag önskar att jag någon gång i mitt liv får möjligheten att ge tillbaka lite av allt som jag har fått. Jag ska göra mitt allra bästa för att kunna göra det, i alla fall.