Det har varit en fin sommar hittills, trots det (över lag) dåliga vädret. Mycket glädje, och många skratt. Igår kväll spontanade jag och en gymnasiekompis upp till Storforsen, bilen gick sjukt snabbt och solen värmde. Det var en riktigt bra kväll. Så, det finns alltså inte mycket att klaga på.

 

Däremot är det mycket jag går runt och funderar på. Många saker som jag inte har fått klarhet i, och det gör mig rastlös. Jag känner mig lite förvirrad, fast jag nog egentligen inte är det. För om jag tänker efter vet jag vad jag vill. Det hela har snurrat till sig när jag har börjat fundera för mycket på "hur", och när jag har låtit vissa av dina känslor smitta av sig på mig. När jag har sett din osäkerhet och dina tvivel, och gjort dom känslorna till mina. Jag är inte osäker, inte på vad jag vill. Däremot inser att det nog har verkat så och att det sannolikt har snurrat till saker för dig också. Förlåt för det.

Jag har inte alla svar på exakt hur det skulle kunna gå till. Jag tror att jag har varit alldeles för insnöad på att allt måste bli så bra som det bara kan, och att om det här ska bli av så är det väl bra om jag/vi tänker efter redan från början för att skapa så goda förutsättningar som möjligt. Det är en bra tanke, men inte när den tar över så mycket att den tar fokus från det jag egentligen vill. När det blir viktigare för mig att göra allt "rätt" än att göra det jag vill, då tror jag att det är lätt att tappa spåret. Jag tappade spåret för en kort stund, men jag har hittat det igen.

 

Egentligen bryr jag mig inte så mycket om på vilket sätt det går till, inte så mycket alls. Men jag bryr mig väldigt mycket om det här.

 

Så, nu ska jag lyfta blicken från det som har stått i vägen, och förklara vad det är jag vill:

 

Jag vill må bra.

Jag vill att du ska må bra.

Jag vill att det ska finnas ett jag.

Jag vill att det ska finnas ett du.

Jag vill att det ska finnas ett vi.

 

Jag tänkte bara att du skulle veta det.