Tungt.
Är det verkligen värt det här?
pussilull
Separationsångest.
När hjärtat i otakt bultar som en hammare innanför bröstet.
När ögonen är rödgråtna och kinderna fuktiga och man ändå inte kan sluta gråta.
När man försöker säga att allt kommer bli bra, men inte kan för att man inte vågar tro på det själv.
När man håller någon så hårt man kan i handen för att man aldrig vill släppa, men vet att om bara en liten stund kommer handen vara tom.
När man inte orkar titta någon i ögonen för att man vet hur mycket man kommer sakna den där blicken.
När man känner sig ensam, övergiven.
När man känner sig tom.
Musika!
Trött.
Slut i kroppen efter fler timmars ridning på två dagar än det brukar bli på en hel vecka. Trött i huvudet efter alldeles för få timmars sömn inatt och trött på den här sommaren efter hur mycket tjafs som helst om alla planer hit och dit.
Men ganska pigg på fotbollen ikväll och ganska pigg på en dusch så fort som möjligt. Så jag taggar till det. Yes!
pussilull
Konsten att vara ett spöke.
På mig rann salta droppar längs hela ansiktet, och kletade ut mina fina spök-makeup (som förövrigt förtfarande sitter på).
Dessutom var Hedvig där, och vi fick pussa på henne!
pussilull
Annars då, bilen går bra?
Volvo, den rullar, som vi säger.
Och vädret är trevligt också.
Jadå, det är förträffligt!
Underbart.
Igår var jag med Carro och Lollo inne i staden, det var dyrt med parkeringsavgiften men gott med maten och mysigt med sällskapet. Long time no see, tyvärr. Men bättre det än aldrig tycker jag allt.
Idag har jag och min granne hoppat min häst, den var duktig men lite knäpp. Som den brukar vara. Vi ska trimma småhinder imorgon, det kan behövas (mest för mig).
Lite senare (ganska snart) ska jag och min syster åka moped till ett annat stall och ta hand om lite andra hästar, det blir nog bra med det. Får se vad vi ska göra bara, det är ännu oklart.
Efter det ska jag försöka få tag på min vän Anus som för tillfället inte vill svara i telefonen, men det brukar lösa sig. Sen ska vi och Pierre och Sara bege oss till Viktor för ett NTmöte (igen).
Sen är det kväll, så så småningom ska jag väl sova. Var återstår att se.
Daisy!
Det känns redan tomt i stallet, och det kommer det göra länge. Vi kommer sakna dig, verkligen. Men att veta att du får komma tillbaka till ditt gamla hem, att veta att du ska få bli mamma nästa sommar, gör att det känns lite lättare. För jag kan inte tänka mig en bättre mamma, och jag kan verkligen inte tänka mig att någon skulle kunna få en sötare unge än du. Lycka till hjärtat!
pussilull
Fredagen den trettonde.
Det är väl idag man borde gå omkring och passa sig för vad man gör och vara lite smårädd att allt ska skita sig, speciellt om man är lika skrockfull som jag. Men av någon anledning så gör jag inte det, och allt är precis som vanligt. Jag vet inte om det bevisar någonting, men så är det iallafall (än så länge). Och än så länge har Doris kommentar i min kalender inte slagit in. Jag hoppas att den inte gör det heller.
Om ett par timmar ska vi in till Jensan som tagit studenten och blivit stor flicka. Förhoppningsvis vankas det god mat och något uppfriskande att fukta strupen med, och förmodligen går de drömmarna i uppfyllelse. Dom verkade iallafall ha haft en rolig kväll igår, förståeligt förvisso, vem blir inte aptaggad av att sluta skolan?^^ Grattis hursomhelst!
Ikväll spelar Håkan på Grönan. Min vän Maria och jag ska dra inåt huvudstaden lite senare för att möta upp Kenney o co och kanske Cicci om vi har tur. Sen ska vi sjunga Brännö Serenad och Kom igen Lena tills vi blir sådär toklyckliga som man blir när man står med en av sina bästa vänner och lyssnar på underbar sommarmusik.
Näej, jag undrara faktiskt vad det är man ska vara så rädd för. Den här fredagen kanske blir bra den också.
Niornas show!
Jag och Tjockis begav oss i förmiddags på moped till Grimstaskolan för en nostaligiresa två år tillbaka i tiden. Kommer ihåg hur stor jag kände mig, som om man ägde hela världen (som då iofs bara bestod av Upplands Väsby). Att börja gymnasiet liksom, det var värsta grejen och det kändes som att inget kunde gå fel. Först en lång och härlig sommar att se fram emot, sen en nystart med nya människor och nya lärare. Kunde knappast gå dåligt.
Det gjorde det inte heller, vår show var grym (tyckte vi) och sommaren blev toppen. Min tid i Rudbeck har än så länge varit den bästa i mitt liv och jag ångrar inte mycket jag gjort de senaste två åren. Det blir bara bättre och bättre, även om skolan blir jobbigare och jobbigare. Men man får ta det onda med det goda som det så fint heter.
Det sjukaste av allt är att om ett år är jag klar. Klar med skolan och jävlar vad det känns konstigt att tänka på. Det är inte utan att man börjar fundera på vad som kommer hända då, hur livet kommer te sig. Men det lär ju visa sig, såvida man inte trillar av pinn innan nästa juni, och det får vi väl ändå hoppas att vi klarar oss från.
Men ändå, fatta studenten! H-j-ä-l-p ^^
Nu ska vi iallafall fira systeryster med en lunch på golfen. Har vi tur hinner RikkePikke hit också, vore ju synd om henne annars :P Hursomhelst är det sommarlov, och har vi tur går inget snett sum -08 heller xD
hej tjocko!
Sommarlov va!
Själv gör jag ungefär noll vettigt nuförtiden. Tävlade igår och det gick kalas, femma i 1.10 på min lilla Ros. Var på Snuttes student i torsdags och höll ställningarna på hans flak, det var livat. I fredags var jag på Strömsholm och tittade på terrängen samt när Jenny red lilla grand prixen, det var också massa mys.
Annars händer inte så mycket, Patrik åkte neråt i Europa för att titta på fotboll idag och de flesta jobbar, så jag gör mitt bästa för att bli av med min envisa hosta medans jag ändå är ensam. Det går sådär, men man kan inte få som man vill hela tiden.