Fredagen den trettonde.
Det är väl idag man borde gå omkring och passa sig för vad man gör och vara lite smårädd att allt ska skita sig, speciellt om man är lika skrockfull som jag. Men av någon anledning så gör jag inte det, och allt är precis som vanligt. Jag vet inte om det bevisar någonting, men så är det iallafall (än så länge). Och än så länge har Doris kommentar i min kalender inte slagit in. Jag hoppas att den inte gör det heller.
Om ett par timmar ska vi in till Jensan som tagit studenten och blivit stor flicka. Förhoppningsvis vankas det god mat och något uppfriskande att fukta strupen med, och förmodligen går de drömmarna i uppfyllelse. Dom verkade iallafall ha haft en rolig kväll igår, förståeligt förvisso, vem blir inte aptaggad av att sluta skolan?^^ Grattis hursomhelst!
Ikväll spelar Håkan på Grönan. Min vän Maria och jag ska dra inåt huvudstaden lite senare för att möta upp Kenney o co och kanske Cicci om vi har tur. Sen ska vi sjunga Brännö Serenad och Kom igen Lena tills vi blir sådär toklyckliga som man blir när man står med en av sina bästa vänner och lyssnar på underbar sommarmusik.
Näej, jag undrara faktiskt vad det är man ska vara så rädd för. Den här fredagen kanske blir bra den också.