Helt plötsligt är jag tillbaka i Sverige. (eller vadå helt plötsligt, vem för söker jag lura? jag hann faktiskt vänja mig vid tanken under de 41 timmar det tog för mig att resa hem)

Men, jag är iallafall hemma. Igen. Tillbaka till alla "riktiga" problem och till snö och till familjen och till att hänga tvätt och till att plugga. Tillbaka hem.

Jag kan bara inte bestämma mig för hur jag känner inför att vara hemma. Jag tror att det känns bra. Jag vet att jag längtar tillbaka redan. Saken är att jag är så löjligt glad över den här resan så att jag inte kan vara deppig för att jag är hemma. För allt har varit så fantastiskt bra att jag inte, på något vis, hade kunnat önska mer. Men jag kan nog inte låta bli att önska att jag var kvar.

Måste nog erkänna att jag är lite nyförälskad. Nya Zeeland, vilket place!