Vilken helg det blev. En hel del "första gången" senare är jag nog ändå nöjd med de flesta. Man kan inte hålla på att ångra hela tiden, speciellt inte om det inte är saker att ångra. Och, min ytterst objektiva bedömning bedyrar att detta solklart går in under kategorin "mycket bra", så det är inte mycket annat för mig att göra än att säga det igen - vilken helg det blev. Bakishänget hos Gabe (Agda) var nästan finast av allt. "De här kopparna har en alldeles speciell historia, tillsammans med den här brickan". Typiskt kul.

 

Efter paintballen i lördags ömmar min kropp något överjävligt. Blåmärken all over och träningsvärk 2000, och så lägger vi på en släng av gårdagens bakfylla som krampaktigt håller sig kvar på det. Ung och dum, och fantastiskt levande. Heja livet!

 

Min planerade tiominutersjogg idag (första motionen på dryga månaden) blev en 5-kilometare på löpbandet i nya skorna, så min småfebriga kropp längtar just nu efter sängen. Får se när jag vaknar imorgon hur dumt det var att inte kliva av enligt plan. Har jag tur kanske det rensar ur systemet lite, och med dagens progress i handledsmysteriet kanske jag snart är back on track, och åter förpestar Iksu med min närvaro i princip veckans alla dagar. Man kan alltid hopas, men man bör knappast ropa hej. Knaprar i mig en multivitamintablett och drar täcket över huvudet. Ciao.