Herre min skapare vad tiden går fort. Hur är det möjligt att vi är inne på sista halvan av november redan?
Men det har väl att göra med att man har roligt, kan jag tänka. Det är redan söndag, och jag har den här halvschizofrena känslan av att helgen har pågått sedan urminnes tider men samtidigt måste ha börjat alldeles nyss. En fantastiskt trevlig klassfest, två träningspass, en halv (hel) bakisdag, brunch på NH, rätt mycket plugg, manisk pedantstädning, brödbak, preklinplanering och filmtittande har hunnits med. Och det är fortfarande bara söndag lunch.
Snart ska jag kila ner till Mia för ännu mer planering och efter det blir det sista delen Twilight på bio. Så ännu finns det tid att njuta av helgledigheten!

Sen måste jag bara dela med mig av det mest positiva med att vara bakfull: hur mycket man njuter av livet morgonen efter att man har vaknat bakis. Tänk att vakna upp och bara vara trött, utan att må minsta lilla illa. Hur fantastiskt är inte det? Man blir ju nästan religiös på stående fot.