Äntligen har sommaren kommit, om så bara för en kort stund. Den senaste veckan har vi hängt nere på stranden hela fyra gånger, en siffra som slår tidigare mätningar med hästlängder, och jag känner faktiskt hur det hettar lite i kinderna efter all sol. Än så länge har min övistelse varat en och en halv vecka, och vi har fyllt ut dagarna ganska bra. Fallskärmshoppning (what up!!) med Andree, en för mig första utgång i Visby, besök på fiskrökeriet i Lergrav och på stenugnsbageriet i Rute, dagliga morgonpromenader samt tidigare nämnda strandbesök. Addera ett par timmars ätande och ett dussin timmars sovande per dygn så lämnas inte mycket utrymme åt fantasin, that's pretty much it. Eftersom Andree åkte hem igår passade jag på att dra en springrunda i förmiddags (han har lite svårt att hänga med), och jag överlevde en halvmil i 5-tempo. Ingen vansinnesbedrift kanske, men ändå ett rejält framsteg med tanke på mina träningsmotvilliga benhinnor. Och det var framförallt gött att få känna den där 'låt-det-här-ta-slut-snart-känslan', som infinner sig när man jobbar på en nivå där man faktiskt måste bita ihop lite för att inte lägga av. Som grädde på moset har jag inte druckit en droppe alkohol idag (japp, jag har blivit någon slags semivariant av semesteralkis), så trots ett par bitar choklad, en bonnkaka och en lakritsglass känner jag mig som rena hälsomonstret. Får se hur länge det håller i sig.