9 oktober - "när vi accepterar våra gränser kan vi passera dem"

Jag har ju egentligen inte tid med att blogga, och ska sanningen fram är jag inte säker på varför jag gör det alls. Jag har inga ambitioner att sprida några budskap, och jag vet att de människor som över huvud taget bryr sig om mig och vad jag gör har koll på mitt liv ändå, utan att behöva läsa allt skräp som jag ibland, när jag får tid över, skriver här. Men jag tror att det kanske har lite grann att göra med att jag vill ha möjligheten att se tillbaka på mitt liv hur det såg ut förut. För jag är ju ganska pretto, med en vilja att bli bättre som människa. Känns nästan fult att säga det, som att det är att deklarera att jag är lite bättre som ens tänker så långt, men å andra sidan då. Det kan väl inte vara bättre att inte bry sig. Så jag tänker så att jag typ struntar i att jag är brådmogen eller tar mig själv på för stort allvar eller vad det nu kan tänkas heta, och fortsätter med den här skitbloggen. För (för att en mil senare komma till poängen) det är lättare att se att man har utvecklats om man har någonting att jämföra med. Skrattade högt för mig själv idag när jag läste ett gammal inlägg från -07. Lite har ju hänt sedan dess iallafall, och det är ju skönt.
Annars är jag inte övertygad om att jag är så som jag vill vara. På vissa plan är jag nog ganska nära, men på andra är jag betydligt mindre säker. Vad är att vara bra, egentligen? Vilka delar spelar någon roll, egentligen? Är jag bra om jag blir läkare eller är jag bra om jag lär mig laga mat eller är jag bra om jag bryr mig? Och räcker ens det? Är jag bra om jag försöker vara bra, eller är det resultatet som räknas? Jag vet inte. Vad jag däremot vet är hur jag inte vill vara. Vad jag inte står för. Jag vet att jag har svårt att släppa misstag jag har begått, att jag förmodligen låter den typen av misstag ta lite för stor plats i mitt liv som jag lever nu. Men om jag nu är så dum att jag släpar omkring på sådana tankar, vore det väl själva fan om jag inte var smart nog att lära mig någonting av dem under tiden. Även om det inte alltid är lätt att tillåta sig att se saker på det sättet. Tror det är en bra sak att jobba på.
Hur som helst, tillbaka till det riktiga livet som inte bara består av tankar och funderingar. Jag har haft världens bästa helg och det är mest tack vare den där Andree. Jag tror att jag nästan har insett att jag har lyckats haffa honom på riktigt och han haffar tillbaka utan alldeles för mycket gnäll. Undrens tid är inte förbi. Och jag är lite sådär lagom söndagslycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback