17 februari - a moment like this
Och när jag ser mig över axeln, på åren som bara gick
ser jag allt som gick förlorat, men också allting som vi fick.
Men hur säger man till någon, att här tar vägen slut?
Vi kan bara vara dom vi är, så ge mig inga skäl.
Vad vi än kallar det, så är det bara ett långsamt farväl.
Jag är verkligen lycklig nu. Mår bättre är jag gjort på länge och saknar egentligen ingenting. Ingenting annat än en av mina bästa vänner, som just nu har ett liv som inte alls går ihop med mitt. Så jag får vänta, vänta tills jag får plats i din värld igen och hoppas att livet tar hand om dig tills dess. Du är fantastisk, glöm inte det.
Kommentarer
Trackback