Imorgon åker jag till Gotland med min familj, och jag längtar verkligen dit.

Jag känner otroligt mycket för Holm. Jag har så många minnen därifrån, lyckliga minnen.
Det i sig kanske inte är så unikt, men det som faktiskt gör det speciellt är att jag har väldigt fina minnen från så många olika perioder av mitt liv. Från tiden när jag åkte gummibåt med syster, när vi var så små att vi inte vågade hoppa från högsta delen av muren vid stranden. Från alla soliga dagar vi tagit båten ut till Ytterholmen. Från när vi byggde kojan i skogen, och den natten när jag och Rebecca vågade oss på att sova över i den. Från alla längdmätningar inne hos mormor och morfar, från frukostarna på deras uteplats, knäckebröd med kaviar och gräslök. Från gungan, luftgevärsskyttet, all nyfångad fisk. Från att plocka smultron och blommor med mormor. Att försöka komma ihåg vilket som var tulkört och vilket som var cikoria. Från första gången jag vågade hoppa från brottet, första gången jag vågade dyka. Från när jag red med Ingrid till estniska kolonin, när vi en annan gång red till Kyllaj och jag badade med min telefon. När hon och jag, Claes, Claes, Emilie och Ludvig tog båten till Grauten och tillbringade ett episkt dygn i den lilla övernattningsstugan vid vattnet. Nattpromenaden runt ön den kvällen. Från alla morgondopp, alla kvälls - och nattbad. Promenaderna uppe på Holm, natten vi var där när det blixtrade på ett sätt jag aldrig sett i Sverige förut. Från LWkonserten vid Östergravar. Valborgsmässoaftonen med Rikke och gitarren. Från när jag och Claes blev osams om reglerna i kubb, och det visade sig att jag hade fel. Från i somras när Patrik och Jacob tvingade med mig och Maria ut på golfbanan, roadtripen på Fårö.

Det är den tryggaste platsen jag känner till, och jag längtar verkligen dit.