Jag onskar verkligen att jag var hemma just idag, eftersom min lillasyster blir 17 ar idag! Men mamma och pappa tar nog ordentligt hand om henne, sa jag tror att hon klarar sig utan mig :)

Sjalv befinner jag mig i Phnom Penh, Kambodja. Vi kom hit i forrgar kvall och aker vidare till Siem Reap imorgon bitti. Det ar fruktansvart manga intryck att ta in pa sa kort tid, men vi vill se sa mycket som maojligt sa da hinner vi inte med mer an ett par dagar pa samma stalle. Har har vi iallafall besokt S21, den gamla skolan som senare blev ett fangelse, dit Pol Pots regim skickade 'landsforradare' for att tortera och sedan doda. Svart att forsta vad som verkligen hande dar for inte mer an 35 ar sedan, att forestalla sig hur det sag ut nar alla dessa pyttesma celler var fyllda med manniskor, nar tortyrkamrarna anvandes pa riktigt. Tillrackligt forstod jag iallafall for att blir otroligt tacksam over det liv jag har valsignats med. Kan bara onska att offrerna vilar i frid, och att deras kvarlevande slaktingar har funnit nagon slags sinnesro.
Efter S21 akte vi vidare till ett utav alla Killing Fields som finns i Kambodja. Ett dryga 35 meter hogt monument har dar rests for att hedra alla doda, och man far dar ga runt bland alla gravar och titta pa alla skelettdelar och skallar som gravts upp och bevarats. Det var hemskt, men samtidigt ar jag glad att vi akte dit.
Vi hann ocksa med att besoka ett barnhem. Hade bara tankt vara dar en liten stund men den underbara atmosfaren holl oss kvar flera timmar. Vi lekte med barnen och hjalpte till att flytta pa tva stora sandhogar som donerats av en australiensk familj. Hur harligt som helst, en uppfriskande flakt att se Kambodjas framtid efter att ha forsokt forsta hur hemsk dess historia ar. Vi ska hursomhelst tillbaka dit pa nagon ceremoni i fetermiddag, efter ett par timmar pa Russian Market, som vantar harnast!

Ha det bast!