Så var man framme. Igår var en resdag som hette duga, innehållandes allt från galet tajta mellanlandningar till illamående och skumpiga bilfärder ut till bergen. Efter cirka dygnet på resande fot var det minst sagt skönt att komma fram.

Sen var det det här med att vända om dygnet också.. Efter att ha sovit till och från under hela resan kom vi fram till hotellet 2300 canadensisk tid, det vill säga 0600 svensk tid. Då var det meningen att vi skulle sova åtta timmar till. Det gick inte så bra, våra svenska hjärnor väckte oss första gången vid 0300, runt 1100 för oss. Sen var det bara att somna och vakna och somna och vakna gång på gång fram till 0700 då vi gav upp och gick upp.
Vi har ägnat dagen åt att kolla läget mest. Köpt lite frukost, gått runt i byn och framför allt: köpt skidor till mig! Fy fan vad dyrt det blev. Åtta och ett halvt tusen svenska kronor senare sitter jag här, med förhoppningen om att imorgon få göra första åket på ett par riktigt grymma skidor. Har fixat så jag får testa dom en dag först, tyvärr en kortare modell så det blir väl inte riktigt samma sak, men ändå. Hatar jag dom imorgon vet jag det och behöver inte köpa dom, även om jag har svårt att tro att så blir fallet.

Det har varit riktigt dött häromkring under dagen, men å andra sidan har det snöat så folk håller väl till i backen. Nu när vi kom hem från vår kvällspromenad satt det dock fem sex stycken människor nere i allrummet, i dryga tjugoårsåldern. Några spelade biljard och några tittade på tv. Så det känns ju bra, att vi inte är helt ensamma trots allt.

Nu ska vi trotsa klockan någon timme till, i ett försök att inte vakna mitt i natten som igår. Hon är kvart i sju nu, så halv nio-gränsen ska vi väl kunna spränga, haha. På med en bra rulle bara!