Det är första maj imorgon, sommaren är påväg. Och i övermorgon är det meningen att jag och Becca ska åka till Julia och co, men som vanligt krånglar allt så vi får se hur det blir. Valborg var det ja, och jag vet verkligen inte hur någonting blir den här kvällen. Menmen, det är väl inte meningen att den ska bli bra, känns det som.
Nu ska jag ut och rida, mocka och rida lite till. Ett steg i taget.

Allting såg ut som att det skulle bli så bra, ordna upp sig liksom. Men som vanligt när jag börjar tro att saker jag vill ska hända kommer att hända, så skiter det sig. Det känns som en förbannelse, de enda gångerna någonting går bra är när jag inte vågar tro att det kommer gå bra, och då missar man hela känslan innan.

Och brasfan kommer jag väl missa också.