Aldrig vill den försvinna helt,  den där dumma förkylningen. Men jag låtsas inte om den längre, hah!

Imorse var jag en strålande flickvän och gick upp halv åtta för att köra min lite småkorkade pojkvän till Bromma flygplats, grabben ska till Umeå och hälsa på en kompis. Sen stalljobb, en timmes bokläsning och sen iväg till donken. Nu är jag hemma, det är fredag och klockan är inte ens halv elva, och jag ska inte göra någonting. Det är både skönt och inte, det där. Fast. Snart är det idol-utröstning, så då får jag se snabbgenomgången. Erik ska tydligen ha gjort nåt riktigt bra. Igen.

Förresten. Jag flippar ur på att donken alltid ändrar mitt schema utan att säga till, som att jag inte har någonting annat att göra med mitt liv. Gaah!