När vi var små.
Min pappa tycker om att filma för honom minnesvärda stunder i livet för att ha som minnesmaterial senare i livet. Många gånger tycker väl både jag och min syster att det blir lite fånigt, men ibland kan man inte annat än tacka honom för de fragment ur våra liv han lyckas föreviga på film.
En av de sötaste filmerna är när jag, min lillasyster och vår pappa skulle in och fira mamma på morgonen av hennes (ska vi gissa 34e eller 35e) födelsedag. Jag är runt fyra eller fem år, och Cissi således drygt två år yngre.
Efter att vi (pappa och jag) sjungit klart och jag klämt ur mig ett käckt "grattis" frågar min far om inte Cecilia också ska säga grattis.
Det är då hon får syn på frukostbrickan pappa burit upp. Man ser hur hennes ögon spärras upp och börjar lysa av lycka. "Macka!" ropar hon och ler.
"Men ska du verkligen inte säga grattis?" undrar pappa. Och ungen bara skrattar och ropar "Bulle! Fanta!". Hon var verkligen fantastiskt gullig den dagen.
Tilläggas skall, för att alla ska förstå hur roligt det egentligen är, att Cecilia som bebis inte var den allra.. minsta. Helt underbart söt men ganska rund i figuren, därför blir det så komiskt.
Nu har hon hunnit bli femton, herregud vad tiden går undan i svängarna.