Idag gick det upp för mig. Jag kommer aldrig, aldrig någonsin träffa någon som dig igen. Du är min ängel, min första riktiga vän, min själsfrände. Hela mitt liv kommer jag leva vetande att den varelse som jag respekterar mest av alla är en New Forestponny med korpsvart pannlugg och världens klokaste ögon. När du tittar på mig händer någonting. Jag kan inte förklara det, men jag tror att det är mitt hjärta som slår hårdare. Så länge jag lever kommer du leva, för mitt hjärta kommer slå extra för dig. Alltid. Det kan inget ändra på.

När jag såg dig stå där idag, såg dig göra en annan flicka lycklig så som du gjort mig lycklig så många gånger, visste jag att det är som vi har sagt så många gånger; det finns ingen som du. När jag såg dig spetsa öronen i vild glädje över att få regera inne på banan kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Jag saknar dig, min bästa vän. Jag saknar dig mer än jag förstått innan, men det är som det är nu. Du har ett nytt hem och bor inte hos oss längre, hur jobbigt det än är att tänka på det. Jag önskar att jag kunde lova dig att du ska få bo här hemma på din ålders höst, men det enda jag kan lova är att jag aldrig kommer låta dig må dåligt. För är det någon som är värd att få avsluta sina dagar på ett värdigt sätt, då är det du.

Myggan. Jag älskar dig.