Var ute och red i förmiddags. Fåglarna testar om deras torra strupar bär lika stadigt som deras vingar, och sjunger ut när de märker att rösten håller. Tussilagona lyste i dikena, snödropparna har slagit ut i trädgården och jag har tillochmed skymtat en krokus. Så med kvittret som ackompanjemang, och med solen i ögonen lämnade jag det sista av vintern bakom mig för att galoppera rakt in i våren.

Snart är det tillräckligt varmt för att springa barfota i gräset. Vi är snart där, då man på morgonen väljer mellan att ta på sig bara en klänning eller ett par shorts och ett linne, och sedan som det sista man gör hoppar i sina ballerinaskor. Då när solglasögonen är lika självklara som mobilen och när man börjar göra sitt bästa för att inte få linjer av bikinin.

Vi kommer när som helst sitta ute på skolgården och äta piggelin i våra piloter. Lyssna på 'Kom ihåg mig' och älska meningen 'när du får spring i dina ben, och jordens dragningskraft är klen' bara för att det är så vi känner; som att vi om vi tog tillräckilgt med sats skulle kunna hoppa upp till solen. Dagar av konstant glädjerus och dagar av fullkomlig lycka.

Det är mindre än tre månader kvar till sommarlovet. Och vet ni vad det bästa av allt är? Det är att jag kommer ha er med mig fram tills dess. Kan inte misslyckas. Grabbar, det är det här som är livet!