Satt på bussen hem nyss. Blundade som vanligt, med huvudet lutat mot fönstret. I öronen lillasysters iPod. Maria Mena närmare bestämt. För mig är hon sommar, så mycket sommar något kan bli.

Kommer ihåg en av de sista dagarna på Gotland i somras. Jag tror det var en tisdag.
För ovanlighetens skull låg vi nere på Smöjen, de andra skulle åka hem dagen efter så vi hyllade dem med ett besök på 'den andra stranden'. Vädret var overkligt bra, solen sken och det fanns inte ett moln på himlen. Det kändes liksom inte som Sverige. Det var inte Sverige. Det var Gotland när hon är som bäst.

Jag och Denise låg på mage vid strandkanten, sådär lagom långt ner så att vattnet sköljer upp över benen men inte överkroppen, och lyssnade på musik.
Pojkarna smörde in sig med babyolja och stekte i solen.
Cissi hoppade från taket på stora brottet.
Isabelle och Tom dök.
Ludvig och jag hade manetkrig.
Claes och jag (och alla andra) hade ännu mer manetkrig och sandkrig och you name it.
Den röda bollen var med.

Bilden där det ser ut som att Mattias är millimeter från att döda mig togs den dagen. Fick se den senare på kvällen, märkte inte ens när det hände. Men den är bra!
Om jag kommer ihåg rätt var jag inte alltför tuff just då. Vågade inte riktigt titta Mattias i ögonen, tror jag ville men det blev inte så. Jag var allt lite småkär, haha. Den där kvällen när vi först satt på Smöjen bland alla ljusen och sen hemma hos Ludvig framför brasan var en av de allra mysigaste på hela sommaren, och man är ju inte mer än tjej. Suck, det var tider det.

På kvällen, Claes och Ludvig snaggade sig. Vi satt ute på heden och vattenpipan var igång. Lyssnade på Håkan, och jag kommer ihåg att Ludvig sa något i stil med 'Carro, kommer du ihåg förra sommaren. Då lyssnade vi också på den här låten sista kvällen.' Det var då jag insåg att sommaren var slut.

Jag kände hur tårarna steg i ögonen när de andra hoppade på bussen in mot Visby. Sommaren 2007 var över. Men vilken sommar det var!