FREDAG

Börjar närma sig slutet på resan, det känns på stämningen även om alla gör sitt bästa för att inte tänka på det. Kom på att det efter den här dagen kommer vara 51 veckor tills nästa hela skidvecka. Rysningar i kroppen och ångest i huvudet. Hur ska jag orka ett helt år utan det bästa som finns? Hur ska jag orka ett helt år utan att få åka skidor igen?
Jaja, försökte att inte tänka så mycket på det iallafall.. Åkte skidor på förmiddagen, käkade lunch på Ullas (etiole nånting, kommer inte ihåg^^). Asså, panik när dom spelade Darin! Har man åkt hela vägen till Italien för att lyssna på en svenska smörsångare? (inget ont om Darin, han är jätteduktig på att sjunga, men inte riktigt min typ^^) Näe, jag blev lite besviken då asså.. Hehe. Maten var iallafall suverän. Käkade  Lasange, mamma åt nån jättegod PestoPasta och det var allmänt jättemysigt där. Lite läskigt att jokern var där och stog och lurpassade på min hjälm:P  (jaja, lite stalkerrädd kanske, han stog ju bara där.. Men FETT scary nisse!)

Drog hem för att byta om innan Afterskin. Första gången man visade upp sig i annat än skidbrallor, jeansen var efterlängtade vill jag lova. Var på ett nytt ställe. Mycket större och väldigt chill. Träffade Andrea igen, synd att man inte hann umgås nåt där, menmen vi har ju franskan^^ VIktor fick leka kung på mobiler när vi inte fattade nåt alls, o sen hände inte så mycket mer. Åkte hem och började packa ihop lite. Kändes tungt i hjärtat och allmänt jobbigt, även om jag längtade efter alla hemma galet mycket. Så många man inte sett på så länge, man saknar männsikor mer än man tror att man ska göra från början.

Käkade middag, satt kvar ett tag men pallade inte ens vänta på efterrätten, dom är ju inte jordens snabbaste på den där restaurangen om jag ska vara ärlig.. Drog upp till Denise och spelade Chicago (Colorado, Cervinia.. you name it). Jag är verkligen elit på att fuska i kortspel.. Kanske inte så smart att säga det offentligt, men jag tror inte att jag har spelat en enda omgång kort utan att fuska alls. Det är ju det som gör det spännande.. "Hjälpte" Denise ett antal gånger innan resten av gänget upptäckte det.. Fick byta plats och hjälpte Viktor lite istället. HAHA. Pontus världens mest odiskreta fuskare.. Hursomhelst vann jag eftersom jag fick Viktors poäng när han gav upp (man fååår göra så). Känns bra känns bra. Sonmade vid 12.. Fyra timmar innan uppstigning, yeah!

 
LÖRDAG

Tänker inte kommentera hur jag kände mig på morgonen. Gick upp, klädde på mig och sminkade mig (Jag vet, så seriös ska man inte orka vara på morgonen, men det är väl en störning man får då och då. Brukar inte vara så fåfäng:P ) Sen parkerade jag mig mellan Denise och Maria längst bak i bilen, och la mig skönt tillrätta med huvudet i Nisens knä. Somnade ganska snabbt, och sov väl ett par timmar eller så. (Tar ett tag till Milano).

Ett tag längs vägen hade jag lite småpanik. Eller rättare sagt så hade vi väl det allihopa, eftersom när vi var fem kilometer från flygplatsen så hade vägen blockerats av en långtradare som vält. Synd om chaffisen, men helt ärligt så funderade jag mer över att vi kanske inte skulle hinna med vårat flygplan. GPSen hjälpte inte ett piss, och ingen av oss i bilen känner till Milanos förortes såvidare jättebra, men efter många om och men kom vi iallafall fram.

Ut med väskorna fort som *** och in på flygplatsen. Alla höll på att kissa på sig (nästan) och passande nog så städades typ alla toaletter just då. Underbart. Bara en liten parentes. Nån snäll tjej som jobbade på flygplatsen öppnade en ny incheckningsdisk när hon märkte att vi hade bråttom, så jag o mamma o cissi o maria checkar in(Muppmamma fick sitta i buisness :P ) o springer vidare till gaten.. Familjen Stolt var precis bakom så det var väl ingen som trodde nåt annat än att dom också skulle checka in, men tydligen stängdes incheckningen framför näsan på dom. Stackars nissar, dom fick ta taxin till en annan flygplats o åka därifrån. VI andra åkte som planerat, först till Amsterdam (med BK (äntligen MAT!) och sniffandes på CK one och DKNY 'äpplet' men) och sedan vidare till Stockholm/Arlanda. Fick inte alla väskor men å andra sidan en liten lapp med en liten mailadress.. Såå, som jag tror att jag sagt tidigare; man ska inte klaga. Ta det onda med det goda. Yeap, that´s the way.

Morfar kom och hämtade oss på Arlanda, och det första jag gjorde när jag kom hem var att pussa på Myggis och Rosa. Shiet vad man kan sakna djur mycket asså. Sötnötter är vad dom är. Kom hem, åt en suverän lasange som mormor som vanligt hade gjort och knäppte lite på efterlängtade gitarren. Hade bestämt mig för att sova tidigt, men fastnade framför datan.. Surprice..

När det väl blev dags att lägga huvudet mot kudden hade jag ganska mycket att tänka på. MItt älskade ankare fungerar som terapi, att titta på det o skenet av min dinosaurielampa är det bästa som finns när man ska sova. Är dig evigt tacksam Claes, det vet du. Är helt övertygad om att jag somnade med ett leende på läpparna.