Om det är någon som börjat tvivla på min existens så kan jag lugna er (förhoppningsvis) med att jag fortfarande är i livet. Att min blogg inte lider av bara en vanlig torka utan numera snarare liknar en öken skyller jag på att möjligheten till internetuppkopplingen inte varit densamma som tidigare.

Jag har verkligen saknat bloggen, saknat att skriva. Man glömmer så snabbt hur man gör. Satt och skrev ner låttexter på små post-it lappar häromdagen, bara för att. Men nu är jag här igen, redo att låta fingrarna dansa fram över tagnetbordet, yeas!

Man liksom laddar upp batterierna ute på ön. Det blir långtråkigt ibland, allt går så mycket långsammare där än hemma, och jag får den sjukaste folkabstinensen man kan tänka sig lite då och då. Men ingen sommar utan Gotland, faktiskt. Ingen sommar utan kvällsbad vid brottet, utan att promenera i Visby. Ingen sommar utan att rida till Hide eller utan att promenera uppe på Holm och titta ut över Ytterholmen och stranden och revet. Ingen sommar utan att önska att man vågade sova över i estniska kolonin och ingen sommar utan mormors bondkakor. Faktiskt. Jag älskar den där platsen, och jag önskar att den alltid kommer finnas kvar för mig.


Fast nu är jag tillbaka! 

pussilull