Det här är sagan om, coolaste katten i det långa landet falukorv...

Sagan om världens finaste häst, världens bästa vän och världens underbaraste Myggan. Sagan om the one and only!

Sommaren 2001 var jag på ett ridläger i Heby där jag red en liten tokig irländare på lektionerna. Min egna ponny, welshskimmeln Bella, var inte där eftersom hon inte var helt 'into' det där med att hoppa, och jag letade väl halvt om halvt seriöst efter en till häst. En häst att tävla på.
Då, som genom ett trollslag, ringde min tränare och berättade att imorgon skulle hon komma med en häst som "skulle passa perfekt för Caroline". Den hästen var Myggan, och en mer perfekt ponny går knappast att få tag på. På tio minuter blev jag ägare åt det New Foreststo som genom åren tillfört mig mer glädje än någon annan varelse på jorden.

Senare samma sommar kom Myggis hem till Alby för första gången. Hon har bott här i mer än 6 år nu, och jag kan inte tänka mig att hon ska bo någon annan stans. Det här är hennes hem minst lika mycket som det är mitt hem, och ändå kommer det inte alltid vara så. Tanken att hon en dag måste flytta har tänkts men kommer aldrig kunna kännas verklig innan det händer på riktigt. Jag tror inte att någon kan förstå hur mycket jag fasar inför den dagen.

Små saker, som ingen annan vet. Sånt gör att jag känner att vi hör ihop på något vis. Som att hon älskar hur man kliar henne på bogen, att jag med säkerhet vet att hon kommer böja nacken och försiktigt klia tillbaka i mitt hår om jag gör det. Som att hon alltid målar på väggarna med sin mat, speciellt om den är blöt. Och att hon gäspar innan man ska tränsa, eller när man ryktar henne lääänge. Dom sakerna kommer jag sakna mest.

Vad jag egentligen vill med det här inlägget, är att tacka för allt som hon givit mig. Alla glada stunder. Alla ögonblick fyllda av lycka över att få vara hennes vän. Jag vet att det för alla som inte håller på med hästar måste låta hur töntigt som helst, men det är så här det fungerar. Relationen med en häst kan aldrig ersätta relationen med människor, men jag är lika beroende av båda för att må bra. Det, precis som många andra saker, har hon lärt mig.

Jag har svårt att säga att jag älskar saker och ting. Men jag har inte svårt att säga att jag älskar Myggan, för det gör jag. Jag älskar henne från djupet av mitt hjärta, bättre än så kan jag inte beskriva hur jag känner.