Jag är nog egentligen väldigt skrockfull, men idag har varit en riktigt skön dag. Trots nycklar på bordet har inget hemskt inträffat, än... (peppar peppar ta i trä).
Okej då, jag var tvungen att springa till bussen i morse.
Okej då, jag hade dubbeltimme i matte klockan 08.20.
Okej då, jag har pluggat kemi en fredagkväll.
Okej då, min granne har tio fräscha 20-åringar på fest o jag bangar på att joina. (Hur jävla dum får man bli?!?)
Men that´s life, right?
Kan väl inte skylla på vad dagen heter, mitt vanliga flyt helt enkelt.

Faan, när jag började skriva var jag ju nöjd med min dag, nu har jag börjat tycka synd om mej själv...

Men jag ska se framåt, mot mitt kemiprov i aulan på onsdag. Längtar verkligen! 75 sidor, ett par timmar, ooj vad mysigt!  Avagdros konstant in my ass. (Sarkasm, ironi, you name it.. the point is clear anyway)

Fast nåt jag verkligen ser fram emot är höstlovet. Då mina tedrickande, lassefanatiska grännavänner kommer på besök till den kungliga huvudstaden. Det var alldeles för länge sen sist. Men så sant som det är sagt :"Vi får se till att det inte blir två ögonpar i tomhet från September till advent".
Igår var det två månadersjubileum juu. Mitt ankare och jag har blivit riktigt goda vänner. Vill verkligen ha ett på riktigt, men vissa får vänta tills de är myndiga, eftersom deras föräldrar inte delar deras åsikter i vissa frågor. Suck... Men en dag är jag där!
Hursomhelst. Den 12 augusti 2006 är/var den bästa dagen i mitt lv. Tack till Lars Winnerbäck. Tack till Hovet. Tack till alla UNDERBARA människor som delade den upplevelsen med mig på Zinkensdamms IP den där lördagen. Ni gjorde det till vad det var!


Lassenostalgi botar allt.