Jag har många mindre bra sidor, men en av dom saker jag faktiskt är stolt över är att jag håller mina löften. I det närmaste utan undantag. Och jag har ju lovat att försöka, så imorse när jag satt i badkaret och började sjunga gjorde jag mitt bästa för att fortsätta. Jag gjorde verkligen det. Men det gick inte. Orden stockade sig och det enda jag lyckades producera var tårar, ännu mera tårar. 

När vi gick omkring på XXL hörde jag mig själv sjunga "what am I supposed to do when the best part of me was always you". Visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag insåg att det var just den sången, den frasen, som min hjärna tänkte på. Men jag sjöng inte mer då heller. 

Men, när jag för andra gången tog en dusch idag och började nynna på "Here comes the sun", då tog jag mig igenom en hel refräng innan rösten svek mig, Små, men ändå framsteg.

 

Jag har lovat att jag ska försöka. Det löftet tänker jag hålla.