Och om man tänker igenom det jag precis skrev. Jag hänger på Iksu, alltså. I Umeå. För jag bor här. 70 mil norrut har jag flyttat, en ganska rejäl bit med tanke på att jag innan det bott i samma rum i hela mitt liv. Och jag flyttade då alltså för att börja plugga. En ganska naturlig och vanlig anledning, så det är kanske egentligen ingenting unikt med det. Men ändå, 70 mil. Från min familj. Herre. Och på tal om plugga så är det också ganska nytt. Jag har ju kommit in på min drömutbildning och det är verkligen plugga som gäller. Inte så mycket Rudbeck över läkarprogrammet, faktiskt. Det hade jag ju förvisso inte väntat mig men ändå, man blir alltid lite smått chockad när saker och ting är precis så svåra som man förväntat sig. Eller åtminstone jag blir det. Men det ska nog gå, det här också. Så småningom.

Sen då, det som kanske är det bästa av allt nytt som har hänt. Andree Densfelt. Du får mig verkligen att må bra, och jag är löjligt lycklig över att du vill vara en del av mitt liv. Jag hoppas att du förstår hur mycket du betyder för mig.

För även om allt nytt innebär många nya tankar och funderingar, och ibland en del tvivel på om jag verkligen har så mycket koll på min situation som jag försöker intala mig själv att jag har, så har jag aldrig känt mig mer säker på att jag är på rätt väg. Det här är det jag vill göra. Det här är den personen jag vill vara och jag har dessutom träffat den person jag vill dela mitt nya liv och mig själv med. Rätt awesome om man tänker efter.