Ibland känner jag mig så otroligt säker på vem jag är och vem jag vill vara, andra stunder har jag ingen aning. Det är förvirrande. Dessutom är det frustrerande.

Just nu sitter jag på jobbet. Det är hur lugnt som helst, och jag har alldeles för mycket tid att tänka på. Tror inte det hjälper så mycket, den här gången. Så ska försöka skära ner lite på det, tänkandet alltså.

Kom ner till frukostbordet imorse, där hela familjen satt och planerade in en resa till Paris i början på december. Ja tack!? Skulle vara det bästa just nu, att åka iväg med dom bästa människorna jag känner till. Och till Paris liksom, få lite inspiration och kanske lite klarhet i varför jag faktiskt pluggar franska. Just nu känns den motivation jag hade när jag sökte den här kursen väldigt långt borta. Men jag vet att den kommer igen, jag måste bara ge det lite tid. Annars kanske jag skulle åka dit med nån helt random, försöka få med mig nån från skolan och typ dansa bort alla bekymmer. Den brukar funka ganska bra, om inte permanent så åtminstone tillfälligt, för stunden.

För mig duger för stunden, för stunden.