Sommaren tog slut sent igår kväll, på riktigt.
I samma stund som Håkan klev av scenen kom kylan krypande längs ryggraden och hösten tog över.
Men den sista sommarkvällen var en av de bästa.
Håkan, fina Håkan. Du är underbar.


Mitt i vimlet och skrattet kom såpbubblorna farande genom luften.
 Och jag hade inte blivit förvånad om jag hade lyft och blivit en av dom.
Flugit högt, och sen ännu högre, tills jag sprack av lycka.
Det hade verkligen inte förvånat mig.


Dansade rakt in i sommarvännerna från ön.
Ett skratt och ett förvånat 'vafan gör du här' och sen så ramlade minnena över mig, ett efter ett.
Saknar sommaren, saknar ön och saknar allt som var då.
Men med en sån här start på hösten, kan den nog bli bra den också.



pussilull