---

När datumet för skivsläppningen blev officiellt kändes det som ett helt liv till den 26e september.
Som vanligt gick tiden alldeles för fort, och nu har jag redan hunnit lyssna på alla låtar om och om igen. Den är verkligen här nu.

Skivan är bra. Mycket bättre än jag vågat hoppas på.
Låtarna och texterna kommer göra min höst väldigt mycket lättare att uthärda.

Jag vet att man kanske inte kan säga så, och att det förmodligen inte är sant, men musiken han skriver får mig att må bra. Texterna är som en varm filt att svepa omkring mig när jag fryser, ackorden som en bästavän att dansa med när man är så glad så man tror att man ska lyfta. Musiken har blivit en del av mig.

Hoppet.
Ett ankare på väggen ovanför sängen som vakar över mig när jag sover, som skänker trygghet i landet av drömmar.
Ett ankare på armen som alltid är med mig, ett bevis på att jag funnit mig själv och står för den jag utger mig för att vara .
Ett ankare runt halsen som bärs med stolthet, en lojalitetsförklaring till alla som står mig nära.
Ett ankare i hjärtat som pumpar runt blodet i mina ådror, som får mig att stå stadigt på jorden och hindrar mig från att svaja när det blåser hårt.



Tack, Lars Winnerbäck.

pussilull