Jag saknar att läsa. Nästan lika mycket som jag saknar att skriva.
Jag har läst en bok för min egen skull sedan sommaren. Förut läste jag ut minst en bok i veckan, jag låg och läste varje kväll. Och jag älskade det.
Att läsa ger mig inspiration att skriva, det ger mig saker att skriva om. Jag läser en bok, det dyker upp massor av frågor i mitt huvud, jag reflekterar över dem och helt plötsligt har jag någonting att skriva om. Åsikter tar form i mitt huvud och jag blir mer och mer medveten om vem jag är.

Det känns totalt menlingslöst och ointressant att sitta och blogga om vad som händer i mitt liv. "..och när vi hade varit hemma hos henne så gick vi till donken och satt där en stund. Jag tog en liten latte den här gången, dom har blivit så dyra nu juu. Aja, sen gick vi till Åhléns.."  Liksom. Inte ens jag bryr mig.

Jag vill skriva om viktiga saker. Jag vill att någon, någongång ska läsa det jag skrivit och kunna känna igen sig. Som jag känner när jag lyssnar på LW. Om det skulle bli så, en enda gång, skulle jag se det som en enorm seger. Men jag har ingen inspiration längre, jag har läst mina senaste inlägg och känner att det bara är... ord. Ord som inte betyder någonting. Ord ryckta ur sitt sammanhang och ihopsatta till meningar som inte har något djup. Det ligger inga känslor ihopslingrade mellan bokstäverna, det finns ingenting där som får mig att reagera. What-so-ever. Hur ska någon annnan då kunna känna någonting?

Nej, det känns nästan som att jag ska lägga bloggen på hyllan ett tag. Tills nya krafter flyger i mig.