Idag är en mysig dag. Det har jag bestämt!
Duggregnet ute gör luften tung och fuktig, och de fantasifulla kan höra hur regndropparna viskar hemligheter till varandra innan de faller ner till marken. Världen darrar av förväntningar på vad som komma skall.
För det märks så tydligt att sommaren är på väg, den är så nära och ändå vågar den sig inte hela vägen fram. Retsamt skiner solen på morgonen och lurar oss värmetrånande studenter att ta på oss alldeles för lite kläder. Med ett spjuveraktigt leende går den sedan i moln någon gång vid lunch för att skratta lite åt de som lämnade jackan hemma, och därför måste gå i kortärmat genom regnet hem. Idag kunde jag skratta tillbaka, för trots blöta armar frös jag inte under promenaden från bussen. Jag gick och log åt regnet, och sjöng med Paolo Nutini i öronen.



Något annat som är mysigt är att känna att man har vänner som betyder någonting. Att se någon kämpa mot tårarna och i samma stund veta att man skulle gå genom eld för att kunna torka bort dem.  Att i börja skämta om grundämnen för att byta tårarna mot ett leende, och att se det som dagens största seger när man lyckas.

Att ha vänner som man kan dansa och sjunga och skutta och flumma med, överallt och närsomhelst. Vänner som inte dömer och som inte trycker ner, utan som kan uppskatta dig för den du är. Att ha vänner som tar fram det bästa hos dig, vänner som förstår. Jag har bättre vänner än jag tror att jag förtjänar!



Jag måste göra min datahörna mysigare.



Imorgon har jag nationellt prov i Matte B. Det kommer inte gå så bra som jag vill att det ska göra, men det blir som det blir. Det finns viktigare saker här i livet än bra betyg, det har tillochmed Carro kommit fram till. Och då är det så. Punkt.

pussilull