---

Ja faktiskt, jag har börjat hoppas igen.
Men Gud så dystert allt kändes ett tag. Ville mest av allt bara krypa ner under täcket och sova fram tills nån gång i mitten av sommaren. Meen, min kamrat (eller, kompis vetefan om han är, mobbare snarare) Claes fick mig på andra tankar genom att vara som han alltid är (dryg, självgod och världens snällaste egentligen). "Tycker du synd om dig själv på riktigt? Din jävla fjoooortis!". Tydligen så är det fjortis att tycka synd om sig, så jag hade bara ett alternativ att välja på; skärpning. Det känns bättre nu, verkligen. Jag har kommit fram till att det finns dom som klarar betydligt jobbigare saker än det jag måste grejja. Jag menar, jag har tre saker som jag inte kan välja bort även om det känns lockande ibland; Skolan, Hästarna och Mig själv. Det är inte omöjligt att sköta det och hinna med andra saker, men det krävs en jävligt stor kraftansträngning. Som det är nu finns inte den kraften hos mig, därför har jag varit tvungen att välja bort saker som jag verkligen sett fram emot att ha i mitt liv. Alldeles för många och viktiga såna saker. Men vem vet, det kanske också kan lösa sig. Kraften kanske kommer tillbaka.
 Jag hoppas det iallafall.

pussilull