Jag undrar varför det ibland känns som att det är meningen att man ska påverka sitt liv helt själv. Som att det bara är jag bestämmer hur mitt liv ska bli, och som att åsikter och önskningar från omvärlden inte har någonting alls med hur allt kommer att bli i slutändan. Just nu skulle jag vilja att jag slapp fatta beslut själv. Jag skulle önska att det fanns en liten bok som jag bara kunde öppna när jag inte vet vad jag ska göra. ?Carolines liv? ? kapitel 7 § 9 ? när det känns som att du inte hinner med allt du vill?. Det skulle göra saker och ting betydligt lättare, att följa en manual livet genom. Inte så lockande alla gånger, men med en sån bok har man i alla fall möjligheten att låta något annat bestämma. Jag saknar den möjligheten. Även om jag älskar det faktum att jag kan påverka mitt eget liv, att jag kan forma och skapa så att jag får göra de saker som jag faktiskt mår bra av, så vill jag kunna koppla av allt det ibland. Som en av ? och påknapp. När jag känner att jag har motivation och lust och tid så kan jag lita på mina egna känslor, men när allt känns tungt så vill jag kunna slippa. För att inte fatta fel beslut. Jag är rädd att fatta fel beslut. Jag är rädd att inte våga försöka. När jag blir femtio vill jag inte titta tillbaka på mitt liv och ångra alla saker som jag aldrig gjorde. Så länge man går in för nåt med en tro om att det är rätt gör det inte så mycket om det blir fel. Det är inställningen, det är övertygelsen om att det man står för faktiskt är det som är bäst, det är det som är det viktiga. Jag är rädd att jag kommer missa alldeles för många härliga upplevelser, tillfällen att lära känna underbara människor och tillfällen att upptäcka nya platser, bara för att jag inte har mod nog att sätta mina känslor på spel, mod nog att bli sårad.